Elbil - Du måste räkna med hela kostnaden!

OBS! Scrolla ner till rubriken "Du måste räkna med hela kostnaden!" för att se den ekonomiska delen av inlägget. Det börjar med lite bakgrundshistoria!

Bakgrund till diskussionen om Elbilar

Jag har haft en ganska trevlig tillställning med jobbet senaste veckan. Som alltid när man gör diverse teamövningar så får man chansen att prata med både kollegor, kunder & cherfer. Ibland får man t.o.m chansen att prata med personer som inte ens jobbar på samma företag som en själv.

M.a.o är det ett ypperligt tillfälle att vidga sina vyer och se världen från en annan synvinkel. Som traditionen brukar vara så håller jag inte käften där heller utan yttrar mig i både ur och skur, högt och lågt. Pratar helt enkelt med alla - om precis allt och ingenting.

Under denna tillställningen så kom vi in på ämnet om just Elbilar. Personen i fråga är extremt röd och grön och passar mina fördelar om vänster/gröna personer perfekt. Enligt mig, ganska naiva personer som tror att hela världen blir bättre bara man kör en elbil, höjer alla skatter och skänker allt du äger till fattiga....o.s.v. Helt utan sunt förnuft eller någon större plan - allt bara löser sig.

Efter en ganska långrandig diskussion om hur människor på jorden är som "kackerlackor" som bara förstör sin omgivning så kom vi till slut in på diskussionen om just Elbilar och hur stor samhällseffekten skulle vara om alla gick över till Eldrivna fordon.

 Du måste räkna med hela kostnaden!

Jag brukar vara ganska aggressiv i mina diskussioner men saklig på sitt sätt. Rätt är rätt och fel är fel. Oavsett vem som gör si eller så. Det brukar jag vara tydlig med att påpeka också! Logiska beslut är oftast det korrekta beslutet och emotionella beslut är sällan korrekta. I alla fall från ett ekonomiskt perspektiv! Lägg min högerdrivna politiska inställning på toppen som pålägg och det kan bara smaka bra - eller hur?

Det skär sig ganska ofta mellan mig och andra personer och ärligt talat är det nästan alltid vänstervridna människor som blir aggressiva. I politiska diskussioner och manifestationer så är det sällan högervridna personer som står maskerade och kastar skit mot poliser, nästan alltid vänstervridna folkgrupper. Det är i alla fall min erfarenhet att när någon annan INTE tycker som dem så blir dem ganska aggressiva och anklagar en för både det ena och det andra utan saklig grund.

Men i det här sammanhanget menar jag inte att dem är hotfulla när jag kallar dem agressiva. Jag menar att dem "går på i ullstrumporna" om absolut ingenting, helt utan sakfakta. Ungefär som att döma en "brottsling" på endast indicier. Sällan argumenterar dem sakligt utan i princip enbart emotionella argument.

Min kollega och jag diskuterade som sagt var om Elbilar. Som en person med någon form av ekonomiskt intresse tycker jag alltid att denna diskussionen är intressant. För det spelar absolut ingen roll hur du vänder och vrider på saken - det går bara inte försvara El-bilar ur ett ekonomiskt perspektiv.

Dem är svindyra och med dålig räckvidd och för en privatperson finns det ingen som helst ekonomisk vinning i att köra en El-bil. I alla fall idag! Eftersom det här är en ekonomi-blogg i första hand så går jag inte ens in på miljöaktivisternas bristfälliga argumentation om vinster för miljön utan fokuserar på det ekonomiska.

Jag hade kunnat utveckla detta och diskutera nationalekonomiska perspektiv men jag tror att de flesta ändå inte bryr sig mer än om sitt egna hus. 

Min kollegas argumentation:
-Tänkte köpa en ny el-bil för ca 500,000:-.
-Sparat 3000:-/mån för kontantinsats.
-Räknar på en 5-års period.
-Räknar värdeminskning över 5 år.
-Räknar med sparande som månadskostnad.
-Jämför med en oödigt stor och dyr Volvo/Mercedes/BMW-liknande bil.

Hela argumentationen bygger egentligen på en totalkostnad för bilen över 5 år och vill då jämföra med en onödigt dyr och stor bensin/diesel-driven bil. Jämförelsen är ju redan där totalt felaktig, men i sedvanlig socialistisk anda ville personen köra svenskt för att "rädda jobben" istället för att jämföra med en betydligt mer ekonomisk bil. Underförstått - han förespråkar svenska bilar av etiska och moraliska skäl och jämför enbart med sådana bilar.

Min egna argumentation: 
-Tänkte köpa ny bensin/diesel-bil för ca 200,000:-.
-Sparat ihop till kostnaden för bilen.
-Räknar på minst 10 års ägande och förmodligen längre.
-Räknar inte på värdeminskning eftersom det är totalt felaktigt tills den dagen du säljer bilen.
-Skulle aldrig få för mig att titta på en Volvo, BMW, Mercedes eller likvärdig dyr bil.

Hela min argumentation bygger sedan på att en bils värdeminskning är ganska irrelevant förrän den dagen du väljer att sälja den. Helt enkelt är det ointressant förrän den dagen du gör en ekonomisk transaktion av bilen. Detta går aldrig att räkna ut men en tumregel är att en nybil tappar 50% av inköpsvärdet på 3 år. Min argumentation bygger också på att sparande knappast kan vara en del av en kostnad för en investering/ett köp.

Du måste räkna på hela kostnaden - säger min kollega och påpekar att han menar att sparandet för att kunna köpa bilen/kontantinsatsen också är en kostnad för bilen. Jag påpekar ganska omgående hans misstag i att bilen varken blir billigare eller dyrare att äga oavsett hur mycket eller lite han sparar.

Men han står på sig. Jag fortsätter och påpekar att en bil i 200k-klassen vs en bil i 500k-klassen är ganska stor skillnad mot. Det går många, många, många, många tankar bensin innan man kommer upp i 300k. Man kan utan vidare dubbla bensinpriset och du skulle fortfarande behöva köra 20k mil innan man kört upp dem pengarna. 

Argumentationen fortsätter och han kontrar med att man måste räkna in värdeminskningen i bilen också. Självklart säger jag och går på min 50% regel att efter 3 år är hans El-bil värd max 250k och min bil värd max 100k. Enligt samma princip är min bil värd 50k efter 6 år och hans bil värd 125k. 

Om vi forsätter ytterligare en gång så landar vi på en beräkning efter 9 år (nära 10 år) och då står jag där med en bil som är värd 25k och han med en bil som är värd 62.5k. 

Jag påpekar att min värdeminskning endast är 175k mot hans som är närmare 440k. I rena pengar fortfarande 265k dyrare med El-Bil. Eller i ekonomiska termer....du måste spara in 265k på 9 år i rena driftskostnader innan El-bilen blir lönsam att köra. 

Försöker pedagogiskt också förklara att det är ointressant vad du sparar i månaden för att köpa något, kostnaden kommer överhuvudtaget inte påverkas av ditt sparande. Jag frågade lite för nyfikenhetens skull hur hans månadskostnade ser ut enligt modellen ovan. 

Den skulle bli:
- 0,3*500000=150,000
-150,000/5/12 = 2,500
-312000/5/12 = 5,200

D.v.s ca 7700:-/mån exklusive försäkring, service, laddning.

Det är synnerligen dyrt jämfört med en mer ekonomisk bil som då landar på  ca 3083:- exklusive försäkring, service, laddning.

Vi fortsatte argumentationen ett tag till om just detta och många, enligt mig iaf, konstiga argument lyftes fram för att motivera den höga kostnaden han kom fram till. Jag stod på mig och påpekade att hur man än änder och vrider på det så är en El-bil inte ekonomiskt försvarbart idag som privatperson p.g.a den höga investeringskostnaden. Avkastningen på billigare bensin är helt enkelt tillräckligt hög för att tjäna tillbaka investeringskostnaden.

För den som är lite påläst vet dessutom att en El-bil har oerhört höga servicekostnader efter 10 år p.g.a batterikapaciteten medan driftskostnaderna fram till dess är lägre än en traditionell bil. 

Man måste givetvis väga in samtliga ekonomiska parametrar i sina kalkyler och det tar tid. Men bli inte förvånad om du räknar på El-bil vs Bensin-bil och kommer fram till att det är väldigt dyrt att köra El-bil. 

Vad var min poäng med detta inlägget egentligen?

Min poäng med detta inlägget var väl egentligen att visa att man inte skall, kan eller bör räkna med sparande som en kostnad. Det blir bara totalt missvisande. Min kollegas El-bil blev ju 2500:- dyrare i månaden än vad den egentligen är i praktiken.

Syftet var faktiskt inte ens att göra en jämförelse mellan El-bil eller Bensin-bil. Kanske orkar göra ett inlägg om just det i framtiden....men syftet var att lyfta upp hur olika personer resonerar om ekonomi.

Själv anser jag inte att man skall räkna med sparande/kontantinsatser som en månadskostnad när man beräknar vad en bil eller en pryl kostar att köpa. Om man förutsätter att man säljer prylen senare så är andrahandsvärdet betydligt lägre än nypriset. Här förlorar man pengar. Detta kan man räkna in i månadskostnaden.

Det här beror såklart på tid och tumregeln är att ju längre man behåller en pryl ju billigare är den per månad. Bilar är verkligen inget undantag. Men så som min kollega resonerar är det tyvärr många politiker som resonerar.

För att inte tala om dessa onödiga ekonomer. Dem ser saker som konstnader som överhuvudtaget inte är kostnader. Inte undra på att majoriteten har svårt för ekonomi när man inte ens vet vad som är en kostnad. Senast idag fick jag förklara för dem att personer som fakturerar mer än vad dem kostar i månaden knappast är en kostnad utan snarare en intäkt, men nej fick jag till att anställa fler! Dem kunde bara räkna på driftskostnader och matten var för svår för dem.

Borde jag bli orolig för framtiden? Resonerar ni också som så? Tycker ni det är rätt att räkna ett sparande som en kostnad? 

3M, Oriflame, Ericsson och Telia - mycket som händer!

Det här skulle kunna bli ett väldigt långt inlägg men jag försöker hålla det kort. Det har hänt väldigt mycket på börsen på senare tid och den där rekylen som jag hela tiden har varit orolig för har egentligen inte slagit till.

Men det är betydligt mer rörelser på börsen på senare tid. Både upp och ned. Mestadels nedåt senaste veckorna - och jag tycker min portfölj persterar anmärkningsvärt bra i sammanhanget. I nuvarande stund mer än 7% + mot det index som jag mäter portföljen mot.

Jag kan inte bara ligga och vänta och några köp har det trots allt blivit och jag är inte ensam om det. Efter 5 månader på året kan jag också konstatera att strategin att diversifiera portföljen "extremt" jämfört med många andra har fungerat väl.

Nu börjar jag närma mig ett inköpsvärde på 10,000:- för samtliga aktier i portföljen och jag måste börja fundera över framtiden. Antingen blir det nya innehav eller så fortsätter jag att öka positionerna i nuvarande innehav.

Min strategi säger att jag skall hela tiden leta nya bolag och jag borde därför titta på fler marknader och fler bolag. Inte helt lätt med andra ord :/!

Vad har jag köpt?

3M Company

Som många andra har jag gjort en analys av 3M (som jag redan ägde sedan tidigare) och kommit fram till att jag fyller på positionen och köpte vid ett par tillfällen lagom till utdelningen. Nedgången bedömer jag som mycket tillfällig och de har en otroligt stark portfölj med fruktansvärt bra kassaflöde.

Jag kommer lägga upp min analys av bolaget inom kort och diskutera det vidare. Ett otroligt stabilt företag i ur och skur och jag ser inga som helst anledningar till att de inte skulle reda ut den här stormen heller. Första kvartalet, som många nedvärderar bolaget på, bygger på ett skadestånd som eventuellt behöver betalas ut beroende på utfall.

Rättsprocesser är som sagt var mycket dyra i stora bolag och i princip hela vinsten Q1 reserverade för detta!

Oriflame

Detta är ett bolag jag har haft i många, många år och det har varit en av mina bästa aktier jag någonsin ägt. Trots stora rörelser i kursen har dem fortsatt att leverera. Smink kommer vi fortsätta att använda.

Nu har det idag kommit ett relativt dåligt bud från familjen som startade bolaget och de vill försöka köpa ut det från börsen.

Min personliga åsikt i frågan är att buden är löjligt lågt i förhållande till värderingen av bolaget. Det är reapris. Tyvärr tror jag att börsen i det stora hela kommer acceptera premiem och därmed kommer detta gå igenom. Jag gillar det verkligen inte och budet borde varit på minst 60-70% för att jag skall nappa.

Oriflame har ett oerhört bra kassaflöde och jag tror dem kommer reda ut senaste problemen. Budet kommer dessutom efter att dem backat över 50% på börsen så det är riktigt vältajmat av familjen - men mig lurar ni inte. Jag kommer tacka nej och hoppas på att vi inte kommer upp i 90% så att ni får komma med ett mer realistiskt bud.

Budet är i bästa fall "OK" om man tror att kassaflödet minskar avsevärt, men historistk sett har oriflame alltid levererat och då ser det ut som ett riktigt fult rea-bud. Håller fullständigt med många "finanstidningar" om budet.

Ericsson

Det absolut bästa bolaget jag någonsin ägt i alla år jag handlat med aktier. I dagens samhälle där kommunikation blir viktigare och viktigare så ser Ericsson äntligen ut att ha vänt skutan och det börjar gå åt rätt håll.

De har framtiden för sig och med senaste tidens politiska utspel så bör dem ha en ännu bättre marknadsposition framöver. 5G står och knackar på dörren och vi är inne i en otroligt stark utveckling för "Internet of Things" som , enligt Ericsson, behöver den kapacitet 5G levererar.

Förutom det så har det varit en mycket stabil utdelare genom alla år även om det svänger kraftigt upp och ned. Nu har ericsson framtiden för sig och då kommer jag att tacka mig själv att jag varit en trogen ägare genom alla år. Den trista utdelningen på 1:-/aktie är snart ett minne blott!

Telia

Sveriges största operatör genomför just nu ett mycket stort återköp av aktier vilket i princip överför kapital till aktieägarna och ökar utdelninge/aktie. Det är egentligen bara 2% högre utdelning men jag behöver inte kämpa för den och det kommer finnas mindre aktier i Telia framöver så värdet kommer med tiden att öka också.

I övrigt tycker jag teleoperatörer har en tendens att kunna ta bra betalt om-och-om igen för skitjänster som de aldrig underhåller. De har lyckats mycket bra med att lura konsumenter som måste betala varje månad för samma sak.

De påminner om kommuner och vatten/elnätsavgifter. Sätt upp infrastrukturen en gång och ta betalt miljoner gånger om. Kommer vi fortsätta att använda mobiltelefoner, internet, data och liknande tjänster? garanterat!

Jag som jobbar inom nätverksbranschen ser dessutom hur nätneutraliteten sakta men säkert försvinner - och då kommer operatörer att kunna ta ännu mer betalt.

Kort sagt, jag tycker att Telia är ett tråkigt bolag men väldigt stabilt och vi kommer se utdelningar trilla in här i många, många år framöver.

Vad händer i övrigt? Det är ju mycket som händer!

Jag har precis avslutat mina större renoveringar och jag väntar nu på sluträkningen. Återkommer med en lite större genomgång av hur det blev och kostnader på det!

Mitt i detta kaos håller jag också på och jobbar och sliter som "ett djur" och därför varit lite mindre inlägg i Maj månad. Tyvärr får man ju inte behålla någonting i Sverige eftersom vi har skatt på 58% och mer därtill när man räknar moms och annan dynga.

Den trist averkligheten är att jag kom fram till att jag kommer skatta någonstans runt 40,000 denna månaden vilket känns helt förträffligt galet rent ut sagt!

Så ni som tror att man tjänar mycket pengar bara för att man har en bra månadslön har inte förstått hur vårt samhålle fungerar. Det lönar sig knappt att arbeta i Sverige.

Men det är nog ingen idé att jag försöker förklara denna gången heller för det är som att stångas med en vägg så fort man pratar med socialister. Vi står för 90% av skatteintäkterna från förvävsarbete men vi får inte tillbaks ett skvatt för det. Känns verkligen inte särskilt rättvist att betala 4-5x så mycket i skatt utan något i gengäld.

Har sett den del andra personer utvandra av ovan nämnda orsaker och jag avser att göra detsamma inom sinom tid.

I övrigt är det mycket utgifter som dessa pengar går till med födelsedagar och resor. Både internt och med jobbet. Bilen skall tvångsbesiktas och som grädde på moset skall en tvångsskatt för att få köra den givetvis också betalas in.

Semester skall man tydligen också ha och det måste ju planeras in.

Som man sa förr i tiden.

"På västfronten intet nytt" helt enkelt.

Traktamente utan att resa? (OT?)

Det låter som en fantastisk idé. Jag borde förmodligen omförhandla mina förmåner. Förra året hade jag över 100 resdagar - men det är ca 265 dagar om året som jag saknar traktamente för. Tänk om jag bara kunde komma på något sätt att få traktamente för det också. Sedan slog det mig - jag borde bli politiker!

Senaste dagarna har man kunnat läsa flera historier om just Politikers förmåner. En av dem förmånerna är att EU betalar ut traktamenten oavsett om man är på resa eller inte. Det räcker man är i "rätt stad" (Brussel). I de allra flesta fallen så är traktamenten till för att täcka extrakostnader som uppstår för kost eller logi under resor.

Tvärt emot vad många tror så behöver man inte alls följa skatteverkets riktlinjer det är fritt fram för varje organisation att sätta valfria nivåer på traktamenten. Däremot finns det maxnivåer som Skatteverket anser är skattefria. D.v.s får du högre ersättningar än vad skatteverket tycker är lämpligt så räknas det som inkomst.

Personligen kan jag säga att man inte direkt blir rik på traktementen. Själv får jag 260:- om dagen inrikes och lite runt 600:- dagen för utrikesresor. Jag kan utan tvekan säga att det knappast täcker 2-3 extra måltider om dagen, får du frukost på hotellet försvinner dessutom en bra slant. Skall man äta någorlunda ok mat och inte snabbmat så går i stort sett hela traktamentet till lunch+middag. Många gånger får jag ta ur egen ficka för att täcka behovet.

Jag skulle behöva 3000: om dagen utan att resa! Åter igen har jag valt fel bransch. Det är inte alls förvånande att politiker kan lyfta en bra bit över mina nivåer i traktamenten. Dessutom utan att ens behöva vara på resande fot. Men det är skrämmande att dem lurar skattebetalare på det viset.

För ärligt talat så är det brottsligt om jag själv skulle göra det. Det står i mitt anställningsavtal och så har i stort sett alla andra invånare i sverige det. Så varför tillåter vi politiker att konstant höja våra skatter och sedan totalt slösa bort dem?

Varför skall jag bry mig om att betala skatt när ni inte följer samma regler som oss? Det här är ju en direkt konsekvens av politikers agerande. Man ifrågasätter allt mer varför man betalar skatt. Sakta men säkert blir Sverige mer och mer korrupt och fortsätter det såhär så kommer vi se ännu fler som lurar föräskringskassan, a-kassan och skatteverket.

Politiker talar ett tydligt språk och signalerar att det är helt OK att fuska för stora summor. Problemet är många gånger att dem själva sätter sina egna ersättningsnivåer medan de allra flesta andra hårt arbetande personer måste förhandla med sin arbetsgivare. Det finns alltid två motparter.

Min arbetsgivare vill såklart inte betala mer lön och högre ersättningar än det absolut mest nödvändigaste. Jag har inte särskilt mycket att säga till om. Facket "förhandlar" åt mig. Men det finns iaf två parter av förhandlingen.

När politiker sätter sina egna ersättningsnivåer och förmåner kan det bara bli åt helvete korrupt. Det borde givetvis vara alla vi skattebetalare som röstar och beslutar om vilka ersättningar våra politiker skall ha. Det skall knappast göras av samma individer som kommer med löne och ersättningsförslag.

Genom alla åren jag har jobbat så kan jag säga att väldigt många personer (kollegor, kunder, politiker, kända personer etc) fuskar med just traktamenten. I princip ingen jag känner skulle någonsin deklarera att dem har frukost på hotellen (jag gör det dock) eller om dem blev bjuden på lunchen. Enligt diverse anställningsregler skall då traktementet minskas enligt skatteverkets rekommendationer. Men det finns helt enkelt ingen anledning överhuvudtaget att bry sig när våra "skattefusk" är en piss i mississippi!

Men jag har full förståelse för att dem inte gör det. Det går ju att läsa med jämna mellanrum om hur mycket ansvar man trycker ned på varje arbetare och gör dem fel så blir dem personligt drabbade. Kanske t.o.m straffade. Men när politiker gör samma sak händer absolut ingenting.

Politiker ber om ursäkt men betalar sällan tillbaka något trots direkta tjänstefel. Man hänvisar till "förhandlade" ersättningsnivåer och "rimliga" kostnadsersättningar. Och det kanske bästa av allt - skulle dem mot förmodan avgå så har dem betalt för hela mandatperioden.

Ingen a-kassa krävs och de behöver inte gå till arbetsförmedlingen. Det har dem givetvis sett till att det inte gäller dem själva. Samtidigt förväntar dem sig att vanliga medborgare tänker följa deras regler när dem själva inte lever som dem lär.

Nej kära politiker. Det funkar inte så! 

Barn gör INTE som man säger. 
Barn gör som man själv gör!

Det mest skrämmande med det hela är att partiledare försvarar sina kollegors direkt oförskämda betéende med att man följt alla regler som finns. EXAKT! 

• Samma regler ni själva inte gjort ett skit för att förändra. 
• Samma regler som ni själva är med och beslutar om! 
• Samma regler som NI i alla fall kan vara med och säga till om! 
•  NI har i alla fall en möjlighet att påverka detta vansinne. 
• VI har absolut INGEN möjlighet att förändra situationen!

Och så kliar ni er i huvudet och undrar varför vi inte skäms när vi försöker fuska med a-kassa, försäkringskassa och deklarationer för småsummor i sammanhanget?? 

Sluta vara ett barn och bli en vuxen ledare så skall du se att andra följer efter!

Vad har DU offrat?

Jag tänkte ta och skriva ett litet inlägg om just vikten av att offra något för att uppnå ett specifikt mål. Ofta när jag konsultar och även diskuterar med vänner i privata sammanhang så är det sällan jag hör någon berätta hur mycket de offrat själva för att uppnå något.


Många diskussioner mynnar ofta ut i att man beklagar sig över mål man aldrig uppfyllt p.g.a olika omständigheter. D.v.s det är lätt att skylla på någon annat eller något annat. Jag vill påstå att i de allra flesta fallen så handlar det om prioriteringar.

Personligen har jag offrat mycket med åren som många andra tycker är direkt själviskt och arrogant när jag diskuterar det. Ofta får jag höra att jag prioriterat helt fel och att ingen kan förstå varför. Jag gör ett tappert försök i detta inlägget att förklara varför jag har kommit dit jag är idag.

Många tror ofta att man blir framgångsrik genom en slump och att mycket har varit serverat på ett "silverfat". Tyvärr är sanningen som så att absolut ingen blir särskilt framgångsrik utan uppoffringar. Tänk på det nästa gång du tror att någon kommit dit dem är i livet utan att slita hårt för det!

Själv är jag nog extremt strategisk och extremt målmedveten - har jag väl bestämt mig för att genomföra något så kommer jag att se till att det blir så också! Dessutom planerar jag långt i förväg för att kunna ha de bästa förutsättningarna att mina mål uppfylls.

Det här har visat sig vara en vinnande strategi för mig många gånger genom åren. Men det som har varit en vinnande strategi för mig att uppnå MINA mål har ofta visat sig vara förödande för någon annan. Eller rätt och slätt...jag har sårat andra personer genom prioritera mig själv och mina mål och satt upp en plan för det.

En sak skall alla som jobbar med strategier veta. Absolut INGENTING händer om man inte gör förändringar! Man måste hela tiden konstant vara villig att förändra sitt nuläge för att uppnå sina mål. Detta pekar alltid tillbaks till någon form av planering och strategi. En god plan underlättar ALLTID att uppnå ett specifikt mål!

Det finns absolut INGENTING som är så ineffektivt som att "leva i nuet" och "ta dagen som den kommer". Man kan såklart vara otroligt ineffektiv i det man gör så länge man är medveten om att det får konsekvenser. Jag pratar inte nödvändigtvis om bara pengar utan det gäller övriga saker i livet också.

Däremot är det EXTREMT viktigt att förstå sambandet mellan detta om man pratar ekonomi. T.ex betyder ofta "att leva i nuet" att man inte bryr sig särskilt mycket om pengar och hur man spenderar dem så länge man mår bra i livet i övrigt. Detta kan tyckas vara helt oansvarsfullt men under vissa omständigheter kan detta vara rätt strategi. T.ex om du tjänar tillräckligt med pengar för att inte behöva bry dig eller på något annat sätt försöjer dig så att det inte får ekonomiska konsekvenser för dig.

Vad vill jag egentligen ha sagt med frågeställningen: 

Vad har DU offrat?

Helt enkelt vill jag lyfta upp att för att komma någonstans vidare mot valfritt mål så måste man offra något. Här är t.ex några saker som jag offrat tidigare i livet för att komma dit jag är idag:

• -I mina yngre dagar offrade jag all tid med vänner/kompisar för att satsa på elitidtrott. Sedan blev jag skadad och då var det försent att återuppta dem relationerna.
  
• -Jag har flertalet gånger "offrat min trygghet" för att mina arbetsgivare inte betalar mig rätt lön eller gör större förändringar som påverkar min situation negativt. Jag byter jobb väldigt ofta eftersom det i princip är omöjligt att få ledare att ändra på sig (titta bara på politiker).
  
• -Jag valde att flytta till norge med "en vecka i Sverige" samtidigt som jag hade Sambo. Det lockade helt enkelt inte att jobba för våra låga lönder med värdelösa villkor och långa arbetsdagar. Såklart påverkade det min relation med min sambo i långa loppet och vi är inte tillsamman sidag.
  
• -Jag valde att plugga en 3-års utbildning på 2-år och satsa "ganska mycket" för att "tenta av skit jag redan kunde för att få det på papper". Givetvis påverkade det alla relationer privat och jag var nästan otillgänglig vissa perioder.
  
• -Jag har valt att konstant vidareutbilda mig och har idag en av marknadens absolut mest eftertraktade kompetenser och kan välja och vraka bland jobb världen över. Ofta "pluggar" jag på fritiden och prioriterar detta för att skaffa mig bättre möjligheter på jobbet. Detta använder jag sedan för att "slåss för min sak" hos min arbetsgivare.
  
• -Många gånger har jag pendlat 10-12 mil enkel väg till kunder och uppdrag för att "etablera mitt varumärke" vilket har gjort att jag varit hemma 20-21 vissa kvällar hela veckor.

Jag lyfter inte upp alla punkter här men jag väljer i alla fall att ta upp dem som personligt påverkat mig absolut mest. Nämligen att jag i princip inte har några "långvariga vänner" och helt enkelt offrat 2-3 relationer med partners på köpet.

Så frågan är - ångrar jag mina tidigare beslut? NEJ!

Jag har med mina tidigare uppoffringar faktiskt långsamt förändrat min situation och så som jag lever nu känns betydligt bättre än om jag inte hade gjort förändringar tidigare i mitt liv. Längs med resans gång har jag sakta men säkert insett att livet inte finns till för att jobbas bort. Nu har jag fantastiska möjligheter att förändra det på riktigt och dessutom hitta någon som delar mina värderingar.

Just nu känner jag inte riktigt att jag kan förändra så mycket mer med min karriär. Men jag hade utan tvekan aldrig stått här idag med dem möjligheterna JAG har i jobbet nu utan att offra i princip "alla vänner och partners".

Det låter kallt och hårt när jag säger "offra alla vänner och partners". Såklart är det inte så jag har valt att göra men det har varit en direkt konsekvens av att jag uppfyllt mina mål. 

De flesta som träffar mig beskriver mig som en extremt målmedveten person. Så jag hade definitivt kunnat undvika alla konsekvenser ovan genom att ha en annan strategi och en annan plan. Men med en annan plan och en annan strategi hade jag förmodligen inte kommit dit jag är idag.

När jag tittar i backspegeln på de val jag gjort och hur de påverkat mig och mitt liv så känner jag ändå att jag har gjort rätt val för min framtid. Mina tidigare partners har absolut inte förstått poängen med att "bädda sin egna säng för framtiden". Att dem inte brytt sig särskilt mycket om pengar och pengars värde har säkerligen spelat sin roll också.

Mina vänner har å andra sidan inte gjort något fel. Dem har däremot gjort andra livsval samtidigt som mig som direkt har påverkar vår relation. T.ex kan det vara studier på annan ort, flytt, skaffat sambo/gift sig och barn m.m. Detta i kombination med att jag helt enkelt inte haft tid för dem har fått konsekvenser för både mig och dem.

Jag är övertygad om att dem har gjort rätt val för sig och även om det ibland kan kännas lite ensamt så känner jag inte att jag saknar dem. Tjejer använder gärna uttrycket "vi har växt ifrån varandra" och det är lite så jag ser på saken. Vi har sakta men säkert dragits åt olika håll med olika livsstilar och olika värderingar.

Idag har jag 2-3 riktigt nära vänner istället som jag fortfarande träffar med jämna mellanrum. Relationen har överlevt tid och rum trots våra individuella val. En av mina bästa vänner har gjort precis omvänd resa mot mig - han har gått från att vara ganska ekonomiskt oberoende till att skaffa fru, familj, hus och hela kitet på hans enda inkomst.

Så frågan är - vad har DU offrat?

Eller kanske ännu bättre - vad är DU villig att offra för att uppnå dina mål?

Oavsett om det är att bli ekonomiskt oberoende, hitta din perfekta partner, resa världen runt eller bli bäst på något....så MÅSTE något du gör IDAG förändras för att uppnå dina nya mål! Om det är riktigt tuffa mål så måste du garanterat OFFRA något också!

Det finns ett direkt samband mellan uppoffringar, måluppfyllnad och tid.

Ju mer du är beredd att offra ju snabbare uppfyller du dina mål.

Hade jag inte offrat allt jag listat ovan så hade jag förmodligen fortfarande:

• -Behövt jobba ruttna 07-16 på ett lager, industrijobb, kassa eller likvärdigt.
• -Inte haft råd att bo så "lyxigt" som jag gör idag.
• -Inte haft råd med alla resor tidigare i livet.
• -Inte varit en av marknadens mest eftertraktade konsulter.
• -Inte haft min höga lön för min ringa ålder.
• -Inte haft extremt goda möjligheter att påverka mina arbetstider, arbetsort samt förmåner.
• -Inte kunnat välja och vraka bland arbetsgivare.
• -Inte kunnat ställa krav på arbetsgivare som direkt påverkar min fritid.

Jag hade helt enkelt varit en traditionell "löneslav" utan något att säga till om och med i princip noll möjligheter att påverka min situation.

Förmodligen hade jag haft ett par vänner extra och eventuellt inte brutit upp med tidigare partners. Men jag väljer att ta till kvinnors klassiska citat istället.

Jag har offrat en hel del i mitt liv men också insett längs resans gång att vi har helt enkelt växt ifrån varandra!

Rätt eller fel? Vad tycker ni?

Hur går det egentligen i nedgång?

Ni som följt mig vet att jag sagt ganska ofta att min strategi är att ha en likviktad portölj som är mycket diversifierad. Vissa kallar denna strategin för en defensiv strategi. Syftet är att helt enkelt ha en portfölj med relativt låg volatilitet.

Nu var det många ekonomiska termer i en och samma mening så ett förtydligande vad det innebär kanske behövs?

"Diversifiering är att sträva efter att arbeta med flera olika produkter/lösningar för att nå sitt mål, ofta lönsamhet. Det är en metod för minimering av risk, metoden är robustare än redundans och kan tillämpas inom olika områden såsom ekonomi samt utformning av mekaniska och elektriska system."

"Defensive strategy is defined as a marketing tool that helps companies to retain valuable customers that can be taken away by competitors.^[1] Competitors can be defined as other firms that are located in the same market category or sell similar products to the same segment of people.^[1] When this rivalry exist, each company must protect its brand, growth expectations, and profitability to maintain a competitive advantage and adequate reputation among other brands. To reduce the risk of financial loss, firms strive to take their competition away from the industry.^[1]"

^"Volatilitet är ett begrepp inom finansvärlden för prisrörligheten hos aktier och andra finansiella tillgångar. Enkelt uttryckt beskriver volatilitet hur mycket priset på en finansiell tillgång svänger eller varierar. Ju mer tillgångens värde rör sig upp och ner desto högre volatilitet har tillgången. Stockholmsbörsens volatilitet år 2005 var strax över 20 %.

Volatilitet är standardavvikelse på tillgångens avkastning. Volatilitet används som mått för att mäta marknadsrisken hos en finansiell tillgång."

Med andra ord skall det i alla fall i teorin innebära att den står emot nedgångar bättre än ett brett index.

Det finns otroligt många olika metoder man kan använda sig utav för att uppnå sitt mål. Några tankar jag har om olika metoder är b.la:

• En viss typ av investeringsstrategi bygger på att man har innehav som direkt motverkar varandra. T.ex kan man äga ett "oljeproducerande bolag" och samtidigt ett "flygbolag". Går oljepriset upp så bör oljebolaget prestera bättre men motverkas av att flygbolaget får högre kostnader.
• På samma sätt skulle man kunna motverka att konjunkturen visar att mindre passagerar använder flyg genom att också äga ett annat passagerarbolag som använder ett annat färdmedel. Jag är inte alls så extrem i min diversifiering men någonstans mitt emellan försöker jag vara.
• Jag äger gärna likvärdiga bolag som verkar inom samma sektor eftersom dem trots allt slåss om samma kunder. D.v.s om Bolag A tappar kunder till Bolag B så tar dem ut varandra.

I teorin är då i alla fall tanken att dessa metoder kan påverka volatiliteten i en portfölj så att den blir mer defensiv. D.v.s den tenderar att ha en låg risk i förhållande till avkastningen. Det defensiva i sammanhanget betyder att många bolag konkurrerar med varandra och är direkt beroende av varandra på ett eller annat vis.
Detta var några tankar om hur jag tänker kring min portfölj. Hur har det gått senaste dagarna?

Detta är senaste veckans jämförelse och jag tycker man kan se tydligt att portföljen inte följer med i nedgångar lika snabbt som OMSX30. Jag tycker det är ett relativt OK index att jämföra mot medan andra inte alls förespråkar detta indexet. D.v.s börsens 30 mest omsatta bolag.

Zoomar man ut ytterligare och tittar på en månads period så ser det ut såhär:

Här börjar det bli lite tydligt att det är en defensiv strategi. Index drar gärna iväg och portföljen släpar efter men sakta men säkert rör den sig mot index.


Tittar vi på hela året som helhet ser det ut såhär:

Nu syns det ännu tydligare att det är en defensiv portfölj som har svårt att hänga med i kraftiga svängningar. D.v.s volatiliteten är lägre än index vilket jag har som strategi att uppnå!

Men absolut tydligast syns det sedan portföljens start:

Här syns den tydliga nedgången i slutet av 2018 och hur portföljen reagerade på den. Det syns också i slutet av kurvan senaste dagarnas nedgång. Jag är ganska nöjd med kurvorna jag ser mest eftersom dem är ett litet bevis på att bygget av min defensiva portfölj följer mina mål med min strategi.

Jag har m.a.o inga problem att sova lugnt vid nedgångar även om det har varit få exempel hittills.

Jag vet att många av er gärna köper extra under dem dagarna. Det är inte riktigt mitt mål med mitt sparande utan om jag är fullinvesterad i ett bolag så köper jag inte trots att det blir "billigare".

Så hur är det för er? Känner ni någon större oro över börsturbulens? Skulle ni kunna tänka er en lägre totalavkastning för att få ner volatiliteten?

Radiotjänst (Rånartjänst) - Kiruna kräver ersättningsjobb

Jag läste tidigare i veckan en artikel som gjorde mig riktigt upprörd inombords. Den är definitivt av extremt socialistisk karaktär och det kommer såklart inte som någon högoddsare med tanke på att jag läste det i ett nummer av "Unionens Kollega". D.v.s tidningen med progaganda från Unionen om hur viktigt det är med fackliga rörelser.

Senaste tidens pilotstrejk hade ingenting med det här att göra men det var ett intressant sammanträffande att jag läste om hur just upprörda "socialister" kan bli över det mest korrekta beslutet regeringen tagit senaste 20 åren - nämligen att lägga ned Rånartjänst i Kiruna AB. Jag skrev ganska nyligen en månadsrapport där jag diskuterade lite om just pilotstrejken och hur facken totalt raderade ut årets vinst och förmodligen en del av nästa års vinst genom att vara totalt genomkorkade.

Innan ni gnäller på mig vill jag säga att är piloter faktiskt bland dem smartaste människorna jag träffat och jag har en magkänsla av att det inte är piloter som sitter och hittar på dem här dumheterna åt sig själva. Det sitter såklart någon "röd" propaganda bakom konflikten - som jag tror att de flesta piloter har extremt lite att göra med. Dessutom med tanke på vad piloter tjänar så bör det vara svårt att motivera en "röd röst".

"Mitt fack" Unionern är inte bättre själva. Så jag borde egentligen inte bli förvånad när jag läser denna artikeln om just nedläggningen av Rånartjänst AB i Kiruna. Men ju mer jag läste ju mer upprörd blev jag. För er som inte är medlem i Unionen (vilket jag har full förståelse för) så kan jag komma med några "roliga" citat som artikeln bjuder på.

Citaten i sig kanske inte är så märkvärdiga - men dem är ett bevis på vilken typ av medborgare Sverige har i vissa delar av landet. Något eget ansvar tycks saknas, sunt förnuft tycks också saknas. Framförallt så framställs det som att det är SVERIGES fel att de blir av med jobbet. Det borde därför vara SVERIGES ansvar att skaffa ersättningsjobb.

Underförstått - Unionen slåss för "vår sak". Jag översätter detta till vad dem egentligen säger:
(skrivet med en viss sarkasm och ironi kryddat med mina politiska åsikter om s.k sosse-jobb...skattefinansierade jobb med arbetsuppgifter som absolut inte tillför något)

"Vi vill slösa skattepengar genom att via politiska aktiviteter skapa ett behov av jobb i en annan verksamhet som matchar våra medarbetares kompetens i f.d Rånartjänst i Kiruna AB. De skall utföra någon typ av arbetsuppgift som vi förmodligen inte har något behov av idag.

Detta gynnar samhället i övrigt. Det är ju trots allt vårt ansvar att vi valde att lägga ned ett statligt bolag som under de senaste 20 åren inte tillfört något av värde. Vi måste ta på vara på den otroligt kompetenta personalen vars arbetsuppgifter nästan enbart har bestått av att trakassera och hota svenska meborgare senaste 20 åren.

Det är vårt ansvar att se till att ta till vara på denna kompetensen och ge dem ett nytt (meningslöst) uppdrag att utföra! Såklart skall alla vara med och dela på denna kostnaden och därför måste det vara skattefinansierat! Vi följer den svenska modellen! Det har visat sig vara bra förr!"

 Ungefär såhär hade faktiskt Unionen kunnat säga.

För när man läser artikeln så är det underförstått att vi skall skapa ersättningsjobb och ta vara på deras kompetens. Dem erkänner t.o.m nästan i klartext att dem trakasserat och hotat svenska medborgare. Att man ens står och försvarar denna typen av verksamhet är TOTALT obegripligt enligt mig!

Jag blir dessutom oerhört upprörd inombords när jag läser vidare om personal på Radiotjänst i Kiruna AB och hur de resonerar. Om någon av er mot förmodan har jobbat där och råkar bo i Kiruna så tänker jag verkligen inte be om ursäkt.

Hur kan ni överhuvudtaget tycka och tro att det är MITT ansvar som skattebetalare att se till att DU har den kompetens som marknaden efterfrågar? Framförallt är det INTE MITT ANSVAR som skattebetalare att se till att du har ett jobb!

Det är ärligt talat knappast MITT ansvar att du inte vill jobba med gruvnäringen - det finns jobb där så det räcker och blir över! I många delar av landet så får man faktiskt flytta eller göra någonting åt saken för att förändra sin situation - men det är ABSOLUT INTE Sveriges ansvar att se till att förändra din situation!

Att ni överhuvudtaget lyckats lura svenska skattebetalare på miljontals kronor genom åren är en sorgefläck i svensk rättshistoria! Skattefinansierade trakasserier borde aldrig införts! Det är inte en dag för tidigt detta trams försvinner för gott!

För er som kanske inte läser Kollega så lovade jag några citat som i.a.f gjorde mig smått uppröda: (röd text utmärker sig)

•  -Det är jättetråkigt för oss som arbetar här och riskerar arbetslöshet. Men nedläggningen av Radiotjänst är en hård smäll mot hela Kiruna. Det största problemet är att det knappt finns några liknande jobb att söka. Kiruna är en industristad. Men alla vill kankse inte arbeta inom gruvnäringen.
• -Vi nådde en all time high i sjukskrivningar förra året. Jag är helt övertygad om att nedläggningshotet spelade in. Det är ju våra liv det handlar om, vår inkomst - att kunna försörja familjen och betala hus och billån.
• -Med 240 anställda har Radiotjänst varit ett viktigt komplement till den tunga industrin i Kiruna. 120 personer har arbetat heltid på företaget, flertalet som handläggare på kundtjänst.
• -Ytterligare 120 personer har haft deltidsanställningar som aviftskontrollaneter och telemarketing-handläggare, eller tm-handläggare som de kallas i dagligt tal. Kontrollanterna knackade dörr och frågade om det fanns tv i hushållet. Tm-handläggarna ställde samma råga per telefon.
• -Jag och många med mig började jobba så redan i gymnasiet. Det var ett första steg in på arbetsmarknaden. Det har även varit en möjlighet för äldre att dryga ut pensionen och för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.
• -Den information som vi har fått är att våra kompetenser inom kundserviceverksamhet, ekonomi, IT och HR i stort sett matchar de nya tjänsterna. (man planerar 120 ersättningstjänster från Skatteverket, Lantmäteriet och statens servicecenter). Och där den inte gör det ska det finas möjlighet till kompetensutveckling internt på respektive myndighet.
• -Det är inte mer än rimligt att samma poitiker som sätter oss i arbetslöshet tar ansvar för att vi får nya jobb. Och gruvindustrin i Kiruna bidrar med flera miljarder till den svensa statskassan varje år. De kan inte ta både våra naturrresurser och våra jobb och sedan lämna oss i sticket.
• -Tar de politiska beslut som slår så hårt mot ett samhälle har de ett ansvar.
• -Det är jätteviktigt att vi även får minst 100 ersättningsjobb till timanställda. Det är ett bra extraknäck.

Det här är bara ett axplock över citat från artikeln och jag hade nog kunnat citera hela artikeln och få med ännu fler grodor om att det minsann inte finns något eget personligt ansvar här. Självklart är det mitt och andras fel att vi lägger ned Radiotjänst och gör oss av med kostnader som aldrig behövts. Det är såkart också mitt och andra skattebetalares fel också för att ni själva väljer att inte jobba med gruvindustrin där det finns jobb. Listan kan göras lång men det finns ett par ganska "enkla" lösningar på problemet som relativt många övriga medborgare i Sverige faktiskt löser själva. Men det får eventuellt bli i ett annat inlägg - ni är nog tillräckligt arga redan ;-)!

Jag vet att många av er där ute inte är medlem i facket av t.ex sådana här anledningar. Det här har kanske inte så mycket med fack att göra men det märks så oerhört tydligt att det är en socialistisk organisation där sunt förnuft och ekonomiskt ansvar totalt saknas i sina argument! Det gör mig bara upprörd inombords och politiskt!

Mycket bra kommer trots allt från fackligt engagemang genom åren - men nu för tiden håller dem mest på att göra livet surt för alla som betalar skatt! Man kanske skulle ta sig en funderare och sluta finansiera dem trots alla "förmåner" man får?

Hur gick det i April? Riksbanken och pilotstrejk!

April 2019 - Sammanställning

Det är fortsatt mycket på jobbet och tyvärr har jag inte fått till sammanställningen över mina courtagekostnader. Dem finns där och jag lovar att dem skall upp på bloggen också!

Reporäntan lämnas oförändrad - Riksbanken signalerar att skuldsättning är bra!

Denna månaden har egentligen präglats av riksbankens besked att INTE höja reporäntan och därmed sätta Sverige i ytterligare skuld. Ett helt katastrofalt dåligt beslut som är totalt obegripligt. Dessutom påverkar det svenska kronan kraftigt vilket vi nu börjar se effekterna av.

Jag är fullständigt medveten om att besluten fattas helt och hållet baserat på nationekonomiska siffror och s.k makroekonomiska indikationer där främsta siffran man förhåller sig till är nuvarande inflation. Men det spelar ingen som helst roll - hur länge skall dessa s.k ekonomer få fatta katastrofala ekonomiska beslut år in och år ut? Vi blir alla lidande med sådana här beslut!

Dessutom har vi pilotstrejk IGEN!

Mitt i denna soppa pågår dessutom en pilotstrejk hos SAS som mycket väl kan sudda ut den lilla ekonomiska vinsten SAS gjort senaste 10 åren. Det är sådär facken för övrigt brukar reagera och hota företag - det ironiska är att dem många gånger gör sig själva arbetslösa med likvärdiga metoder.

I ett bolag som SAS, som bokstavligt talat BLÖDER pengar trots satsfinansiering från flera håll,...så kan man inte tro att man kan strejka sig till högre löner - det måste såklart finnas ekonomiska förutsättningar för de krav man ställer. Det konstiga i hela den här soppan är att piloter är högutbildade. De bör m.a.o kunna förstå det helt orimliga i det dem begär - varför gör dem inte det?

Nu finns det ju motstridiga uppgifter om vem som har rätt och fel i konflikten, men det säger sig själv att du knappast kan kräva 13% löneökning (underförstått att bolaget skall öka sina kostnader med minst 13%) när bolaget du jobbar för knappt genererar vinst. Något sådan't finns ju såklart inte ens på tapeten att diskutera - så VARFÖR ens gå till strejk med sådana total orimliga krav?

Dessutom skadas ryktet för ett bolag som redan är i kris. Det är inte första gången facken hotar SAS. Vem som har rätt och fel i frågan får vi förmodligen aldrig någonsin veta - men en sak är säker. Båda sidorna smutskastar varandra.

Jag tyckte att DI skrev en ganska bra artikel om konflikten och att även aftonbladet gav piloternas synvinkel på konflikten. Själv tror jag inte att piloter tjänar 90,000:-/mån i grundlön. Gör man det hade man förmodligen inte gått och begärt 13% mer i löneökning. Baserat på kunder, kollegor, vänner och dylikt som har flyg som intresse skulle min vilda gissning vara att en erfaren pilot - precis som vilken högt utbildad person som helst - tjänar någonstans mellan 50,000 och 70,000 i grundlön.

Det är absolut inga kaffepengar. Som jag skrivit tidigare så får man helt enkelt inse att ju mer man tjänar ju mindre fritid har man - så är det bara. Vi får se hur detta slutar - men är det i.a.f inte lite lustigt att det aldrig finns några konkreta bevis i sådana här diskussioner?

De sidor som finns för lönestatistik skall man ta me den nypa salt och för just piloter inkluderar dem många gånger försvarets piloter också - med betydligt högre lön än trafikpiloter! För mitt yrke inom IT så stämmer den ändå ganska bra, och där kan man konstatera att en medellön för en pilot ligger på drygt 60,000:- vilket är långt ifrån 90,000:-som SAS hävdar.

Vi får snart en lösning på den här konflikten också men tyvärr kommer vi skattebetalare ännu en gång få rädda SAS. Det ser tyvärr så ut :/.

...Portföljen tuffar i.a.f på oerhört bra under April månad...

Insättningar

Lön: 39651 (XXXX exklusive utlägg)

Övrig inkomst: 200

Insättning: 0:- (p.g.a renoveringar)

Utgifter:  34680:- (exklusive insättningar, inkl utlägg)

Sparkvot: 0% (XXX% på bara lönen)

Buffert: 24090,96:- (ökning med 5190,96:-)

Det går att läsa i mina tidigare inlägg varför min sparkvot är 0% denna månaden. Mina renoveringar fortsätter och jag väljer därför att hålla i mina pengar tillsvidare. Min arbetsgivare är fortfarande skyldig mig drygt 25000:- brutto så det saknas en hel del intäkter denna månaden som jag hade räknat med.


Jag väljer att spara 0:- denna månaden i väntan på framtiden och lägger det istället på buffert-kontot. Får jag bara mina pengar från min arbetsgivare så kommer det nog in ytterligare 13000:- där. Då täcker jag gott och väl mitt renoveringsbehov och resten hamnar i månadssparandet!

Deklarationens beräkningar visar att jag kommer få tillbaka 26000:-. Ännu är inget klart och man vet aldrig med skatteverket innan man får pengarna. Tillsammans täcks alla mina räkningar och det är därför jag väljer att avvakta med sparandet och prioritera räkningarna!

Portföljens transaktioner

Köp: 13221,31:-

Sälj: 0:-

Belåning: 13221,31 (exklusive avdrag för utdelningar)

Denna månaden blev belåningen kraftigt uppskruvad p.g.a mina renoveringar. Men jag har ganska god marginal fortfarande upp till att vara 50% belånad. Det motsvarar ca 20% totalbelåning eller strax över 60,000:-.

Bilden ovan är förresten tagen direkt från mitt kalkylark där jag håller koll på min belåning samt belåningsvärden! Ni kan alltid följa min belåningsgrad genom att titta i mitt kalkylark, den kommer gå upp och ned beroende på rådande marknadsläge men så länge jag ligger under 50% av total belåning så är man på det "säkra" och får "bara" betala ränta på lånet. Får vi en ordentlig sättning på börsen så tvekar jag inte att låna upp ännumer då man gör de bästa affärerna i REA-tider.

Köp

Till slut valde jag att vikta upp Orkla efter senaste tidens funderingar kring det. I grund och botten är det ett bra bolag och jag tycker Norge är relativt billigt för stunden så jag vill exponerar mig mer där framöver.

I övrigt fyllde jag på i lite amerikanska bolag för framtiden. Jag börjar bli "fullinvesterad" i flera bolag i USA nu och det är kul! Snart kan man plocka in nya bolag i portföljen igen - det ser jag nästan fram emot mer än att köpa i redan befintliga!

Sålt

-Inga sälj att rapportera!

Portföljens utdelningar

Utdelningar: 3102,67:- SEK

Som i princip alla andra portföljer så är April en oerhört stark utdelningsmånad. Bilia, Handelsbanken och swedbank stod för en större klump och resterande var "många bäckar små" och det blev totalt sett en fin månad!

Portföljens värdeutveckling (2019-05-02)

Marknadsvärde: 402202:-

Belåning: -52784:-

Depåvärde: 349417:-

Insättningar: 307024,4:-

Värde %: 112,63%

Värde netto %:  114,10%

Ökning: 45187,63:-

Förra månadens siffror

Marknadsvärde: 369983:-

Belåning: -41693:-

Depåvärde: 328293:-

Insättningar: 307024,4:-

Värde %: 107,28%

Värde netto %:  106,86%

Ökning: 25098,78-

Jämfört med förra månaden har portföljen levererat totalt

Jämfört med förra månaden så har portföljen levererat totalt 43291,89 i totalavkastning inklusive utdelningar. Det är ytterligare en extremt stark månad som jag är väldigt nöjd med. Portföljen har på dem första 8 månaderna därmed levererat en avkastning netto som är bättre än en månadslön!

Det är svårt att hitta någon sättning denna månaden men senaste 2 dagarnas nedgång på över 1,5% har dragit ned min portfölj drygt 0,5% och jag hoppas att i en större nedgång så blir jag inte riktigt lika hårt drabbad som index. Någon gång under året tror jag definitivt att vi kommer få svaret på frågan!