fredag 16 augusti 2019

Eget företag eller konsult?

Det är en fråga jag reflekterat över många gånger genom åren. Jag har fått frågan i ett mail nyligen och jag diskuterade även saken med en kollega under en resa nyligen. I det här inlägget tänkte jag inte direkt svara på frågan men däremot reflektera om likheter med att vara konsult och ha ett eget företag.

Det råder inga som helst tvivel om att man tjänar på att ha eget företag i långa loppet om man bara är ute efter ekonomiska vinster. I Sverige är det nästan omöjligt att "bli rik på att jobba" och då syftar jag inte på att man kan spara sig rik. Jag syftar på vårt sjuka skattesystem som i princip bara missgynnar högutbildade och spetskompetens med straffskatter till höger och vänster. Men det är stor skillnad i vad du kan påverka själv om du har Eget företag mot om du är anställd. Att vara konsult är nästan som att vara ett eget företag förutom att man är löneslav. Löneslav, vad innebär det egentligen?

Att vara löneslav i Sverige

Som löneslav så kommer man alltid till en viss gräns tills skatterna skjuter i höjden att det i princip inte ens är värt att jobba mer. Man når sitt maximala lönetak där arbetsinsatsen slutar att belönas med mer pengar i plånboken om man jobbar hårdare eller att du inte får ta del av "skyddssystemen". Lite beroende på hur petig man är så är gränsen någonstans mellan 31000:-/mån och 51000:-/mån. Själv tycker jag att den går vid ungefär 48000:-/mån.

Anledningen är att vi har brytgränser för s.k allmänn pension, sjukförsäkringar, a-kassa, statlig inkomstskatt, värnskatt o.s.v. Så fort man passerar över någon av dessa gränser så gör man helt rätt i att ställa sig frågan om det verkligen är värt att jobba mer? 

Det är sällan du faktiskt tjänar mer än någon annan när du blir sjuk eller arbetslös trots att du har en högre inkomst. Men du skall givetvis beskattas som att du gör det utan att du får ett skvatt för dina pengar. Det är "tufft att betala skatt". Välkommen till orättvisa Sverige!

En sak är säker i.a.f, med högre lön kommer nästan alltid högre ansvar och mindre fritid. Du förväntas betala sjukt mycket mer i skatt än övriga invånare och dessutom vara stolt över hur mycket pengar du spenderar utan att få någonting tillbaka!

Nu är i och för sig 50000:-/mån väldigt höga månadslöner som löneslav men en sådan enkel sak som försäkringskassans gräns startar redan vid 31000:-/mån. Så fort du tjänar mer än 31000:-/mån så betalar du extra skatt till försäkringskassan trots att du inte får någon ersättning för det om du skulle bli sjuk. Jag vet inte om det är mycket pengar för dig men jag tycker att man bör räkna dessa inkomstnivåer till en "medelinkomsttagare" eller medelklass?

Har man några års arbetslivserfarenhet så ligger nog relativt många "vanliga arbetare" i Sverige på drygt 25000:-/mån. Då räcker 31000:-/mån för att täcka behovet. För de flesta högutbildade personer så gör jag ett antagande att man tjänar mer än 31000:-/mån. Ett rimligt antagande är att en 3-års utbildning på högskola/universitet resulterar i en lön på minst 35000:-/mån efter några års arbetslivserfarenhet. Givetvis kan det här vara väldigt mycket högre och lägre beroende på ort, utbildning och jobb.

Min poäng var i.a.f att stirra dig inte blind på statlig inkomstsskatt och värnskatt, det finns andra saker att vara uppmärksam på längs resans gång! Som jag nämnde drar jag själv min gräns vid ca 48000:-/mån eftersom det direkt vid minsta lilla ansträngning efter det börjar betalas ut värnskatt (efter att man lägger på övertid, restid osv). Här är en skarp gräns för när jag känner att det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig  - staten gör inte ett skit åt mig men skall ha 55% av mina pengar JAG tjänar.

Tidigare i mitt liv så har jag, beroende på titel och jobb, dragit gränsen betydligt lägre än så. Varför skall jag anstränga mig när jag inte tjänar något på det?

Att vara egenföretagare i Sverige

Jag har tidigare i mitt arbetsliv provat på att driva ett eget företag med allt vad det innebär. Trots att det var längesedan så saknar jag inte all totalt meningslös administration och fjanterier med myndigheter som man får "gratis" på köpet som ofakturerad tid. Skatteregler har ändrats och en hel del har förändrats sedan jag provade på det - men mycket av tidstjuvarna finns fortfarande kvar. Saker som du bara måste göra som egenföretagare. Saker som du nästan helt slipper göra som anställd!

Men det finns en klar fördel med att vara företagare. Som företagare i Sverige kan man i.a.f tjäna pengar och "bli rik på att jobba" eftersom man har stora möjligheter att göra s.k skatteplanering och indirekt påverka sin egen lön. Den absolut största fördelen är av rena skattetekniska skäl. Det finns möjlighet att spara kapital inom bolaget och investera kapitalet inom bolaget utan att skatta bort det i form av lön.

Det här är en enorm fördel mot att vara löneslav, eftersom du då själv kan välja hur du vill investera dina pengar du jobbat ihop. Antingen plockar du ut det i lön och betalar sedvanliga skatter på det, eller så investerar du det i bolaget så att bolaget kan växa och därmed generera mer pengar. Inte helt olikt en långsiktig aktieinvestering! Det finns t.o.m möjlighet att öppna sparkonton för företaget och därmed investera pengarna precis som "vanligt" som om du skulle plockat ut lön.

Men det här är komplext och inlägget avser inte att gå igenom hur man gör utan bara lyfta upp att möjligheten finns och att det därför är rätt många som ser fördelar med det. Sedan har man extremt stor möjlighet att påverka sin egna tid, man är inte en löneslav i den bemärkelsen att man måste rätta sig efter sin arbetsgivares regler som anställd. Man sätter helt enkelt sina egna regler och förutsättningar för sitt jobb.

Det är dock väldigt mycket jobb som krävs och orkar man med det så finns det mycket pengar att tjäna. Men en sak är säker, det finns alltid en relation mellan intjänat kapital och investerad tid. Skillnaden är den att du faktiskt har möjligheten att tjäna mer pengar ju mer du jobbar om du har ett eget företag.

Jag vill påstå att för dem som driver ett eget företag och plockar ut mindre i lön och istället investerar i bolaget kommer generera betydligt mycket mer kapital över samma tidpunkt som en löneslav någonsin kan göra. Orsaken stavas "aktieutdelning". Det är betydligt lägre skatt på aktieutdelning än vad det är på löner. Skillnaden är extremt stor när man börjar jämföra höginkomsttagares löner och vill plocka ut motsvarande ur ett eget företag. Framförallt har du valmöjligheten att inte bli en s.k löneslav och betala straffskatt på ditt hårda jobb. Du väljer fritt hur mycket du vill plocka ut i lön från ditt bolag och resten kan du investera till en betydligt lägre skatt än du någonsin kan komma ned i som anställd.

Det är just valfriheten som lockar med eget företag. Att kunna styra sin egen tid och kunna påverka sin ersättning i högre utsträckning än som anställd. Problemet är att det ofta tar väldigt lång tid att bygga upp ett varumärke och att det är mycket som kan gå fel längs resans gång. Inte minst med svenska myndigheter som i princip gör allt vad de kan för att du inte skall ha en enkel resa.

För trots att du kan betala för de flesta administrativa tjänster/outsourca tråkiga arbetsuppgifter så är man nästan alltid personligt ansvarig för misstag som någon annan begår ändå. Välkommen till Sverige som sagt var!

Att vara Konsult i Sverige

Har du orkat läsa hela vägen hit så kommer äntligen min jämförelse och argumentation till varför jag valt att jobba som konsult och vara löneslav istället för driva ett eget företag. På senare år har ordet Konsult nästan blivit likvärdigt med bemanning av något slag. Traditionellt sett så anlitar man en konsult som är specialist och har kunskap om något som man inte har själv. Man betalar helt enkelt för kunskap och inte nödvändigtvis för arbetstimmar. Tyvärr har diverse bemanningsbolag lyckats väldigt bra med att likställa kompetens med mantimmar och kalla det Konsult.

Det är extremt stor skillnad på att vara s.k bemanningskonsult eller konsult av det mer traditionella slaget. Som konsult med specialistkunskap så är livet nästan som att vara egenföretagare. Man har väldigt många av de administrativa fördelarna av att vara anställd och man har många gånger fördelen av att känna sig "fri" och planera sin egen tid.

I slutändan så kommer man dock inte undan löneslavens skatter men det är en kompromiss som jag tycker är värt det. Som konsult har jag fördelen att jag bestämmer över min egen tid och planerar möten, konferanser och uppdrag tillsammans med kunder. Det innebär att jag nästan är chef över mig själv. En gyllene regel som konsult är att man är sitt eget varumärke och förvaltar det som man själv vill.

Som anställd bryr sig min arbetsgivare inte så mycket om vad jag gör. Det viktiga är att man fakturerar tid - d.v.s tjänar pengar. Det är därför också det finns väldigt goda möjligheter att påverka mina ersättningar eftersom "mina" kunder ringer till mig och varje gång de ber om hjälp så fakturerar jag mer tid. D.v.s ju mer jag jobbar ju mer pengar tjänar jag åt min arbetsgivare. Det finns såklart en gräns för när det är lönsamt för mig respektive min arbetsgivare.

Livet som konsult innebär att man mäts på fakturerad tid och INTE arbetad tid! I min roll som konsult så kan jag ju lösa ett problem på 5 minuter och fakturera 1 timme. Jag skulle även kunna spendera ett par timmar extra på ett komplext problem och fakturera både 2x och 3x arvodet/timme. Då finns valmöjligheten att plocka ut det i pengar eller i tid (ledighet). Det viktiga är som sagt var fakturerad tid och inte arbetad tid!

Som ni säkert förstår så ser jag det som en enorm fördel att kunna planera mina dagar såhär och inte behöva vara tillgänglig 5 dagar i veckan mellan vissa tider så länge jag kan täcka upp ledigheten med fakturerad tid. Det finns såklart många andra fördelar också som man kanske inte tänker på.

Är du anställd har du för det mesta rätt till följande också:
  • -Tjänstepension (förmodligen större än allmänna pensionen redan efter 15 år)
  • -Försäkringar till/från uppdrag och jobb
  • -Övertidsersättningar, traktamenten, restidsersättningar, milersättningar och diverse andra ersättningar.
  • -En sälj-organisation som ser till att det alltid finns upprag i "pipelinen".
  • -En administrativ organisation som hjälper till med utbetalning av löner, fakturering, förhandling med kunder/fack osv.
  • -Rätt till sjuklön
  • -Rätt till ersättning vid arbetsskada
  • -Rätt till betald semester

Detta kan man givetvis få som egenföretagare också men då står man ju för hela kostnaden själv. Som anställd är allt inräknat i lönen. Det är enorma kostnader som inte syns när man är löneslav men som garanterat syns om man lyfter lön från sitt eget företag! Lite beroende på vad anställnignsavtalet säger så kan man påverka sin egen ersättning baserat på fakturerad tid. En tumregel är ofta att så länge man drar in sina egna kostnader och overheadkostnader + 10% så har man sin rygg fri.

Det innebär i praktiken att om du som konsult kan dra runt dina egna lönekostnader+företagets administrativa kostnader för dig (inkl chefer) så har du ryggen fri. Oftast drar man in betydligt mer än så och det här gäller att ha koll på som konsult. För så vort du börjar dra in mer pengar än vad du kostar så tjänar din arbetsgivare enorma pengar på dig som du INTE får ta del av!

Det är därför jag säger att en rimlig tumregel är att du skall generera ca 10% avkastning åt din arbetsgivare som konsult när alla dina kostnader för dig som anställd är betalda. Genererar du mer pengar är det läge att förhandla eller helt enkelt jobba mindre.

Jag tycker att livet som konsult är väldigt likt att driva ett eget företag. Allt mäts och om det går åt fel håll så går man i konkurs (d.v.s får sparken). Längs resans gång finns det väldigt mycket man kan påverka som anställd och det finns likheter med att driva ett eget företag. Man är oftast en stor tillgång eftersom arvodet slutar komma in om du slutar jobba eller byter arbetsgivare.

När jag sätter det i perspektiv till att starta ett eget företag istället så skulle mitt liv inte förändras särskilt mycket. Jag skulle snarare få mer att göra och behöva jobba mer eftersom jag måste göra allting själv. Även om jag faktiskt skulle kunnat spara tusenlappar på lägre skatter varje månad så tycker jag inte all extra administration är värt det. Speciellt inte om man värderar alla "fördelar" man får som anställd.

Så för att slutgiltigt svara på frågan så är jag anställd som konsult eftersom jag likställer det med att vara egen företagare men med betydligt lägre risk och högre skatt. Skulle jag varit egenföretagare hade jag förmodligen bara plockat ut lön som täckt mina kostnader och sedan investerat överskottet i olika sparformet inom bolaget. Detta hade gett en otroligt mycket bättre avkastning på längre sikt men till en ganska mycket högre risk också.

För att citera en företagsledare jag känner väl:

"Att vara företagare är en livsstil - inte en hobby!"

Jag känner inte riktigt för att förändra min livsstil till att vara jobbet även om det är ekonomiskt lönsamt!

Håller ni med om mitt resonemang eller hade ni utan tvekan drivit företag och plockat ut aktieutdelningar istället? 

Tänk på att en senior-konsult kan ta 1000-3000:-/tim i arvode medan du i bästa fall kan uppnå en timlön på 350:- som anställd.

onsdag 7 augusti 2019

Mina köpobjekt i nedgången

Det har inte undgått någon att de senaste dagarna har varit lite skakigt på börsen. Mig spelar det inte så stor roll och jag har mer eller mindre bara kollat in portföljen för att se hur den står sig. Det har dock inte påverkat mig någonting.

Just denna gången såg jag inget extremt bra köpläge så jag valde att stå utanför. Jag tror att det kommer bättre köplägen framöver, kanske redan vid Q3-rapporterna. Men trots det så finns det några bolag som jag tycker ser extra intressanta ut just nu och som jag eventuellt kommer fylla på i.

Även trots att jag inte köpte något så var det väldigt nära att jag gjorde köp i följande bolag:
  • -Kindred Group
  • -Intel Corporation
  • -Main Street Capital
  • -MMM
  • -AbbVie
  • -SHB
  • -Swedbank

Som synes en ganska stor lista trots allt på köpobjekt. En ganska kort förklaring till hur jag resonerar om respektive bolag följer.

Kindred Group

Spelbolaget med den kanske bästa förutsättningen att överleva en eventuell casino/spel kris. Jag tycker att senaste tidens ras är klart omotiverat om man bara tittar på siffror. Många analytiker och även andra bloggare ratar Q2-rapporten. Själv tycker jag den såg betydligt bättre ut än vad många andra tycker. Jag ser en liten risk för sänkt utdelning, men den bedömer jag som relativt liten. Mer troligt är att de kommer behålla nuvarande utdelning och med nuvarande kurs är det riktigt "billigt" per aktie. Dessutom har VDn köpt en hel drös med aktier INNAN raset.

Intel Corporation

Har såklart enorma problem med trumps månadsvisa utspel och hot om tullar. Intel har mycket verksamhet borta i Asien och de dominerar stort på hårdvarumarknaden. Mycket hårdvara tillverkas trots allt i Asien. Men de är påväg att lansera nya intressanta produkter som jag tror kommer att behövas inom IT de kommande åren. Främst AI-relaterade projekt. Intel har problem att ta sig över 50$USD och rasade återigen under den punkten. Så har det pågått en längre tid.

Main Street Capital

Min kanske största favorit i USA som dessutom är en månadsutdelare. Rasade närmare 5% i dagarna och det kändes väldigt omotiverat. Main Street Capital är ett investmentbolag som i princip lånar ut lånade pengar och tar betalt för mellanskillnaden. De har en relativt sund syn på hela affären och kan ta ganska stora förluster innan det börjar bli illa. Dessutom är ju räntorna påväg ner i USA nu och det borde gynna MAIN.

MMM

Ett bolag som fortfarande pressas av en eventuellt pågående tvist som kan generera böter. Det är i.s.f ett engångsbelopp och jag tror inte det kommer få så stor påverkan på lång sikt. De har mycket verksamhet utanför USA och globalt så de påverkas såklart av Trumps utspel. Ser dock köpläge då kursen gått tillbaka en del på senare tid.

AbbVie

Tror inte jag behöver säga något om AbbVie. De har rasat närmare 50% på väldigt kort tid och drar fortfarande in sjuka summor i intäkter. Detta är nog den absolut största köpkandidaten för mig och jag hade gärna mer än dubblat mitt innehav till nuvarande kurs. Men som sagt var, jag är lite restriktiv för stunden även om läget är bra!

SHB/Swedbank

Två banker som tagit mycket stryk på senare tid. SHB dras nog ner av de andra bankernas "skandaler" än så länge. Men marknaden är orolig över att det finns skit att gräva upp där också...för något annat kan jag inte se som skulle pressat ner SHB till nuvarande nivå. Swedbank är som sagt var under luppen men med tanke på vad de genererar i vinster så bör kursen stå högre enligt mig. Minskar vinsterna skall kurserna ner men ibland är inte börsen logisk.

Så varför har jag inte köpt?

Det korta svaret är helt enkelt att jag försöker strypa ned min belåning en smula eftersom jag handlat ganska friskt under första halvåret. Det har visat sig vara en bra affär men nu tror jag att vi är påväg in i något sämre tider. Q2-rapporterna visade överlag svaghet och en avmattning. SCB's nya statistik visar på ett BNP-fall och att vi är påväg in - eller t.o.m redan är inne i en - avmattning.

Jag är helt enkelt orolig för at Q3-rapporterna kommer att visa samma sak och då bör det komma ytterligare fall. Då kommer jag vara där med lite mer likvider och förhoppningsvis plocka upp intressanta köpobjekt!

Jag väljer därför att avvakta i nuvarande period!

måndag 5 augusti 2019

Helgens iaktagelser - Vad tusan händer? (OT: tiggeri)

I helgen var jag i sedvanlig ordning och handlade på mitt favoritställe, vilket av naturliga skäl är en lokal ICA-Butik. Varför jag fördedrar ICA framför Coop, Willys, Lidl, Netto m.m finns många anledningar till. I.a.f där jag bor är det klart bästa stället att handla på. Alltid billigast, Alltid störst utbud och oavsett hur mycket folk i butiken tar det 2-3 minuter att betala.

Inlägget handlar dock inte om matvarubutiker utan vad som hände i samband med mitt köp. Eller snarare direkt efter mitt köp.


Tiggeri är förbjudet i vissa delar av Sverige. Det kanske kommer som en överraskning för er men det ÄR faktiskt förbjudet med tiggeri i Sverige i vissa kommuner nu för tiden OCH man får absolut inte störa allmänordningen genom att sitta i direkt anknytning till diverse butikskedjor...t.ex ICA oavsett vilken kommun man bor i. Givetvis går det bra om butiksägaren godkänner det EFTER att man frågat om lov!

Men OM butiksägaren INTE godkänner skiten så är det olagligt och skall klassas som en samhällsstörande aktivitet. Det har inte överdrivet mycket prioritet hos myndigheter, jag återkommer till det, men det är  likförbannat inte OK!

I helgen var jag och handlade och efter att jag hade betalt så gick jag ut från butiken och såg att en av butikspersonalen försökte säga till en tiggare att sluta med sin skit i direkt anslutning till entrén. Hon sa faktiskt snällt åt honom att han inte får sitta där och om han inte flyttar på sig så tillkallas polis.

Givetvis gjorde han inte ett skit och spelade dum.

Jag är, rent politiskt, otroligt emot dessa s.k kriminella tiggare som tyvärr får vistas i vårt land utan att vi kan göra något åt saken. Tack så mycket EU! Trots upprepade uppmaning så vägrade han att ens lyfta sitt arsle och gå där ifrån. 

Nu började han bli aggressiv och då sprang det ut 2-3st butiksanställda till och nu var tonen inte alls lika trevlig från butiken. Men trots det så totalt vägrade han flytta sig och spelade dum igen. En av de anställda ringde till sitt vaktbolag och även till polisen, det är ju trots allt ett pågående brott och en till synes komplett idiot som ignorerar tillsägelser av en grupp människor. Denna gruppen hade nu blivit ganska så stor, men som sagt var inte en rörelse iväg från entrén från personen i fråga.

Efter mycket om och men lyckades han säga på halvtaskig engelska/svenska "problem?". Den stora gruppen sa "JA PROBLEM, MED DIG OCH DITT BETEENDE!" 

Han var som sagt var ganska aggressiv och ville inte flytta på sig. Här någonstans kände jag att jag lämnar eftersom det nu var ca 10-12 personer som stod och skrek och sa till honom att flytta på sig. Jag vet ärligt talat inte om polisen eller ordningsvakterna någonsin kom eftersom jag lämnade innan.

Men principen är att såhär betér sig dessa personer relativt ofta, det var ingen isolerad händelse som jag bevittnade. Det är ett otroligt stort problem som samhället vägrar göra någonting åt. PK-maffian har dock lyckats bra att beskriva det som ett icke-problem. Tyvärr är de stackars butiksägarna är ganska maktlösa för gud-förbjude att ta lagen i egna händer och bära bort dem. Då blir man ju åtalad för både det ena och andra, skydda personer med dåligt betéende (och i många fall brottslingar) är det nya Sverige!

Jag sätter mig i bilen och åker hem. Väl hemma så packar jag upp mina varor och gör i ordning en kaffe, slösurfar lite på mobilen i sedvanlig ordning och läser då nästa artikel som har med tiggeri att göra.

I Göteborg (utanför Nordstan) har polisen nu äntligen uppmärksammat att dessa s.k tiggare inte är något annat än organiserad brottslighet. De sålde knark öppet i sina "tiggerikoppar". Poliserna spanade, samlade bevis och till slut gjorde polisen ett större tillslag.

Samtliga inblandade blev mer eller mindre dömda för narkotikabruk/försäljning/innehav och andra småföretéelser. Åklagaren yrkade på utvisning ur landet, en ganska OK konsekvens kan man tycka. Man har trots allt åkt till någon annans samhälle och tagit seden dit man kommer....passar det inte så kan man åka hem igen.

Men nejdå kära medborgare, ni kan vara lika lugna att era lokala knarklangare kommer vara på plats nästa dag igen. För brottet var nämligen inte tillräckligt för att avvisa idioterna snabbaste väg ut ur landet. De är ju EU-medborgare och då måste man begå riktiga brott...

Att störa allmänordningen, vara delaktig i storskalig organiserad narkotikaverksamhet (dock i tillräckligt små mängder per individ för att hålla sig i den lägre delen av straffskalan) samt inte respektera samhällets regler .. det är små företéelser. Inte tillräckligt för att bli avvisad, knappt tillräckligt för att bli dömd.

Och så undrar vissa blåögda personer fortfarande varför det går utför för Sverige? Polisen har i.a.f gjort sitt jobb här men de fick ingen hjälp från samhället.

Tänk dig själv att jobba som polis och sedan bli behandlad på det viset av samhället. Nästa gång de s.k tiggarna begår brott tänker säkerligen poliserna att det inte spelar någon roll - samhället har tydligt visat att det är OK.

Hur mycket pengar det här kostar samhället finns nog inga siffror på och är svårt att beräkna. Men jag är helt övertygad om att det bidrar till butiksdöden sakta men säkert. Jag tycker det är ett väldigt stort problem som vi har importerat och blundar för.

Men lösningen är enkel. Jag blir nästan upprörd inombords när man ser blåögda personer lägga mynt i deras koppar. Dessa människor är oftast äldre och yngre individer. I vilket fall som helst så är det enkelt....stryps inkomsterna så går man in konkurs.

Alla personer med sunt förnuft skulle aldrig lägga en krona i en sådan kopp. Ni tror att ni skänker pengar men ni medfinansierar kriminella nätverk och uppmuntrar indirekt till brottslighet.

Är det kanske dags att göra som med rökning eller sexköp? Olagliggöra själva handlingen att ge pengar till tiggare? Förmodligen hade det i.a.f skapat en debatt att betéendet knappast är OK.

onsdag 31 juli 2019

En bra månad

Juli 2019 - Sammanställning

Jag tänkte förenkla strukturen något med start denna månad och i princip bara presentera siffror (för eget bruk i framtiden) med en liten längre kommentar efter. Förra månaden skrev jag att renoveringar och dyra utgifter är avklarade och att det borde kunna synas denna månaden.

Siffrorna för Juli ser ut såhär (grafer och bilder längst ner):

  • Lön utbetalt: 44,477:-
  • Övrig inkomst: 2,000:-
  • Insättning: 8,900:-
  • Utgifter: 33,284:-
  • Buffert: 13000:-
  • Sparkvot: 20%
  • Sålt: 11,577:- (oriflames utköp)
  • Köpt: 19,372.85:-
  • Utdelningar: 627,9:-
  • Portföljvärde: 445,522:-
  • Total avkastning: 59,480:-

Kommentar

Det går åt rätt håll och börsen har tuffat på bra. Den stora förändringen för mig denna månaden är att jag väljer att skruva ner belåninen och förbereder mig sakta men säkert för kommande tider. Jag tror att vi kommer att få se en betydande avmattning i Q3 och Q4 rapporterna och då bör kurserna leta sig neråt och då kommer även mitt belåningsvärde minska på samtliga aktier.

Helt enkelt vill jag ha lite mer likvida medel när/om köptillfällen uppstår i framtiden. Dessvärre såg många Q2-rapporter ut att ha "tappat fart" vilket indikerar att vi är inne i "sista andetaget" för denna gången. Jag hoppas att jag har fel men jag förbereder mig för framtiden i.a.f.

Trots att renoveringarna är klara så är utgifterna fortsatt relativt höga. Några tusenlappar kan denna månaden förklaras med en hel del tjänsteresor vars ersättningar först kommer in i Augusti...men det är fortsatt ganska höga utgifter. En annan förklaring är förmodligen därför att det är sommar och man hittar på något mer saker just nu.

Nästa månad är det dock dags för inköp av tvättmaskin så då kommer återigen sparande att bli lidande. Planen är att plocka ca 3000:- av mitt sparande för finansiering av tvättmaskinen. Notera dock att förutom mitt sparande till portföljen så går 5000:- till bolån samt 500:- till CSN också, detta kan man med gott samvete räkna in i sitt sparande men jag väljer att inte göra det.

Köp

Sålt

Utdelningar


Courtage

måndag 29 juli 2019

Löneväxla - öka din tjänstepension

Det har diskuterats pension lite högt och lågt senaste veckan och jag själv kommenterade bl.a på https://www.kronantillmiljonen.se/ (kommentarerna är längst ner). Som en direkt följd av det blev jag ställd mot väggen av en annan läsare från KtM. Med all rätt och ingen prestige i det, en viktig punkt lyftes trots allt fram.

Nämligen vad man kan göra för att påverka tjänstepensionen. Kommentaren som lyftes fram i sin helhet är följande:

"Eftersom du tjänar ”oerhört bra jämfört med andra” och till och med har en egen blogg där du inte missar ett tillfälle att belysa din egen förträfflighet borde du ju inte ha några större svårigheter att förhandla fram ett tjänstepensionsavtal som faller dig i smaken. Vill minnas att du tillägnat både ett och två blogginlägg åt hur arbetsgivarna flockas kring din kompetens och hur du dikterar dina lönevillkor utan ett darr på rösten."
Det finns helt klart en poäng i vad ovanstående tycker, jag har skrivit ett gäng ganska "tuffa" (d.v.s hårt och tydligt vad jag tycker) inlägg om hur man bör förvalta sin egen kompetens och hur lite arbetsgivaren egentligen bryr sig om dig. Exempelvis har jag skrivit följande inlägg tidigare:

-Vad har DU offrat?
-Lönebesked och saftiga utgifter
-Höj din lön -Tips och Trix för att bli rik
-Lojalitet mot arbetsgivare

Jag har skrivit många fler liknande inlägg och det kommer säkerligen bli ett par till framöver. Det betyder för den sakens skull inte att jag inte bryr mig om mitt jobb, men jag vet att när konjunkturen vänder så är du inte mycket värd. Så varför inte ta så bra betalt som möjligt för din tid?

För att återgå till ämnet Löneväxling och Tjänstepension så kan man summera alla våra löntagare till dessa tre grupper:
  • -Personer som har inkomster under ~41000:- (ca 91% av alla arbetstagare, enligt Ratsit)
  • -Personer som har inkomster över ~41000:- men under ~57000:- (ca 9% av alla arbetstagare)
  • -Personer som har inkomster över ~57000:- (ca 3% av alla arbetstagare)

Själv tillhör jag oftast den sista kategorin men jag kan styra min lön ganska mycket själv (fördelen med konsult) och jag brukar se till att hamna under 57000:-/mån på årsbasis om det går (för att undvika värnskatt).

De olika gränserna för skatter ändras från år till år. Vad jag menar med att jag tjänar "oerhört bra jämfört med många andra" är helt enkelt att majoriteten av samtliga arbetare i Sverige trots allt inte når upp till gränsen för att betala Värnskatt. Det är dock ganska vanligt att de flesta högutbildade vet hur det känns att betala s.k Statlig skatt.

Spelar det någon roll vad man tjänar för att löneväxla?

Ja det är av absolut största vikt att du har koll på när du passerar de olika skattenivåerna. Men man måste också veta att det finns ett maxtak för den s.k allmänpensionen som för 2019 är 43309:-.

Det innebär att för inkomster över den nivån så slutar du att få "allmän pension".

Och går du under nivån så kommer du helt enkelt att förlora allmän pension. I praktiken innebär det egentligen at det överhuvudtaget inte ens är värt att löneväxla om du inte tjänar mer än 43309:-/mån, vilket trots allt är en minoritet av befolkningen.

Tjänar du mer än 43309:-/mån då kanske löneväxling kan vara ett alternativ att förhandla om!

Vad innebär egentligen löneväxling?

Den enklaste förklaringen är att du förhandlar om att byta ut delar av din bruttolön mot andra förmåner som din arbetsgivare betalar. M.a.o så avstår du en bruttolöneökning i utbyte mot andra tjänster/förmåner.

Notera att du förhandlar om din bruttolön vilket innebär att det kommer att påverka:
  • -Allmän pension
  • -A-kassa
  • -Sjukförsäkringar inkl Försäkringskassan (dock väldigt mycket lägre maxtak än 43309)
  • -Din årsinkomst sänks och kan påverka kreditvärdighet
  • -Alla övriga ersättningar som baseras på bruttolöner.  

Det finns främst två orsaker till att förhandla om s.k löneväxling:
  • -Sjukvård
  • -Tjänstepension

Det finns flera orsaker (hemstäd är ganska vanligt) men pensionen är största orsaken för många. I sammanhanget brukar man tala om att det skall vara s.k "kostnadsneutralt" för företaget och det betyder egentligen att det skall kosta lika mycket för arbetsgivare som om de hade gett dig en högre bruttolön.

Det mycket korta svaret är att det fungerar som såhär:
  • -Du förhandlar om hur mycket din bruttolön skall vara utan att löneväxla.
  • -Sedan förhandlar du om hur mycket du vill löneväxla, d.v.s vad din bruttolön skall vara EFTER löneväxlning.
  • -Din arbetsgivare betalar något mindre skatt för pensionspremier än de gör för att betala ut löner (6-8%). Mellanskillnaden skall ALLTID tillfalla dig. Det skall vara kostnadsneutralt!

I praktiken innebär det att du förhandlar om hur mycket bruttolön du skall sätta av extra till din tjänstepension istället och som grädde på moset får du något högre insättning till tjänstepensionen än vad du avstår i bruttolön. Det är skatteskillnaden från din arbetsgivare som gör det något fördelaktigt.

Så för att besvara kommentaren ovan. 

Varför löneväxlar jag INTE?

Helt enkelt därför att jag inte tycker att det är särskilt fördelaktigt. Mina argument mot att löneväxla är följande:
  • -Jag vet inte om jag kommer att leva tillräckligt länge för att få nytta av den, kapitalet binds upp under MÅNGA år.
  • -Tjänstepensionen är oftast styrd av arbetsgivaren och beroende på förvaltare finns det mer eller mindre goda alternativ. Min erfarenhet är att tjänstepensionen har ett otroligt dåligt utbud med skyhöga avgifter jämfört med om jag kunde väja helt och hållet själv. Det är inte ovanligt med 1%-iga avgifter. Det går att förhandla om s.k flytträtt, men utbuder är fortfarande dåligt.
  • -Det drar ner min totala årsinkomst som påverkar betydligt mycket andra saker.
  • -Det lockar mig inte att tjäna 6-8% extra till pensionen med risken att jag aldrig någonsin får se pengarna igen.
  • -Jag vill inte spekulera i hur pensionssystemet kan förändras tills jag kan nyttja det. Skattesatser, pensionsåldrar osv är politiskt styrda och jag vet i.a.f hur mycket jag kan plocka ut nu idag om jag skattar för min bruttolön!
  • -Jag har många år kvar till pension.
  • -Man måste förhandla om varje år och hålla koll på alla prisbasbelopp och gränser, arbetsgivaren gör det INTE åt dig.

Notera att det här betyder inte att Löneväxling är ett dåligt alternativ. Men det passar helt enkelt inte mig och mitt liv just nu. Det kanske kommer göra det i framtiden när jag börjar närma mig 55 (om jag lever då).

De flesta av mina kollegor löneväxlar ganska mycket och skulle aldrig jobba någonstans där de inte kan löneväxla ner till brytpunkten för allmän pension. Många höginkomsttagare löneväxlar framförallt för att få bort Värnskatten.

Summerat tycker jag inte att jag tjänar tillräckligt bra för att löneväxla. Hade jag haft en konstant månadslön över 57500:-/mån utan rörliga ersättningar så hade jag varit mer positivt inställd till det. 

Det politiska läget just nu innebär ju dessutom att vi är påväg mot en slopad värnskatt, i.s.f får vi en betydligt mer rättvis skattefördelning (om än fortfarande sjukt orättvis) och då kommer nog löneväxling inte bli ett bra alternativ för många. Sjukvård och övriga ersättningar man kan löneväxla mot är däremot fortsatt mycket fördelaktigt!

Hur gör du? Är du positiv till möjligheten att löneväxla?