Rika är nonchalanta

Jag valde det här bokomslaget eftersom det symboliserar lite granna av hur "rika" kanske tänker på er som fattar extremt dåliga ekonomiska beslut! Boken är för övrigt riktigt bra läsning!

Jag har reflekterat över hur ofta man får höra det av nära och kära samt på jobbet - att rika är nonchalanta idioter! Det spelar sällan någon roll hur man kommer ni på ämnet pengar, ekonomi, rikedomar och dylikt. Vi kan diskutera världsproblem eller vi kan diskutera jobbiga privata problem.

Själv försöker jag i alla fall hålla en väldigt låg profil och avser absolut INTE att skryta med att jag har råd att göra saker många andra kanske bara skulle kunna drömma om. Men hur försiktig jag än är så brukar dem som har det dåligt ställt rent ekonomiskt alltid anklaga de rika. Oftast är det någon annan anhörig som för in mig i diskussionen och hänvisar till hur jag lever trots att jag helst håller mig utanför....eftersom jag vet hur dem kommer se på mig om dem får reda på det.





De rika tar från de fattiga och ger till sig själv har man hört mer än en gång genom åren.
Jag kan svälja ganska mycket inom ämnet innan jag känner att jag måste bita ifrån. Min gräns går väl någonstans runt att de försöker anklaga mig för att jag inte bidrar tillräckligt mycket till samhället när jag har råd att göra så mycket som dem aldrig skulle kunna göra.

Då försöker jag ofta vinkla tillbaks det till dem och höra lite hur dem resonerar kring varför dem inte har råd att göra precis samma sak. Något som då alltid slår mig är att de sällan (kanske aldrig?) vet vad de spenderar sina pengar på. Till skillnad från mig som nästan på öret vet hur stor min kredit på mitt kort är efter varje transaktion. Jag har helt enkelt kontroll över min ekonomi.

Jag rekommenderar istället er som tror att rika inte bryr sig om er att först och främst tänka igenom er egen situation och hur ni hamnade där. SEDAN fråga personer med bättre ekonomi HUR det kommer sig att dem har det bättre.

Jag är helt övertygad om att de flesta kan göra väldigt mycket själva UTAN hjälp från andra. Det som saknas är ofta vilja till förändringar. Förändringar är något som människor har extremt svårt att ta till sig - även om det är till det bättre. Ibland behöver man tips och råd men i slutändan måste man ändå vara lite benägen till förändringar själv. Ingen annan kommer fixa dina egna problem. Speciellt inte ekonomiska!

Det finns hjälp att få - men det är oerhört naivt att tro att någon skall hjälpa till av ren "goodwill". Det kommer att kosta blod, svett och förmodligen tårar...troligen också pengar...men det är värt det - garanterat! Första steget till förändring är att inse att någonting är fel och BEHÖVER förändras!

Tyvärr hör jag alldeles för många bortförklaringar när jag lite försiktigt försöker mig på att vägleda diskussionen i vad jag anser är rätt riktning...

Några punkter som ofta kommer på tal i "rika vs fattiga" diskussioner för mig är:

• -Fallskärmar (det sticker oftast i ögat på folk hur dem kan få miljoner för "ingenting")
• -Överbetald (någonstans runt 30k+ brukar anses vara högavlönat, 50k+ anses du ha råd med exakt allting)
• -Jag har inte råd (trots helt OK inkomster, ibland dubbla tom.)
• -Hur företag väljer att disponera pengar (uppsägningar, anställningar, arbetsuppgifter m.m.)

Fallskärmar

Jag har själv haft fallskärmar 2 gånger genom min karriär och det är absolut inget jag skulle vilja ha igen. För er som tror att man får detta för att man missköter sig så skall ni tänka om. En fallskärm har man förhandlat till sig eftersom man på papperet är ytterst ansvarig för när någonting går fel. D.v.s det är faktiskt en MUTA som du accepterar så att företaget har någon att skylla på när det går åt helvete!

Faktum är att de flesta jag pratar med inte har förstått alls varför fallskärmar finns och de anser att de borde avskaffas. Jag säger - tänk om istället. Skulle DU acceptera att rent juridiskt vara ytterst ansvarig för exakt ALLT som händer i ett stort bolag som t.ex Ericsson? Skulle DU tänka dig att ta den risken som det innebär för en helt vanlig VD lön? Självklart inte! Fallskärmen är din försäkring. Den utlöses endast under dem förutsättningarna som du själv är villig att ta skiten för!

Det skall verkligen finnas där som ett skydd för dig men även för bolaget. Det är en dyr försäkring i grund och botten och det mynnar ut i att man sätter sig själv i skottgluggen och förväntas bli träffad när det passar och under rätt förutsättningar!

Oftast handlar fallskärmar INTE om att man missköter sig när dem löses ut.
Dem som är verksamma på ledningsnivå eller träffar personer som jobbar som VD eller styrelseledamot vet vad jag pratar om när jag säger att det handlar om att man behöver ha någon att skylla på som får ta smällen.

Så en fallskärm får man definitivt inte för "ingenting". Det är tyvärr bara socialistisk propaganda som gör ett oerhört bra jobb med att framställa det som något orättvist.


Överbetald

Jag tror det mesta här handlar om avundsjuka. Men i ärlighetens namn så tjänar man inte direkt mycket mer som överbetald än underbetald. Alldeles för mycket går helt enkelt bort i skatter till höger och vänster.

Så tänk på det när du tycker att någon är överbetald - han/hon tjänar förmodligen inte överdrivet mycket mer än dig netto. För min egna del så lägger jag i runda slängar runt 20-25k i månaden i skatt medan vänner som ligger på drygt 22k brutto skattar hissnande 6-7k i mån.

Jag skattar alltså ca 3x så mycket men tjänar "endast" 2x så mycket netto. Jag tänker inte ens gå in på hur löjligt dyr skatten blir för min arbetsgivare i jämförelse! Alla kostnader inräknat så är jag ungefär 4,5x så dyr i drift som en normalavlönad.

Tyvärr verkar det inte finnas mycket förståelse för det från "personer som gärna röstar rött". Jag väljer att utesluta alla kommentarer och diskussioner jag har fått genom åren när vi diskuterat diverse ämnen som skola, vård, omsorg osv. Det spelar sällan någon roll hur mycket fakta och exempel man kommer med - röda väljare anser fortfarande att det är helt rätt att vi skall försörja dem utan att få något tillbaka.

Min politiska åsikt är att vi som Nation skall givetvis vara med att bekosta infrastruktur, vård, skola samt omsorg men inom rimliga gränser. Det enda rättvisa vore en plattskatt så att alla åtminstone bidrar med exakt lika mycket i % av sin lön. Tyvärr har vi blivit så socialistiska att sunt förnuft inte längre fungerar och ordspråket "rätt man/kvinna på rätt plats" aldrig tidigare i historien varit mer missvisande när vi kommer till offentliga verksamheter.

Inkompetens på hög nivå i samtliga beslutande led. Hade samma ekonomiska beslut fattats i privata företag så hade man många gånger kunnat halvera administrationen och förmodligen tripplat effektiviteten. Tyvärr är oftast offentliga verksamheter underbetalda vilket inte är en god ekvation för att attrahera kompetent personal.

Jag vill dock poängtera att jag mött många kompetenta människor inom det offentliga! Tyvärr har dem nästan 100% av gångerna varit bakbundna av inkompetenta byråkrater och snarare jobbat kvar av välvilja än av glädje. För att citera en del av dem "Jag jobbar inte här för att bli rik."

Nä det är klart att du inte gör tänker jag för mig själv och inser sedan att jag är, precis som alla skattebetalare, med och finansierar deras lön....kostnaderna måste vara så låg som möjligt och många gånger är universallösningen inom det offentliga att sänka lönerna eller hålla dem nere..men detta löser dem ju briljant med överbetald hyrpersonal istället!

Jag har inte råd

Det är enligt mig rent skitsnack. Min situation är som sådan att mitt "hushåll" endast drar in min nettolön i månaden. Så egentligen kan man anse att den är "halverad" och därför kan jämföras med många andra hushåll med dubbla inkomster.

Jämfört med en hel del bor jag större och lite "lyxigare". Bilen är avbetald och jag har relativt låga utgifter för boende i den storleken. MEN jag har ungefär lika mycket netto att röra mig med som en standardfamilj med dubbla medelinkomster.

Trots det har jag inga som helst problem att göra exakt allt jag känner att jag vill göra och jag känner inte att jag har några problem att köpa det jag vill köpa heller.

I de allra flesta fallen handlar "att ha råd" egentligen om något helt annat. Pengar finns det uppenbarligen - men dem spenderas helt enkelt på andra saker än det jag väljer att göra med mina!

Varför är det så svårt för er som anser att ni inte har råd att också lägga EN timme i månaden på att försöka förstå VARFÖR? Jag LOVAR att ni har råd så sluta säga att ni inte har det! Har ni INTE råd så lever ni över era tillgångar!

Hur företag väljer att disponera pengar

 Detta är kanske den enskilt största punkten många klagar på. De har absolut ingen som helst förstående för uppsägningar, höga löner för högpresterande individer, arvoden till VD och styrelse, nedläggningar, förändring av arbetsuppgifter....listan kan egentligen göras hur lång som helst här.

Jag väljer att hålla denna delen kort och säga att många förväntar sig att företaget skall se dig som en väldigt stor tillgång men det kommer absolut INTE att hända om DU inte ser till att faktiskt göra något extra för företaget också!


Under mina år som konsult stöter jag väldigt ofta på vad jag kallar "inventarier" på arbetsplatser. Det är egentligen personer som går dit för att lyfta lön men i praktiken inte utföra något. De har många gånger jobbat där väldigt länge och anser att deras arbetsuppgift är den absolut viktigaste på företaget - trots det har de gjort i princip samma sak senaste 10-15 åren och ingen har reflekterat varför. Sedan kommer den dagen då någon "högre chef" börjar ifrågasätta vad personen gör och vips är irritationen där.

Hör och häpna...på de flesta kunder jag har besökt och på de flesta arbetsplatser där jag har jobbat finns dessa individer. Ni vet vilka jag menar och ni jobbar säkert med ett par stycken själva. Inte sällan blir dessa personer ganska besvikna på sin löneutveckling och börjar man diskutera lön med dem blir dem oftast väldigt förvånade över den dåliga utvecklingen....men dem jobbar kvar istället för att förändra sin situation. De har tyvärr aldrig någon förståelse för varför dem har så dålig löneutveckling. Försöker man lite försiktigt diskutera anledningarna till varför så blir dem snabbt defensiva och nästan lite verbalt aggresiva....bäst att inte reta upp dem! Att dem faktiskt inte utför något superviktigt (och i en del fall inte ens utför något vettigt) skulle aldrig gå upp för dem.

Det är i.a.f min uppfattning att det ganska ofta är så att hög lön faktiskt är motiverat av en väldigt bra arbetsprestation. Det finns såklart många undantag här också. Men när jag diskuterar lön med personer så brukar jag ofta ifrågasätta vad de har gjort för att förtjäna högre lön och det är tyvärr sällan de kommer med något konstruktivt utan ofta med ursäkter och klagomål mot andra personer som fick högre.

En lektion i hur företag bör fungera är:

• -Att dem alltid skall fatta strategiska beslut som långsiktigt ökar lönsamheten för verksamheten.

Nu kanske ni blir lite förvånade....MEN det innebär, hör och häpna, INTE att motivera lågpresterande personer med högre löner.

Många gånger innebär det tyvärr att onödiga jobb och arbetsuppgifter behöver skalas bort eftersom man, förhoppningsvis, efter korrekta analyser kommit fram till att FÖRETAGET behöver göra förändringar för att FORTSATT vara lönsamt.

Vad som är exempel på onödiga jobb och arbetsuppgifter vill jag inte lägga mig i....men för min egna del handlar det oftast om totalt onödig administration som bara kostar tid och pengar. Det är också därför det mer ofta än sällan skalas bland ekonomer, projektledare, chefer och andra diverse administratörer.


Rika är INTE nonchalanta idioter! MEN det går heller inte att försvara oehört dåliga beslut utan att kritisera dem!

Med detta menar jag helt enkelt att vi har faktiskt, tro det eller ej, förståelse för att många kanske hamnar i knepiga situationer i livet och att det kan vara tufft att hantera.

Vi har för det mesta också rätt mycket empati för att hjälpa till när det behövs.
I alla fall är det min uppfattning av dem jag umgås med både privat och på jobbet.

MEN det betyder heller inte att vi måste ställa upp varenda gång någon fattar ett katastrofalt beslut baserat på helt felaktiga analyser och som vars omfattning kunde begränsats ganska betydligt i ett tidigt skede! (massinvandringen till Sverige är ett lysande exempel)

Det finns faktiskt fullständigt rimliga förklaringar till att:
-Någon annan tjänar bättre än dig. (oftast utbildning/kompetens...har inget med erfarenhet att göra!)
-Företag behöver göra sig av med personal eller t.o.m lägga ned fabriker. (alla företag måste anpassa sin verskamhet konstant till omvärlden. Helst igår och inte imorgon! Men sitter du inte i ledningen har du heller inte tillgång till information som besluten grundar sig på!)
-Att du har större utgifter än du har intäkter. (er som jobbar, övriga personer finns andra anledningar till)
-Att någon på företaget du jobbar får miljonersättningar i "avgångsvederlag". (du har ingen aning om vad fallskärmen betaldes för)
-Att rika ofta kritiserar samhällsfunktioner (som inte borde finnas) och beslut (som aldrig skulle fattats eller ens diskuterats). Högt som lågt. Rika blev inte rika genom att klaga och kritisera - de blev rika genom att konsekvent vara förändringsbenägna och fatta strategiska beslut.

• Rika personer tenderar att styra sin ekonomi genom att förändra sin ekonomi i rätt riktning.
• Rika personer tenderar att leda företag så att alla anställda tillsammans uppnår de förändringar som krävs för att styra företaget i rätt riktning.
• Rika personer tenderar att ofta kritisera och diskutera för att eventuellt få tillgång till ny information så att bättre beslut kan fattas.
• Rika personer tenderar att vara överbetalda eftersom de är bra på att styra och leda personer i ekonomiska frågor.

Jag tycker inte jag är särkilt rik, jag är absolut inte politiskt korrekt ödmjuk - jag står för mina åsikter i ur och skur och vet vilken kompetens jag besitter. Men trots det blir jag kallad idiot ganska ofta...nonchalant väldigt ofta....

Men det är min åsikt att vi är för PK i sverige.

Jag är inte nonchalant bara för att jag är "rik".
Jag är absolut inte nonchalant bara för att jag talar om fakta för dig.
Jag är heller inte nonchalant bara för att jag säger min åsikt i diskussioner jag är med i.

Men kalla mig inte idiot bara för att jag aldrig någonsin kommer tycka det är rättvist att betala för din dumhet gång på gång utan att du gör något åt saken!

Vad tycker du själv om personer som du anser är rika? Är dem verkligen nonchalanta?