Hantering av räkningar

Jag skrev tidigare om hur dyr min Januari månad är: Riktigt dyr månad - vad gör jag åt saken?

Där skrev jag om en del utmaningar jag har framöver och hur dem skall hanteras. Nu har jag grubblat på diverse alternativ och jag har kommit fram till att det enda rimliga alternativet, baserat på noggrann jämförelse av kostnader, kommer vara att helt enkelt dra på mig ränta från skatteverket.

Jag drar på mig extrakostnader och lånar pengar - varför?

Återigen...det här är nog en ganska så dålig sparblogg eftersom jag gör en hel del saker som många andra kanske skulle gråta en skvätt över? Men för mig är det självklart...jag kommer inte sluta jobba imorgon, det är en bra bit in i framtiden. Däremellan måste jag leva och sakta men säkert längs resans gång så kommer jag att vara nöjd med livet i övrigt och då minskar kostnaderna också p.g.a det.

Men just här och nu behöver jag ändå lägga ut drygt 67000:-, varför kan ni läsa om i tidigare inlägg.

Jag skrev tidigare att jag stod inför egentligen två val.
1. Dra på mig kreditkortsskulder och inte betala hela beloppet.
2. Dra på mig räntekostnader från skatteverket.

1. Vad hade det kostat med kreditkorten?

Jag har aldrig nyttjat krediten någonsin genom att delbetala. Räntan här var hissnade 12,5% så det var egentligen ett ganska lätt alternativ. M.a.o jag hade alternativet att betala så lite som 500:- här och sedan dra på mig 12,5% i extrakostnad på beloppet jag inte betalde. Hela beloppet på 19500 skulle betyda noll i ränta.

Företagskortet gäller nya regler för 2019 så där gick inte längre att delbetala, men där skulle det in 38500:-. Tidigare var det riktigt bra regler för detta kortet och det gick att betala över 3 månader till 1-2 % ränta. Men några kollegor missbrukade väl antagligen detta och nu är det spärrat.

2. Vad skulle det kosta från skatteverket?

Det här är såklart svårt att räkna på eftersom vi har en idiotisk politisk makt som anser det vara rimligt att jag skall gissa vad jag skall betala in FÖRE deklarationen istället för sunt förnuft - att jag väntar tills jag VET vad jag skall betala in EFTER deklarationen.

Troligtvis kommer min restskatt från tidigare bostadsaffärer att bli i runda slängar 120-150,000:-. Övertigande belopp på 30000:- tas ut en ränta på som för närvarande är 1,25% men kan justeras framöver. Dessutom är det inget ränteavdrag på den skulden så den är i praktiken något dyrare.

För min egna del så räknar jag iaf med att det kostar mig kanske 1-2000:- för 2019 att satsa på detta alternativet!






Jag väljer alternativ #2 såklart!

Varför?

Därför att betala 12,5% ränta på mitt vanliga kreditkort+uppläggningsavgifter ser jag som totalt orimligt. Att inte få delbetala mina utlägg i jobbet längre kapar det som alternativ.

Det enda rimliga är därför att låna betydligt MER pengar till en betydligt lägre ränta. Det är helt enkelt det mest ekonomiska beslutet att fatta i situationen!

Jag skulle såklart kunna gå till diverse långivare och lånat till kanske 3-4% ränta och löst situationen, men nu skjuter jag problemet framför mig i 5-6 månader till en väldigt låg kostnad. Det är helt klart värt det för mig!

Vad händer framöver?

Till att börja med så har mina vänner råd att betala tillbaks en större summa av det jag har lånat ut så jag kommer få tillbaks ca 30000:- i Februari. Då är min buffert i stort sett tillbaka där den var tidigare (försöker hålla den runt 50,000:-).

För det andra så har jag minst 6 månader på mig att samla ihop pengar till skatteverket från olika medel, jag kommer fortfarande inte att få tag i allt men jag kanske kan betala ungefär 50% direkt. Och resterande 50% kommer jag att få hantera då.

För det tredje så jobbar jag i en bransch där det är mycket resor. Det innebär att mycket av min mat är betald under resorna och det är en hel del traktementen. Förutom det är det bra övertidsersättning och många jobb/projekt genererar en hel del extra intäkter generellt sett. Jag ser m.a.o framför mig att det kommer att komma tillfällen då jag kan tjäna in dem här pengarna och få ner skulden till rimliga nivåer utan höga räntekostnader!

....men jag hade såklart gärna undvikt denna situationen helt och hållet, som man bäddar får man ligga! Jag går inte under för det - och det skall du inte heller göra även när det ser tufft ut i ekonomin!


Hur hade ni hanterat en situation som denna med ljuset i tunneln långt borta?

Idag smäller det

"Imorgon smäller det".... löd rubriken som aldrig dök upp!

Detta skrevs igår som en liten föranalys om förhoppningar inför boksluten som börjar trilla in.

"Jag pratar såklart om att imorgon, den 25:e Januari, smäller det med en del bolag som jag har förhoppningar om för 2019. Jag pratar naturligtvis om Ericsson & Telia Sonera!"

Ericsson har jag haft under i princip samtliga år jag ägt aktier. Det är nästan likaså med Telia. Båda bolagen har varit en oerhört bra investering över 15 års tid. Jag själv tillhör faktiskt kategorin som köpte telia vid introduktionen och jag hakade på redan vid 80:- och jag har därefter köpt på mig mer och mer genom åren och behållt samtliga aktier. Dock visas det inte i portföljen för bloggen, där ligger inköpspriset på ca 40:- vilket ger DA på nästan 6%.

Ericsson har gått både upp och ned och jag tror på en vändning nu framöver. De har gjort sig av med en del olönsamma projekt och de har sparat in på en hel del personal, lagt ned en hel del fabriker, flyttat produktion till billigare länder....de har förhoppningsvis börjat reda ut stormen som de fick med sig efter att ha vuxit sig i för stor kostym och inte riktigt kunnat konkurrera med Huawei i de riktigt stora affärerna med operatörer i tillväxtländer. Det borde synas på sista raden tycker jag.

De har aldrig slopat sin utdelning helt och hållet och även om den bara vart 1:-/aktie så är det i alla fall lite plåster på såren. Jag tror inte de kommer att höja den i år men from 2020 tror jag på en positiv utveckling igen!

Idag skriver jag såhär...


Ericsson

 Jag tycker att det går åt rätt håll och det syntes i rapporten också. Det är fortfarande "dåligt" men det ser ut som att en vändning är inom räckhåll i alla fall. Dessutom fortsatte utdelninge på 1:- aktien precis som jag spekulerat i.

Jag spekulerar vidare och har förhoppningar om att vi äntligen får se en liten utdelningsökning i Ericsson from 2020. D.v.s jag tror att de vänder skutan åt rätt håll under 2019 och i.s.f har det tagit ca 5-6 år att få ordning på en sådan stor pjäs! När det vänder bör vi därför kunna förvänta oss en utdelningshöjning till oss aktieägare som stått upp för bolaget i ur och skur - det hoppas jag mycket på! Märk väl att jag inte tycker att något i rapporten ännu visar att det är möjligt - men det var en kraftig förbättring av Q4 mot föregående år. Min förhoppning är att det ser likadant ut ramöver!

Telia

Det här tycker jag är intressant. Det finns väldigt mycket jag skulle kunna skriva om just detta. Jag tycker inte rapporten för Q4 var i närheten så dålig som resten av marknaden.

Jag jobbar själv mot stora operatörer och har ändå hyffsad insyn i branschen. Det går bra för infrastruktur och stora satsningar kostar pengar. Q4 levererade en enligt mig fin vinst....företaget bad om ursäkt för den dåliga vinsten och meddelade att man inlett förhandlingar med facket och tänker varsla.

Hur tusan resonerar man som bolag när det går med vinst och man säger upp personal?

Nu är det ännu inte klargjort vilken typ av personal det rör sig om eller hur dem tänker agera framöver. Men en sak är säker.....tittar man på helåret så går det absolut INTE dåligt för Telia. Det är ett stabilt och tråkigt bolag utan förväntningar...ungefär som med all infrastruktur....dyra investeringskostnader....stor lönsamhet på abonnemang då man kan ta betalt flera gånger om för en tjänst.

En ren spekulation från min sida är att en hel del av den personalen man kommer göra sig av med också omfattar säljare, konsulter, tekniker, specialister och övrigt folk som bidrar till intäkter. De allra flesta i branschen går redan nu på knäna för det finns för mycket att göra. Orderböcker är fyllda för 1-2 år framöver, så att minska personal är nog inte den bästa lösningen för framtida lönsamhet.

Speciellt inte med tanke på att det förväntade resultated tyngdes av kostnader för avveckling i Uzbekistan. Som man bäddar får man ligga och framöver är sängen i Telia något hårdare och jag förväntar mig minskade intäkter framöver.

Jag behåller fortfarande mina Telia då jag ser dem mer som en säker direktavkastning som ligger där och levererar år efter år. Bolaget gör fortfarande bra med vinster, utdelningen är inte i någon fara. För en värdeinvesterare kanske dem vill ha i stil med förväntningarna, men för mig är det bara rent ut sagt korkat att göra sig av med personal på så lösa grunder.





INGENTING är dyrare än att rekrytera och utbilda personal på nytt!!

Tyvärr är det ofta såhär det går i etablerade och stora bolag när ekonomer, som inte verkar ha någon susning om vad ekonmi är, fattar konstiga kortsiktiga beslut. Det är inte första gången och det är absolut inte sista gången vi kommer se det under 2019! Tyvärr gynnar det här absolut inte ett teknikbolag långsiktigt.

Hur ser du på Ericsson & Telia som utdelningsaktie?

Riktigt dyr månad - vad gör jag åt saken?

210,000:- Mindre i bufferten redan nu :/!

Såhär i Januari-tider så brukar det dyka upp en hel del artiklar och nyhetssvep om hur tufft det är att leva under Januari månad. Jag får säga att det är sällan jag ställs inför några utmaningar rent ekonomiskt p.g.a min situation som relativt högt avlönad.

Men Januari 2019 kommer att bli tuff. Riktigt tuff! Jag har precis kommit tillbaks från semester och det är dags att börja jobba imorgon. Sista dagen på semestern har jag ägnat åt att sanera min ekonomi och titta på vad jag kan göra för att ha så låga kostnader som möjligt för helåret.




Ofta, men inte alltid, innebär det att jag går in på jämförelsesiter och väljer ut billigaste alternativen för i princip allt jag konsumerar. Försäkringar, banker, lån, el osv. Det betyder ofta att man får välja att betala ett helår istället för månadsvis men jag har på senare år valt att leta efter tjänster som erbjuder månadsvis till *ungefär* samma kostnad som ett helår, helt enkelt för att få ett jämnare kasssaflöde över helåret!

Men Januari 2019 bjuder på riktigt stora utmaningar i form av höga utgifter!
Det är sällan jag har behövt pussla med min privatekonomi och dra på mig extrautgifter till följd av att något oförutsett har hänt.

Starten på 2019 har börjat på följande sätt:

• -Jag har haft semester och av olika anledningar lånat ut en större summa pengar till en vän som följde med på resan, närmare bestämt 30,000:-. Utan att låna hade han inte kunnat följa med p.g.a händelser i livet som jag inte går in på. Jag kommer såklart få tillbaka pengarna men måste ligga ute med dem.
• -Jag har under 2018 även lånat ut pengar till en kontantinsats till en Bostadrätt åt min syster. I runda slängar runt 100,000:- som skall betalas tillbaks på 36 mån. Det är dem extrainkomsterna på 2000:-/mån jag redovisar i månadssammanställningarna.
• -P.g.a en riktig jäkla idiot till chef åt min vän som följde med på resan så fick vi boka hotell, flyg etc extremt sent under jul/nyårshögtiderna. Det ökade resekostnader med ca 20,000:-. Varför många chefer är idioter kan vi ta i ett annat inlägg - min chef är dock extremt bra!
• -P.g.a stamrenovering i min lägenhet har badrummet gjorts om en hel del. Givetvis passade jag på att göra en del tillval för att få det så som jag vill. Jag gjorde även en del andra tillägg utanför badrummet. Totalt gick kalaset på nästan 60,000:-.

Förutom alla utlånade pengar och renovering så sålde jag bostadsrätt under 2018 och flyttade.
Det innebär att jag behöver betala den absolut största tramsavgiften Sverige någonsin infört. Nämligen s.k "Reavinstskatt". Varenda gång jag betalar den så reflekterar jag över hur fruktansvärt jävla snedvridet vårt samhälle är. Hur helt galet det är att den som tar hela risken skall vara med och betala inte bara en gång utan två och tre gånger.

Det svider extra mycket varenda gång jag betalar en, enligt mig, totalt jäkla korkat snedvriden vänsterskatt på redan skattade pengar! Just reavinstskatten skall staten tydligen ha 30% av min vinst trots att samtliga pengar redan blivit beskattade eftersom vi handlar med nettopengar :(! Det som svider är att staten inte gör ett förbaskat skit och jag inte får ett förbaskat skit tillbaks av det!

Givetvis har våra fina röda partier sett till så att om du gör en förlust får du inte tillbaks pengarna. Det får du endast om du har en taxerad inkomst, i annat fall får du ta förlusten. Omvänt gäller såklart INTE om du gör en vinst!

För min del innebär det att 2019 skall betalas ca 110,000:- i hitte-på-skatt igen.
Inte nog med att det är en stor och saftig summa pengar, skatteverket vill ha in samtliga inbetalningar över 30,000 i Februari redan - trots att vi deklarerar i April för 2018.

Hur är det ens rimligt att innan jag vet vad jag taxerar, innan jag gjort mina avdrag, och innan ni faktiskt VET vad jag gjorde i vinst på min försäljning - så skall ni ha in pengarna?

Skatteverket har verkligen ingen verklighetsuppfattning. Till saken hör i alla fall att pengarna jag faktiskt hade avsatt för denna hitte-på-verksamhet som skatteverket många gånger är....är utlånade till bekanta som jag tycker behövde dem bättre än mig för stunden.

Nu står jag dock där med ett problem som jag måste ta tag i och då finns det ganska så få alternativ!

Alternativen jag har är egentligen ganska få:
-Jag kan välja att ta räntan på skatten och göra en avbetalningsplan, räntan är relativt låg men tillräckligt hög för att göra ett avtryck.
-Jag kan välja att betala mindre på mina "kreditkort" och därmed skjuta upp en betalning framåt till Februari. Detta kostar såklart en betydande del i ränta och andra avgifter men i det stora hela fallet detta vara det bästa alternativet.
-Jag skulle kunna ställa krav på mina när aohc kära att betala tillbaks samtliga pengar, men det kan jag inte stå för. Jag hade faktiskt inte lånat ut pengarna om jag inte visste hur jag skulle hantera situationen framöver!

Varför gör jag då såhär?
Kortfattat är för att visa att även om man har relativt goda intäkter så behöver man ibland reflektera över olika beslut och vad det får för konsekvenser. Jag sover inte sämre för det, jag får heller inte sämre ekonomi för det. Jag drar dock på mig lite onödiga kostnader till följd av detta.

Jag vet att många i min närhet skulle få magsår och knappt kunna sova om de befann sig i samma situation. Så jag vill därför visa att det finns ingen anledning att ligga och grubbla på saker såvida du inte tänker göra något åt saken.

Jag har också vid ett flertal tillfällen lite löst hintat om att det här är en relativt dålig sparblogg och här är ytterligare ett exempel på det! Det är inte så många andra som frivilligt skulle planera sin ekonomi och dra på sig lite högre ränteutgifter, om än bara för 1-2 månader, de skulle förmodligen sparat pengarna och inte lånat ut dem från första början.....speciellt om dem visste att dem behövde dem inom en snar framtid!

Med det sagt så är det här ingen kris! Däremor är det sällan jag ställs inför liknande utmaningar och jag brukar inte sätta mig i den situationen. Jag har dock det ganska gott ställt i övriga livet och jag tycker att min buffert var bättre investerad i mina relationer med nära och kära än vad dem var på mitt sparkonto i väntan på att jag skulle få det ännu bättre.

Så gör jag ibland....drar på mig lite extrakostnader för att hjälpa andra.

Jag lovar att följa upp med hur jag hanterar detta - men frågan är....hur skulle DU agerat både FÖRE och EFTER?

Bloggar jag följer och varför

Jag har tidigare skrivit lite löst om att jag inte börjat blogga förrän sent i min "investeringskarriär". Det har haft olika anledningar men främst för att jag tycker att det är ibland jobbigt med all den "attention" som jag får i mitt vanliga yrke som IT-Konsult.

För många personer handlar det om att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, det är så framgång mäts och uppfattas av utomstående. Men jag vill faktiskt säga till er att....framgång kan mätas på så många olika sätt och ärligt talat....spelar det någon roll vad ANDRA tycker för att DU skall känna dig framgångsrik?

Under tiden som jag inte har bloggat har jag under relativt lång tid (flera år) samlat på mig en hel del matnyttigt och läst en hel del intressanta bloggar och inlägg genom åren. Tyvärr är flera av dem nedlagda nu och inte aktiva längre. Många är fortfarande väldigt aktiva och några är "påväg bort" och skriver endast lite då och då.




Jag vill med detta inlägget tacka många av er som orkar blogga och även berätta för er andra om intressanta bloggar att läsa!

Hur ska man då framhäva de personer som har hjälpt en genom åren och gjort oerhört bra avtryck?
Det är absolut inte lätt och det går verkligen inte att sammanfatta i ett blogginlägg....dessutom så känner jag att jag heller inte vill göra en "topplista" eftersom alla bloggar är bra på olika sätt.

Så vad värderar jag för typ av bloggar?

Faktum är att jag gärna läser samhällsvetenskapliga bloggar framför rena ekonomiska bloggar. Inläggen får gärna vara lite samhällskritiska med lite humor och samtidigt transparenta. Det är viktigt att den som bloggar uttrycker sina egna åsikter oberoende av vad jag tycker. Jag läser trots allt bloggar för att få en ANNAN uppfattning och ett ANNAT intryck än mitt egna.

Den informationen kan jag sedan använda till min egna strategi. Det är heller inte så viktigt att den är jätteaktiv, jag värderar informationen och åsikterna som uttrycks mer än hur ofta inlägg produceras. Jag deltar gärna i diskussioner och kommenterar när jag känner att jag har tid. Diskussioner och kommentarer, oavsett sort, ger värdefull information och kanske får mig att resonera annorlunda.

Så jag vill lyfta fram lite intressanta bloggare och varför jag läser dem. Kom bara ihåg att det finns väldigt mycket fler bloggar som är läsvärda och att alla inte fått plats i detta kortare inlägg om saken!

Vart hittar jag intressanta bloggar att läsa?

Det är på främst två ställen om du vill leta upp svenska bloggar:

• https://www.stockblogs.se/
• http://www.ekonomi-bloggar.com/bloggar/

För utländska bloggar föreslår jag faktiskt google, det är inte så vanligt med transparenta bloggar utomlands. De är gärna något vinklade och gärna av karaktären "jag är bäst och du är sämst". Tipsa mig dock gärna om något som du läser utomlands!

Vilka bloggar läser jag då och varför?

OBS! Det är INTE en topplista utan snarare en lista där du kan hitta bra information!

#Gottochdix

 En oerhört ambitiös ekonom som gärna skriver om sina tankar, idéer och åsikter om börsen från ett makroekonomiskt perspektiv. Har även "vloggat" en hel del och han har skapat väldigt mycket matnyttigt under åren som gått. I stort sett varje inlägg är extremt välformulerat och gör att man reflekterar över hur man själv ser på omvärlden ur ett ekonomiskt perspektiv. Dessutom är han öppen med sin portfölj, bloggat från Nordnet och verkar vara en person som gärna delar med sig av sin kunskap helt fritt!


# Kronantillmiljonen


Började lite försiktigt att blogga om sin ambition att spara ihop till en miljon kronor genom att sakta men säkert öka sin sparkvot och minska sina utgifter. Är idag aktiv i stort sett dagligen och har blivit lite av en "måste-läsa-varje-dag" blogg för mig. Har läst den regelbundet sedan 2016 och följt utvecklingen.

Det jag gillar mest är att han utrycker sina egna åsikter och hur han resonerar, diskuterar med samtliga som kommenterar på hans blogg och verkar vara relativt ödmjuk trots avvikande åsikter. Detta i kombination med att hitta intressanta "ämnen" och synvinklar att resonera kring gör den väldigt intressant!


#Hernhag

Han var väl lite av en pionjär inom sammanhanget "FIRE" och har skrivit en bok som många uppskattar. Han deltar även i en hel del intervjuer i diverse tidningar, diskuterar i en del aktiepoddar och skriver en hel del intressanta inlägg om hur han ser på börsen.

Jag vill ändå påstå att han är en inspirationskälla för många småsparare och han är dessutom extremt försiktig (diplomatisk) med de flesta råd han ger till potentiella investerare.

#Aktiepappa

Den här bloggen läser jag för att det ibland kommer väldigt välskrivna politiska inlägg utifrån en företagares synvinkel. Även om jag inte själv är företagare så jobbar jag som konsult och ser väldigt många problem med hur vårt samhälle fungerar idag, speciellt för dem som jobbat hårt för att komma dit dem är idag.

Den här bloggen är väldigt politiskt laddad...vänstern skulle nog kalla den högervriden ;-). Men den skall absolut läsas för att få en inblick i hur vårt samhälle fungerar för en fastighetsägare! Dessutom har han en sund investeringsstrategi!

#Sparo

Min favoritblogg för samhällskritik. En komiker som även lever på sina investeringar diskuterar högt som lågt om diverse samhällsproblem med en uns av eknomiskt perspektiv. Kanske mer en samhällsblogg än en ekonomisk blogg, men det finns alltid något ekonomiskt bakom varje inlägg även om man får leta djupt!

Dessutom lever han nog snålast av alla bloggare? Det är i alla fall intressanta ämnen som tas upp även om jag aldrig skulle leva som han lär!

#Petrusko

En av Sveriges största bloggar om ekonomi och investeringar. Skapar en hel del intressanta inlägg om hur börsen fungerar och hur man kanske kan tänka när man värderar bolag i olika branscher. Mycket läsvärd blogg som får dig att tänka annorlunda!

#10årsplanen

En relativt ny blogg som har fått ganska mycket uppmärksamhet på senare tid p.g.a välskrivna inlägg. Skriver om en hel del sunda tankar och hur han på 10 år skall försöka spara ihop tillräckligt för att leva på sina utdelningar. Gör en hel del drastiska saker och reflekterar offentligt kring besluten.

#z2036

Jag tror att alla hittar hit förr eller senare p.g.a dem verktyg som finns tillgängliga här. Även om jag själv inte riktigt tycker att det ger så mycket att räkna på framtiden 10-20 år bort så är det många som har svårt att räkna på det själv. Verktygen jag pratar om är givetvis "sparkalkylator deluxe". Där kan du mata in samtliga siffror du vill laborera med för ditt sparande och få ut värdefull data om hur det kan gå för dig.

Förutom alla bra verktyg så skriver han om flera bolag många andra inte har i sina portföljer och det är en inspirationskälla många gånger eftersom han tittar på relativt okända bolag!

#DividendHawk

Inte jättemycket till blogg men han skriver ofta om utländska innehav och har en fantastisk portfölj inriktad mot s.k "utdelningstillväxt". Många intressanta bolag i portföljen. Uppdaterar veckovis med information om utdelningshöjningar och inköp men i övrigt inte särskilt mycket. Jag tycker dock att det är intressant att läsa om bolag som knappt finns i svenska portföljer!

#Lundaluppen

Kanske den enda riktiga ekonomibloggen jag läser. Skriver oehört bra inlägg om just tekniska begrepp och termer inom ekonomi. Jag håller sällan med om resonmanget då jag har en annan stil som bygger mer på sunt förnuft....men de flesta inläggen här skulle man kunna använda som utbildningsmaterial inom ekonomi!

#Västkustinvesteraren

Här finns lite smått och gott inom allt. En bra startsida för er som funderar på att börja investera i aktier. Det är svårt att definiera sidan då det finns en blogg, spartips, företagstips o.s.v. Skriver inlägg med huvudfokus på HUR man kan investera pengar som inte nödvändigtvis behöver vara i aktier!

#Youngdividend

En klassisk sparblogg. Välstrukturerad och en inspirationskälla för amerikanska börsen.

#mrfreeat33.com

Handlar om en investerare som har slutat jobba och lever på sina tillgångar. Nu för tiden skriver han en hel del om analyser han gjort och reflekterar lite kring börsen i allmänhet.
Förutom bloggar finns det mängder med bra sidor som man kan ta del av väldigt mycket matnyttig information.

#SeekingAlpha


Enligt mig en av de bättre sidorna för att få information om amerikanska innehav. Skriver en del inlägg som är läsvärda men kräver ofta medlemssksap så svårt att få något matnyttigt där.

#SVD

Det går ofta att läsa om ekonominyheter här men kräver att man har ett inlogg. Väntar du istället några dagar så kan du oftast läsa artiklarna. Jag läser den mest för att hålla mig uppdaterat om vad som händer "i sveriges ekonomi".

#Börsdata

En screeningsite liknande seekingalpha som listar data om svenska börsbolag. Här finns mycket information och historik om svenska börsens aktier och är en bra startpunkt vid analyser.


#Nordnet

En av dem stora nätmäklarna för aktier. Den mäklaren som jag själv använder, känns fortfarande steget efter Avanza i många funktioner men det finns också fördelar.

#Avanza

Den största nätmäklarna för aktier. De flesta bloggarna använder Avanza p.g.a deras höga användarvänlighet.

#Dividend-growth-stocks.com

Mycket läsvärt finns här om aktier med s.k hög utdelningstillväxt.

#www.nomorewaffles.com/euro-dividend-all-stars

En blogg i grund och botten men jag valde att länka till ett "verktyg" som sammanställer en hel del intressanta bolag i Europa som har en historik med antingen hög utdelningstillväxt eller en historik med många år av utdelningar utan sänkning.

Det finns även i samma inlägg en länk till den amerikanska listan med s.k "dividend champions".

#www.dividend.com

En väldigt klassisk sida som listar för och nackdelar med att investera i s.k utdelningsaktier. Väldigt mycket matnyttigt finns att läsa här och jag rekommenderar den starkt!

 Detta var bara ett litet axplock av de bloggar och de webbsidor jag håller mig uppdaterad med hjälp av. Vad använder du dig främst av som insiprationskälla?

Den s.k sjukvården i Sverige

Det är tyvärr skrämmande hur mycket pengar vår s.k "sjukvård" bränner på helt meningslösa aktiviteter istället för att vårda patienter! Läs vidare för en kortare inblick i hur sjukvården envisas med att bränna skattebetalares pengar till ingen nytta....hade de bara lyssnat på patienter hade vi sparat miljarder!


Det är väldigt, väldigt sällan jag är sjuk. Det måste jag ändå erkänna. Jag har på sin höjd tagit maximalt 10 karensdagar under hela min "karriär" ung som "gammal". Oberoende av vad jag jobbat med och vart jag har jobbat så har jag sällan varit sjuk. Eller i alla fall inte så sjuk så att jag behövde vara hemma från jobbet.

Min sjukdomshistorik är förmodligen väldigt bra. Jag har brutit delar i min hand en gång, vilket slutade med operation och lite skrot inopererat. Och jag har åkt på något virus en annan gång...men den gången jag verkligen var sjuk på riktigt så tog det mig 3 år att "reda ut"...förlåt...jag menar såklart TJATA på diverse vårdcentraler och läkare innan dem gjorde RIKTIGA utredningar som faktiskt visade sig vara "hjärtfel".


Som tur var så var det inget allvarligt men bara det faktum att jag behövde slå mig igenom minst 10 instanser av byråkrati och s.k läkare (nej dem är bara administratörer tills du lyckas få en remiss till en riktig läkare) var energikrävande nog. Speciellt om man mår dåligt och INTE känner igen sig själv!

Nu var det återigen dags att bli idiotförklarad av riktigt urusla "läkare" då sambon fått uppleva hur sjukvården (inte) fungerar i Sverige trots sinnesjukt höga skatter.



Hon kommer inte från Sverige utan från ett annat EU land med höga skatter så hon visste inte riktigt vad som skulle ske, trots mina varningar om hur dåligt den fungerar. Hon har, precis som alla andra utanför Sverige, hört historierna om "världens bästa välfärd i Sverige"...det var förmodligen i en annan tid för ingen jag känner har erfarenhet av den.

Det står ganska ofta i tidningar från diverse städer över hela landet om ungefär samma sak. Patienter misshandlas mer eller mindre p.g.a att "läkare" inte tror på sina patienter. Istället för att faktiskt erbjuda relevant vård och genomföra riktiga undersökningar så är universallösningen att skriva ut "antideppresiva" tabletter i hopp om att patienterna skall tappa sin ork och sluta höra av sig.


Eller i alla fall är det så det måste fungera för någon annan förklaring finns inte.

Låt mig först berätta att det tog TRE år innan jag fick min diagnos "Arytmi". Vilket skulle kunnat vara helt livshotande men visade sig vara helt ofarlig...i vilket fall som helst så var det oregelbundna hjärtslag orsakade av extremt mycket extraslag. Symptomen gjorde att jag sökte för yrsel och diverse diffusa symptom som var svåra att förklara...de uppstod "oregelbundet" och stämmer till viss del in på depression.

Varför spelar det roll att det tog TRE år?
Jo därför att denna blogg handlar om Ekonomi. Jag vill inte ens veta hur jäkla mycket pengar svenska skattebetalare fick betala helt i onödan p.g.a den byråkratiskt inkompetens jag fick slåss med innan jag till slut fick rätt diagnos och rätt medicin.

Ett sanslöst slöseri med skattepengar, läkares tid och framförallt min tid!!


Summering av mina utredningar som jag har sammanställt med kvitton och journalanteckningar:

• -26st besök på vårdcentral. De första 5 spenderade jag med att göra minst 100 olika blodprov och förklara för läkarna att jag absolut inte var deprimerad utan att jag faktiskt hade något värre. Jag kände mig dålig och hade ALDRIG varit sjuk tidigare. på 6:e försöket skrevs första remissen.
• -13st receptbelagda mediciner som jag aldrig ens hämtade ut. Allt från riktigt tunga grejer till starkare Ipren. De ville inte göra utredningar först utan ville laborera med mediciner och hoppas att jag inte hörde av mig igen.
• -5st av besöken spenderades med att göra vanligt EKG i viloläge trots att jag nämnde att jag känner mig OK om jag lägger mig ned medan jag hade symtom om jag rörde på mig. Givetvis fångade dessa ingenting.
• -6st besök till olika öron och ögonläkare. Helt ok då jag hade yrselsymptom. Jag gjorde diverse hörseltester och känseltester i samband med dessa så egentligen var det fler besök.
• -3st 24h EKG som inte visade något (trots att jag påpekade att jag just nu kände att jag hade en period då allt var OK).
• -4st 72H EKG som samtliga visade på "ofarliga extraslag". Trots att jag påpekade att jag hade problem med att jag tyckte att hjärtat "rusade och stannade upp extra länge" ibland. Förvisso symptom på extraslag men de lyssnade inte på HUR JAG KÄNDE mig!
• -5st ultraljud (förklaring kommer)
• -2st arbets EKG som påvisade relativt stora förändringar i min hjärtrytm av okänd anledning. (därav tillkom 2st ultraljud före och efter).
• -1st magnetkameraundersökning av hjärnbalken
• -5st vändor till akuten (eftersom vårdcentralen vägrade lyssna).

EN av gångerna jag var inne på AVC (akuten) så visade det sig att jag hade en period med enorma hjärtrusningar och "som tur var" lyckades de fånga ett s.k "AV-block" vilket innebär att hjärtat INTE slår just det slaget som skulle skett.

Jag hade redan vid FÖRSTA samtalet med vårdcentral och under SAMTLIGA läkarbesök förklarat hur jag upplevde det - nämligen som att hjärtat hoppar över hjärtslag ibland! INTE som extraslag!

Nu jobbar jag som tur var inte som budgetchef i min region för vård men det är skrämmande hur idiotiskt system vi har. LYSSNA PÅ PATIENTERNA FÖRST och gör sedan nödvändiga undersökningar baserat på det!


Det tog mig TRE år att reda ut något som skulle vart över på maximalt 3 månader och redan vid första vårdcentralbesöket skulle remiss skickats till en hjärtspecialist - om bara läkaren hade lyssnat på mig istället för på någor j-vla administratörer från läkemedelsverket eller vartifrån dem får sina rekommendationer.

Under denna perioden skickade de mig dessutom till flertalet samtalsterapeuter, psykologer samt t.o.m psykiatriker. Jag fick antidepressiva tabletter utskrivna inte mer än 7 gånger i olika doser under den här perioden från lika många läkare! Trots att jag varje gång påpekade att det ENDA jag kände mig ledsen över var hur dåligt behandlad jag hade blivit fram tills nu och att det gjorde mig sjukt irriterad! (vilket tydligen är ett symptom på depression).

Nu åter till min Sambos erfarenhet...

Hon förväntade sig sjukvård i Världsklass, det är trots allt det vi säljer internationellt och att vi är en välfärdsstat! Hon hade ungefär samma symptom som jag hade med hjärtklapplning, rusningar och "allmänt orkeslös". För den som inte levt med detta vill jag säga att det bryter ned även den starkaste då det kan komma precis när som helst oavsett hur du lever, äter eller beter dig!

Läkare besök #1:
Hon ringde till vårdcentralen 0830 (vilket var tiden de öppnade enligt hemsidan). Det visade sig att telefonslingan öppnade redan 0730 och då hade alla andra redan passat på så det fanns inga tider kvar...jag utelämnar vad hon tyckte av det men ni förstår nog.

Vi testade dagen efter igen, hon ringde 0730. Trots att hon ringde tidigt blev hon uppringd av en sjuksköterska vid kl 13...det var 5 timmar senare trots att hon var "först i kön". Utelämnar ännu en gång vad hon sa under tiden men ni förstår nog.

Vi fick i.a.f en akuttid och åkte dit på eftermiddagen. Hon beskrev sina symptom och förklarade att det har varit tillkommande under den senaste 9-10 mån perioden och att hon inte haft problem med det tidigare. Honv ar extremt tydlig med att säga att hon ville ha en remiss till en hjärtspecialist eftersom hon upplevde det som att hon inte hade någon ork, blev andfådd lätt, yr vid ansträngning, hög puls (200+ med pulsklocka uppmätt i viloläge ett par gånger).

Han visade hyffsat intresse av att lyssna , kollade hjärta, lungor osv. Beställde blodprov...urinprov...avföringprov etc...men inte f-n skrev han någon remiss till en hjärtläkare. Han tyckte hon var deprimerad och skrev ut antidepressiva tabletter. Vilken jävla pajas!

Hon började gråtade påvägen hem i bilen och undrade vad det var för fel på vår sjukvård....hon hade aldrig känt sig så liten tidigare då hon aldrig hade kunnat tänka sig att en läkare INTE lyssnar på sin patient!

Jag förökte trösta så gott jag kunde och förklara att det tog mig TRE år att få en riktig diagnos och att man måste försöka om-och-om-och-om igen tills dem gör det dem borde...nämligen LYSSNA!

....vi bytte vårdcentral direkt och gjorde ett nytt försök....

Läkare besök #2:
Samma procedur som tidigare, upp tidigt för att få tag i en tid. Beskrev symptomen...dem tyckte vi skulle åka till akuten men vi stod på oss och sade att det här har pågått ett tag och vi behöver bara kontrollera det och få en remiss till en hjärtspecialist.

Vi åker ner till "läkaren" och de börjar med att ta ett EKG. Hon ligger stilla i ca 1 min innan dem säger att det är klar. JAg frågar - varför tar ni inte 15-20 min? Dem svarade bara att "nä det räcker så, allt ser bra ut". Jag påpekade att 1 min, av erfarenhet med veckovis av EKG, knappast räcker för att se något allvarligt. Men dem tyckte vi skulle gå till läkaren och sluta förklara för dem hur dem skulle göra sitt jobb.

Redan här var jag måttligt irriterad.

Vi går upp till läkaren där vi beskriver exakt samma symptom som tidigare besök. Han gör lite tester, som är rätt meningslösa då vi sa att allt var bra vid tidigare kontroll av samma. Han blev genast irriterad och tyckte att vi inte skulle tala om förhonom vad han skulle testa.

Han upptäckte att hon hade något lågt blodtryck och skyllde samtliga symptom på detta. Vi påpekade i kanon att det inte stämmer. Då tyckte han att vi skulle ta och gå ett par vändor i trapporna upp och ned 6-våningar och sedan ta ett EKG till. Vi tyckte det var en bra idé men påpekade att vi också ville att dem skulle vara redo med EKG eftersom symptomen försvinner vid vila ganska omgående.

Vi sprang ett par varv där och enligt vår amatörmässiga pulsklocka var pulsen uppe i 180 och hon mådde riktigt dåligt, svimfärdig, yrsel, ville spy, kunde knappt gå osv....så vi staplade in vid receptionen igen...ingen brydde sig...jag spenderade säkerligen 5-10 min på att hitta den personen som skulle ta EKG på henne....när jag väl fick tag på honom undrade han varför vi skulle ta EKG igen?

Nu var jag riktigt irriterad...förklarade varför...under tiden hade sambon såklart vilat på stolen vid receptionen och 10 min efter att hon hade 180 i puls hade hon nu endast 80 och vi visste att det var totalt meningslöst att ta ett EKG till....men vi gjorde det ändå med starka protester att det inte kommer visa något.

Efter att ha pratat med läkaren igen påpekade han att EKG var normalt igen. Han ville verkligen INTE lyssna på att vi ville ha en remiss och började prata om att skriva ut...hör och häpna... antidepressiva igen!

Nu var jag irriterad på riktigt och sa till honom följande:

"Nu får du för f-n ta och skärpa till dig. Nu lyssnar DU på MIG. Hon är för helvete inte deprimerad. Vi har påtalat flera gånger nu hur allvarligt dåligt hon mår vid fysisk ansträngning och ibland däremellan. Hade ni bara följt med i trapphuset hade ni själva sett det, men istället valde du att dricka kaffe med din kollega. Hade ni dessutom tagit andra EKG direkt när vi kom tillbaks efter vår runda, istället för att låta oss vänta, så hade det i.a.f tagits vid rätt tillfälle men nu slösade DU bara VÅR tid och MINA skattepengar.

Jag går inte här ifrån innan DU skriver en REMISS åt henne för ett RIKTIGT arbetsekg!"

...det slutade med en relativt hätsk stämning och ordväxling utan dess like, men när jag började prata om lex-maria anmälan då det är vår rättighet som patient att du lyssnar på oss...då satte han sig ned tämligen arg och irriterad och skickade iväg en remiss.

Väntetiden är tydligen över ett år för utredning.

Läkare besök #3:
Jag kom hem, bokade privattid och fick tid redan på måndag.

Problemet är bara att jag inte skall behöva göra det, jag betalar redan skatt. Massvis med skatt. Men tydligen går det inte att anställa riktiga läkare till sjukvård som bekostas med skattepengar. Det är tragiskt, oerhört tragiskt.

Tyvärr vet jag att det inte är sista gången. Det står säkert en tidningsrubrik imorgon också om någon med liknande erfarenheter :(!

Hög utdelningstillväxt VS Hög direktavkastning

Det är inte så ofta man läser några större diskussioner om skillnaden. Men det är faktiskt en riktigt bra tanke att gå igenom i huvudet innan man köper aktier om man placerar i s.k "utdelningsaktier".

Den kanske största skillnaden mellan dem två typerna av utdelningsaktier beror på vart du befinner dig i livet och när du har tänkt att använda din portfölj. Många gånger är det mer lönsamt att satsa på aktier med hög utdelningstillväxt på väldigt lång sikt medan det är mer lönsamt att satsa på aktier med hög direktavkastning på lite kortare sikt.

Så jag tänkte i det här inlägget gå igenom lite hur jag ser på saken och försöka lyfta fram fördelar och nackdelar med båda....samt sist men inte minst - hur jag väljer att fördela min porfölj!






Vad menas med hög utdelningstillväxt?

Många har säkert hört talas om begreppet "direktavkastning". Enkelt förklarat så kan man säga att utdelningstillväxt innebär att direktavkastningen ökar med tiden. Ju längre du behåller aktierna ju bättre direktavkastning.

Vi pratar sällan om detta i Sverige men skummar man igenom lite amerikanska bloggar och investeringssidor så är det väldigt vanligt att höra begreppet Yield on Cost vilket helt enkelt innebär att man dividerar nuvarande utdelningen med ditt inköpspris per aktie.

På svenska - "utdelning baserat på anskaffningspris".

Det är faktiskt väldigt vanligt att amerikanska placerar siktar in sig på denna typen av bolag som ofta kallas för "dividend growth portfolios". Placeringstiden är många gånger 10-20 år eftersom det i ärlighetens namn tar ganska lång tid innan du får en rimlig avkastning på dina pengar. Men sedan - om du har tålamod - då kommer din avkastning motsvara flera % mer än om du hade valt att satsa på traditionella aktier som ger bra direktavkastning.

Den svenska börsen erbjuder inte så många alternativ i den här kategorin, tyvärr....men några alternativ finns det trots allt!

Vad menas med hög direktavkastning?

Det här är inget konstigt alls. Enkelt förklarat så innebär det att man dividerar nuvarande utdelningen med inköpspriset/aktie och sedan förväntas den vara ganska konstant. Oftast är detta bolag med väldigt låg tillväxt och redan etablerade på marknaden.

På just svenska börsen finns det väldigt många exempel på bolag som har en bra direktavkastning. Faktum är att jag personligen anser att majoriteten av de aktier som finns att tillgå på svenska börsen platsar i denna kategorin. De har ofta en direktavkastning på över 5% och förväntas inte ge så mycket mer än så genom åren. Utdelningen är oftast ganska konstant också och minskar ibland och ökar ibland men det är "stabila aktier med stabila verksamheter som varken ökar eller minskar i omsättning över tid".

Så vad skall man satsa på?

Jag var inne på det lite i början av inlägget. Det som spelar mest roll för vad som kan bli mest lönsamt är hur mycket tid du har att avvara. Eftersom bolag med stark utdelningstillväxt automatiskt innebär en låg direktavkastning direkt vid köp så är det kanske uppenbart att det bör vara något för ett långt sparande.

Tittar man runt lite vad "experter" tycker så brukar dem rekommendera att man satsar på hög direktavkastning om sparhorisonten ligger max 3 år framåt i tiden. 3-5 år är i gränszonen lite beroende på vad man satsa på för bolag.

Tänker du spara i 5år eller längre så rekommenderar de ofta en överviktning mot aktier med utdelningstillväxt.

Tänker du spara väldigt länge 10+ år så rekommenderar de nästan enbart aktier med utdelningstillväxt.

MEN - rekommendationer är rekommendationer.

Varför är utdelningstillväxt lönsamt först efter flera år?
Det korta svaret är att det beror på att aktierna vid inköp endast har en avkastning på kanske 1-3% första året. Men de brukar öka utdelningen med 10-20% per år eftersom det är tillväxtbolag. Så efter ett par år så är din avkastning helt plötsligt flera % mer än när du köpte in dem.

Tanken är med andra ord att du kommer att tjäna in din förlorade avkastning de första åren genom att få en väldigt mycket högre avkastning nästföljande år och framåt.

Ett typiskt bolag med utdelningstillväxt har:

• -Väldigt låg direktavkastning vid inköp. Ofta 2-3% max.
• -Har väldigt hög ökning av utdelningen varje år i %. Ofta 10-20% i snitt. 

Varför är hög direktavkastning lönsamt direkt?
Här blir det korta svaret eftersom du får en bra avkastnign direkt på första insatta krona. Du behöver inte vänta särskilt länge innan du får en OK avkastning.

Tanken är med andra ord att du vill få igång ditt kassaflöde och vill ha avkastning direkt utan att vänta. Därför är det väldigt ofta dessa bolag med hög direktavkastning redan är ganska stora, har låg tillväxt och dessutom byggt upp ett fint kassaflöde som de delar med sig av.

Ett typiskt bolag med hög direktavkastning har:

• -Väldigt hög direktavkastning vid inköp. Ofta 5-8%.
• -Har väldigt låg ökning av utdelningen varje år i %. Ofta varierar den upp och ned genom åren beroende på nuvarande kassaflöde.

Vad är min strategi och hur tänker jag?

Det här är inte helt enkelt men jag försöker bygga en portfölj som i alla fall består av en mix av allting. Min tanke är att såhär i början skall den generera ett bra kassaflöde först och främst så det är helt klart övervikt mot hög direktavkastning.

Strategin jag försöker följa är att jag åtminstone vill ha ca 20% i s.k bolag med hög utdelningstillväxt och drygt 20% i bolag med s.k hög direktavkastning. Här har jag inte riktigt lyckats ännu. Jag vill dessutom ha plats för minst 20% investmentbolag i portföljen också. Samtidigt som jag försöker sprida mina risker i olika valutor och olika världsdelar...

Men jag försöker i.a.f bygga upp ett stabilt kassaflöde och samtidigt inte missa potentialen i tillväxtbolagen!

På sikt om kanske 3-5 år - så kommer jag förmodligen ha viktat över mer mot utdelningstillväxt för att kompensera mot inflation och dylikt. Eftersom jag har en belånad portfölj så skulle det inte fungera jättebra just nu att enbart köra utdelningstillväxt trots att min sparhorisont är 10+ år bort.

Jag har sett en hel del fina portföljer som har viktat om sig mot utdelningstillväxt efter att dem fått igång sitt kassaflöde och även om det har tagit ca 3 år innan dem sett effekten av det så har dem inte ångrat sig sedan. Istället för en genomsnittlig avkastning i sin portfölj på 3-5% så har dem efter omviktning kommit upp i så mycket som 10-15% avkastning.

Problemet som jag ser det med utdelningstillväxt är att det tar väldigt lång tid. I vissa bolag kan det t.o.m ta 10 år innan du kommer upp i normal avkastning på 4-5%, sedan går det dock fort till 10%+.

Så frågan är om man har tillräckligt med tålamod att vänta in den högre avkastningen?

Hur tänker du kring utdelningstillväxt? Skulle du orka vänta 5 år på att få avkastning?

Rika är nonchalanta

Jag valde det här bokomslaget eftersom det symboliserar lite granna av hur "rika" kanske tänker på er som fattar extremt dåliga ekonomiska beslut! Boken är för övrigt riktigt bra läsning!

Jag har reflekterat över hur ofta man får höra det av nära och kära samt på jobbet - att rika är nonchalanta idioter! Det spelar sällan någon roll hur man kommer ni på ämnet pengar, ekonomi, rikedomar och dylikt. Vi kan diskutera världsproblem eller vi kan diskutera jobbiga privata problem.

Själv försöker jag i alla fall hålla en väldigt låg profil och avser absolut INTE att skryta med att jag har råd att göra saker många andra kanske bara skulle kunna drömma om. Men hur försiktig jag än är så brukar dem som har det dåligt ställt rent ekonomiskt alltid anklaga de rika. Oftast är det någon annan anhörig som för in mig i diskussionen och hänvisar till hur jag lever trots att jag helst håller mig utanför....eftersom jag vet hur dem kommer se på mig om dem får reda på det.





De rika tar från de fattiga och ger till sig själv har man hört mer än en gång genom åren.
Jag kan svälja ganska mycket inom ämnet innan jag känner att jag måste bita ifrån. Min gräns går väl någonstans runt att de försöker anklaga mig för att jag inte bidrar tillräckligt mycket till samhället när jag har råd att göra så mycket som dem aldrig skulle kunna göra.

Då försöker jag ofta vinkla tillbaks det till dem och höra lite hur dem resonerar kring varför dem inte har råd att göra precis samma sak. Något som då alltid slår mig är att de sällan (kanske aldrig?) vet vad de spenderar sina pengar på. Till skillnad från mig som nästan på öret vet hur stor min kredit på mitt kort är efter varje transaktion. Jag har helt enkelt kontroll över min ekonomi.

Jag rekommenderar istället er som tror att rika inte bryr sig om er att först och främst tänka igenom er egen situation och hur ni hamnade där. SEDAN fråga personer med bättre ekonomi HUR det kommer sig att dem har det bättre.

Jag är helt övertygad om att de flesta kan göra väldigt mycket själva UTAN hjälp från andra. Det som saknas är ofta vilja till förändringar. Förändringar är något som människor har extremt svårt att ta till sig - även om det är till det bättre. Ibland behöver man tips och råd men i slutändan måste man ändå vara lite benägen till förändringar själv. Ingen annan kommer fixa dina egna problem. Speciellt inte ekonomiska!

Det finns hjälp att få - men det är oerhört naivt att tro att någon skall hjälpa till av ren "goodwill". Det kommer att kosta blod, svett och förmodligen tårar...troligen också pengar...men det är värt det - garanterat! Första steget till förändring är att inse att någonting är fel och BEHÖVER förändras!

Tyvärr hör jag alldeles för många bortförklaringar när jag lite försiktigt försöker mig på att vägleda diskussionen i vad jag anser är rätt riktning...

Några punkter som ofta kommer på tal i "rika vs fattiga" diskussioner för mig är:

• -Fallskärmar (det sticker oftast i ögat på folk hur dem kan få miljoner för "ingenting")
• -Överbetald (någonstans runt 30k+ brukar anses vara högavlönat, 50k+ anses du ha råd med exakt allting)
• -Jag har inte råd (trots helt OK inkomster, ibland dubbla tom.)
• -Hur företag väljer att disponera pengar (uppsägningar, anställningar, arbetsuppgifter m.m.)

Fallskärmar

Jag har själv haft fallskärmar 2 gånger genom min karriär och det är absolut inget jag skulle vilja ha igen. För er som tror att man får detta för att man missköter sig så skall ni tänka om. En fallskärm har man förhandlat till sig eftersom man på papperet är ytterst ansvarig för när någonting går fel. D.v.s det är faktiskt en MUTA som du accepterar så att företaget har någon att skylla på när det går åt helvete!

Faktum är att de flesta jag pratar med inte har förstått alls varför fallskärmar finns och de anser att de borde avskaffas. Jag säger - tänk om istället. Skulle DU acceptera att rent juridiskt vara ytterst ansvarig för exakt ALLT som händer i ett stort bolag som t.ex Ericsson? Skulle DU tänka dig att ta den risken som det innebär för en helt vanlig VD lön? Självklart inte! Fallskärmen är din försäkring. Den utlöses endast under dem förutsättningarna som du själv är villig att ta skiten för!

Det skall verkligen finnas där som ett skydd för dig men även för bolaget. Det är en dyr försäkring i grund och botten och det mynnar ut i att man sätter sig själv i skottgluggen och förväntas bli träffad när det passar och under rätt förutsättningar!

Oftast handlar fallskärmar INTE om att man missköter sig när dem löses ut.
Dem som är verksamma på ledningsnivå eller träffar personer som jobbar som VD eller styrelseledamot vet vad jag pratar om när jag säger att det handlar om att man behöver ha någon att skylla på som får ta smällen.

Så en fallskärm får man definitivt inte för "ingenting". Det är tyvärr bara socialistisk propaganda som gör ett oerhört bra jobb med att framställa det som något orättvist.


Överbetald

Jag tror det mesta här handlar om avundsjuka. Men i ärlighetens namn så tjänar man inte direkt mycket mer som överbetald än underbetald. Alldeles för mycket går helt enkelt bort i skatter till höger och vänster.

Så tänk på det när du tycker att någon är överbetald - han/hon tjänar förmodligen inte överdrivet mycket mer än dig netto. För min egna del så lägger jag i runda slängar runt 20-25k i månaden i skatt medan vänner som ligger på drygt 22k brutto skattar hissnande 6-7k i mån.

Jag skattar alltså ca 3x så mycket men tjänar "endast" 2x så mycket netto. Jag tänker inte ens gå in på hur löjligt dyr skatten blir för min arbetsgivare i jämförelse! Alla kostnader inräknat så är jag ungefär 4,5x så dyr i drift som en normalavlönad.

Tyvärr verkar det inte finnas mycket förståelse för det från "personer som gärna röstar rött". Jag väljer att utesluta alla kommentarer och diskussioner jag har fått genom åren när vi diskuterat diverse ämnen som skola, vård, omsorg osv. Det spelar sällan någon roll hur mycket fakta och exempel man kommer med - röda väljare anser fortfarande att det är helt rätt att vi skall försörja dem utan att få något tillbaka.

Min politiska åsikt är att vi som Nation skall givetvis vara med att bekosta infrastruktur, vård, skola samt omsorg men inom rimliga gränser. Det enda rättvisa vore en plattskatt så att alla åtminstone bidrar med exakt lika mycket i % av sin lön. Tyvärr har vi blivit så socialistiska att sunt förnuft inte längre fungerar och ordspråket "rätt man/kvinna på rätt plats" aldrig tidigare i historien varit mer missvisande när vi kommer till offentliga verksamheter.

Inkompetens på hög nivå i samtliga beslutande led. Hade samma ekonomiska beslut fattats i privata företag så hade man många gånger kunnat halvera administrationen och förmodligen tripplat effektiviteten. Tyvärr är oftast offentliga verksamheter underbetalda vilket inte är en god ekvation för att attrahera kompetent personal.

Jag vill dock poängtera att jag mött många kompetenta människor inom det offentliga! Tyvärr har dem nästan 100% av gångerna varit bakbundna av inkompetenta byråkrater och snarare jobbat kvar av välvilja än av glädje. För att citera en del av dem "Jag jobbar inte här för att bli rik."

Nä det är klart att du inte gör tänker jag för mig själv och inser sedan att jag är, precis som alla skattebetalare, med och finansierar deras lön....kostnaderna måste vara så låg som möjligt och många gånger är universallösningen inom det offentliga att sänka lönerna eller hålla dem nere..men detta löser dem ju briljant med överbetald hyrpersonal istället!

Jag har inte råd

Det är enligt mig rent skitsnack. Min situation är som sådan att mitt "hushåll" endast drar in min nettolön i månaden. Så egentligen kan man anse att den är "halverad" och därför kan jämföras med många andra hushåll med dubbla inkomster.

Jämfört med en hel del bor jag större och lite "lyxigare". Bilen är avbetald och jag har relativt låga utgifter för boende i den storleken. MEN jag har ungefär lika mycket netto att röra mig med som en standardfamilj med dubbla medelinkomster.

Trots det har jag inga som helst problem att göra exakt allt jag känner att jag vill göra och jag känner inte att jag har några problem att köpa det jag vill köpa heller.

I de allra flesta fallen handlar "att ha råd" egentligen om något helt annat. Pengar finns det uppenbarligen - men dem spenderas helt enkelt på andra saker än det jag väljer att göra med mina!

Varför är det så svårt för er som anser att ni inte har råd att också lägga EN timme i månaden på att försöka förstå VARFÖR? Jag LOVAR att ni har råd så sluta säga att ni inte har det! Har ni INTE råd så lever ni över era tillgångar!

Hur företag väljer att disponera pengar

 Detta är kanske den enskilt största punkten många klagar på. De har absolut ingen som helst förstående för uppsägningar, höga löner för högpresterande individer, arvoden till VD och styrelse, nedläggningar, förändring av arbetsuppgifter....listan kan egentligen göras hur lång som helst här.

Jag väljer att hålla denna delen kort och säga att många förväntar sig att företaget skall se dig som en väldigt stor tillgång men det kommer absolut INTE att hända om DU inte ser till att faktiskt göra något extra för företaget också!


Under mina år som konsult stöter jag väldigt ofta på vad jag kallar "inventarier" på arbetsplatser. Det är egentligen personer som går dit för att lyfta lön men i praktiken inte utföra något. De har många gånger jobbat där väldigt länge och anser att deras arbetsuppgift är den absolut viktigaste på företaget - trots det har de gjort i princip samma sak senaste 10-15 åren och ingen har reflekterat varför. Sedan kommer den dagen då någon "högre chef" börjar ifrågasätta vad personen gör och vips är irritationen där.

Hör och häpna...på de flesta kunder jag har besökt och på de flesta arbetsplatser där jag har jobbat finns dessa individer. Ni vet vilka jag menar och ni jobbar säkert med ett par stycken själva. Inte sällan blir dessa personer ganska besvikna på sin löneutveckling och börjar man diskutera lön med dem blir dem oftast väldigt förvånade över den dåliga utvecklingen....men dem jobbar kvar istället för att förändra sin situation. De har tyvärr aldrig någon förståelse för varför dem har så dålig löneutveckling. Försöker man lite försiktigt diskutera anledningarna till varför så blir dem snabbt defensiva och nästan lite verbalt aggresiva....bäst att inte reta upp dem! Att dem faktiskt inte utför något superviktigt (och i en del fall inte ens utför något vettigt) skulle aldrig gå upp för dem.

Det är i.a.f min uppfattning att det ganska ofta är så att hög lön faktiskt är motiverat av en väldigt bra arbetsprestation. Det finns såklart många undantag här också. Men när jag diskuterar lön med personer så brukar jag ofta ifrågasätta vad de har gjort för att förtjäna högre lön och det är tyvärr sällan de kommer med något konstruktivt utan ofta med ursäkter och klagomål mot andra personer som fick högre.

En lektion i hur företag bör fungera är:

• -Att dem alltid skall fatta strategiska beslut som långsiktigt ökar lönsamheten för verksamheten.

Nu kanske ni blir lite förvånade....MEN det innebär, hör och häpna, INTE att motivera lågpresterande personer med högre löner.

Många gånger innebär det tyvärr att onödiga jobb och arbetsuppgifter behöver skalas bort eftersom man, förhoppningsvis, efter korrekta analyser kommit fram till att FÖRETAGET behöver göra förändringar för att FORTSATT vara lönsamt.

Vad som är exempel på onödiga jobb och arbetsuppgifter vill jag inte lägga mig i....men för min egna del handlar det oftast om totalt onödig administration som bara kostar tid och pengar. Det är också därför det mer ofta än sällan skalas bland ekonomer, projektledare, chefer och andra diverse administratörer.


Rika är INTE nonchalanta idioter! MEN det går heller inte att försvara oehört dåliga beslut utan att kritisera dem!

Med detta menar jag helt enkelt att vi har faktiskt, tro det eller ej, förståelse för att många kanske hamnar i knepiga situationer i livet och att det kan vara tufft att hantera.

Vi har för det mesta också rätt mycket empati för att hjälpa till när det behövs.
I alla fall är det min uppfattning av dem jag umgås med både privat och på jobbet.

MEN det betyder heller inte att vi måste ställa upp varenda gång någon fattar ett katastrofalt beslut baserat på helt felaktiga analyser och som vars omfattning kunde begränsats ganska betydligt i ett tidigt skede! (massinvandringen till Sverige är ett lysande exempel)

Det finns faktiskt fullständigt rimliga förklaringar till att:
-Någon annan tjänar bättre än dig. (oftast utbildning/kompetens...har inget med erfarenhet att göra!)
-Företag behöver göra sig av med personal eller t.o.m lägga ned fabriker. (alla företag måste anpassa sin verskamhet konstant till omvärlden. Helst igår och inte imorgon! Men sitter du inte i ledningen har du heller inte tillgång till information som besluten grundar sig på!)
-Att du har större utgifter än du har intäkter. (er som jobbar, övriga personer finns andra anledningar till)
-Att någon på företaget du jobbar får miljonersättningar i "avgångsvederlag". (du har ingen aning om vad fallskärmen betaldes för)
-Att rika ofta kritiserar samhällsfunktioner (som inte borde finnas) och beslut (som aldrig skulle fattats eller ens diskuterats). Högt som lågt. Rika blev inte rika genom att klaga och kritisera - de blev rika genom att konsekvent vara förändringsbenägna och fatta strategiska beslut.

• Rika personer tenderar att styra sin ekonomi genom att förändra sin ekonomi i rätt riktning.
• Rika personer tenderar att leda företag så att alla anställda tillsammans uppnår de förändringar som krävs för att styra företaget i rätt riktning.
• Rika personer tenderar att ofta kritisera och diskutera för att eventuellt få tillgång till ny information så att bättre beslut kan fattas.
• Rika personer tenderar att vara överbetalda eftersom de är bra på att styra och leda personer i ekonomiska frågor.

Jag tycker inte jag är särkilt rik, jag är absolut inte politiskt korrekt ödmjuk - jag står för mina åsikter i ur och skur och vet vilken kompetens jag besitter. Men trots det blir jag kallad idiot ganska ofta...nonchalant väldigt ofta....

Men det är min åsikt att vi är för PK i sverige.

Jag är inte nonchalant bara för att jag är "rik".
Jag är absolut inte nonchalant bara för att jag talar om fakta för dig.
Jag är heller inte nonchalant bara för att jag säger min åsikt i diskussioner jag är med i.

Men kalla mig inte idiot bara för att jag aldrig någonsin kommer tycka det är rättvist att betala för din dumhet gång på gång utan att du gör något åt saken!

Vad tycker du själv om personer som du anser är rika? Är dem verkligen nonchalanta?

Kommunism - I Asien (hur) funkar det?

Så vill jag sammanfatta dagens inlägg eftersom vi verkar ha fått en regering som kommer att stå eller falla beroende på hur sveriges egna kommunister agerar i regeringsfrågan. Jag pratar naturligtvis om Vänsterpartiet.

Det har skrivits en hel del om detta senaste dagarna men min åsikt är i alla fall att dem lika gärna skulle kunna döpa om sig till kommunistpartiet då deras politik enbart handlar om en sak - inga företag får existera och alla skall ha precis lika mycket av allt.

En UTOPI helt enkelt. Vill ni skippa mitt "dravel" om kommunism i Asien och läsa lite mer om regeringen så hoppar ni genast längst ner för att slippa den läsningen ;-)!





Men jag har levt senaste månaden med kommunism runt mig och jag har reflekterat över att det fungerar....nästan. I alla fall så får jag beundra kommunistländerna för att verkligen lyckas med bedriften att skapa jobb från ingenting som absolut inte behövs.

Nu är det ganska långt ifrån de asiatiska ländernas kommunistiska inriktning och svenska Vänsterpartiet. Men man kan ändå se en hel del likheter i hur de resonerar och jag undrar om inte Vänsterpartiet har något att lära ifrån Asien?

Jag är en mycket van Asien-resenär med ca 15+ års resevana i olika delar så jag är inte förvånad över det jag sett denna resan....men jag är däremot förvånad över hur någon överhuvudtaget kan förespråka att Sverige sakta men säkert skall röra sig mot den typen av levande.

För den som inte har rest i Asien kan jag nämna några viktiga punkter.
-Det finns alltid något "jobb" att utföra som egentligen inte behövs men som sysselsätter folk.
-Det finns extrema begränsningar i vad privatpersoner får äga och hur företag får etablera sig.
-Det finns nästan ingen logik i hur någonting fungerar. Det är "organiserat kaos" där det mesta bygger på extremt inövade rutiner som - om du avviker från dem - får katastrofala konsekvenser.
-Det är oerhört korrupta länder och enda sättet för de flesta att tjäna sitt levebröd är genom att lura så många utländska personer som möjligt. Ju mer destå bättre!

Jobb att utföra som egentligen inte behövs men som sysselsätter folk

I asien är det väldigt vanligt att man inte kan åka tunnelbana, buss eller dylikt utan speciella kort som laddas med ett visst saldo. För att kunna köpa korten behöver man mynt. För att få tag i mynt måste man växla sedlar till mynt. Men eftersom du inte kan använda större valörer på sedlarna så ser ett växlningsmoment ut såhär:

1. Gå till en bemannad station som bryter ut din stora sedel i mindre sedlar och stämplar ett kvitto.
2. Gå till nästa bemannad station som bryter ut dina mindre sedlar till mynt och stämplar ett kvitto.
3. Gå till automaten där du nu äntligen kan köpa en biljett med dina mynt.
4. NU när du har ett kvitto kan du gå till ytterligare en bemannad "kassa" och lösa in ditt kvitto mot en biljett som du sedan kan använda för att åka någonstans.

Det finns många, många fler exempel. T.ex att man många gånger manuellt måste fylla i "immigration kort" som innehåller exakt samma information som redan står i samtliga pass som ändå scannas av. Givetvis kontrolleras detta av 4-5 personer, följt av kanske 4-5 personer som visar vart korten finns....osv.

Begränsningar i vad privatpersoner får äga och hur företag får etablera sig

Det är inte många asiatiska länder där det tillåts att utländska och även inhemska privatpersoner får äga något utan att man mutar flertalet ämbetsmän innan man får rätt papper och rätt stämplar.

Beträffande företag så är det rätt vanligt att den inhemska staten automatiskt tar en rätt bra kaka av din vinst eftersom dem trots allt tillåter dig att bedriva verksamhet i landet. Det är överhuvudtaget relativt svårt att investera något som privatperson här p.g.a byråkratiska regler med banker och ägandeskap.

De vill såklart skydda sina inhemska företag och sina inhemska tillgångar heter det. För den påläste så skall detta tolkas som att de korrupta ämbetsmännen måste få en del av kakan också. Nä skämt och sido...men tyvärr är det så att man nästan inte kan äga någonting utan att staten äger runt 50% eller att någon inhemsk person med rätt politiska kopplingar inte agerar målvakt åt dig.

Jag vill poängtera att jag har "mutat" det mesta som går att muta i dessa länder eftersom det är så länderna fungerar!

Några exempel:
-15h väntan i en passkontroll och endast jag och 3 personer till. Ingen kom någonstans. Inget hände. De bara väntade ut oss tills vi lade pengar i passen. Tillräckligt för att dem skulle tjäna någon månadslön. Vips var vi igenom och ingen brydde sig att kontrollera någonting.
-För att undvika "böter för hitte-på-förtelse" som t.ex gå mot röd gubbe (trots att det inte ens finns trafikljus i staden).
-För att få banktjänstemän att tillåta mig plocka ut pengar internationellt. Går alldeles utmärkt när dem får en del av uttaget i form av en s.k "serviceavgift". Dessutom finns det tydliga skyltar på kontoren om att banken inte tar ut några s.k avgifter!

Vad har detta med företag att göra?

Inte särskilt mycket. Men det är såhär det har fungerat med PRECIS ALLT i samtliga kommunistiska länder jag någonsin besökt. Eftersom staten äger allt så finns det inte några som helst möjligheter för landets invånare...inklusive företag....att tjäna pengar på något annat sätt. Det bidrar helt enkelt till korruption i stor skala!

Det finns ingen logik och det mesta bygger på "organiserat kaos"

Vad jag menar med detta är att allting som vi forskat på och kommit fram till fungerar mest effektivt senaste 100-150 åren är som bortblåst nere i Asien. Det kan vara hur enkla saker som helst som att korsa en väg (trots övergångsställen), skicka ett vykort på posten, växla pengar, köra bil, taxi, flyga.

Det spelar egentligen ingen roll vad du provar på .... första gången är det alltid en "spännande" upplevelse. Några exempel:

-Jag har boardat flygplan där man inte kontrollerade ett skit förutom att jag hade betalt flygplatsskatten...givetvis i USD och inte lokal valuta....sedan fick man i princip undvika jetmotorer och leta upp planet själv...men "samhället" skulle ha sitt ;-).
-Jag har fått min väska flyttat mellan bilar 5-6 gånger medan jag själv satt kvar i samma bil hela tiden, ändå kom bagaget fram samtidigt som mig...dock i en annan bil.
-Jag har åkt taxi men det är förbluffande svårt att få en som vill köra med taxameter. Du tröttnar snabbt och får deala om priset istället.
-Nästan inte en pryl du kan köpa här har ett pris. Du måste alltid fråga och sedan pruta. Ju mer dem kan lura dig destå bättre!
-Trafiken är ett skådespel för sig. Störst går först och i princip inga regler gäller mer än på papper.
-För att skicka vykort msåte man gå in och köpa ett frimärke, sedan få det stämplat i nästa kö, sedan köpa kuvert i nästa kö, sedan väga det i nästa kö, och sist men inte minst ställa sig i brevbärarkön och få det postat!
-Det finns tidtabeller men de är mest för syn skull. Oftast går tåget/bussen när chauffören kommer brukar man skoja om...men det är nog sant.
-För att köpa mat på många större shopping-ställen måste man gå till en foodcourt. Där växlar du pengar till ett kort. Kortet använder du sedan i butikerna där. När du ätit klart ställer du dig i samma kö och får tillbaks överskottet. Pengar? Dem är odugliga!

Vad har detta med Kommunism att göra?

Jag vill påstå att det utåt sett gärna ser väldigt bra ut på papper medan det inåt sett är rätt dåligt. Regler, Lagar, Etik och Moral är något som absolut inte gäller i dessa länder. Det enda man behöver se till att följa är vad de lokala invånarna är rädda för. D.v.s att hamna i otukt med regeringen. Allt övrigt går faktiskt att betala sig ur förutsatt att du har pengar....i alla andra fall så har du otur om du inte känner någon som är tillräckligt högt uppsatt inom partiet.

Men VAD har Vänsterpartiet med allt detta att göra?

Jag ville beskriva lite granna hur många kommunistiska länder fungerar rent strukturellt och formellt. Jag ville även försöka framhäva den korruption som kommer med på köpet.

Skulle vänsterpartiet få bestämma så skulle vi inte få ha några företag och ingen skulle få äga något alldeles eget och för sig själv. Och absolut det mest förbjudna....Skam dig som har pengar!

Skulle vänsterpartiet få bestämma så skulle alla som har som avsikt att tjäna pengar bli utfrysta ur partiet Sverige!

Riktigt så allvarligt är det såklart inte....men det är extremt allvarligt att vi trots allt har så många kommunister i Sverige som vi ändå har. De bör nog ta sig en funderar på hur det fungerar i länder som idag lever i kommunism men även titta lite närmare Sverige på hur det såg ut för en del kommunistiska länder....t.ex Östtyskland...Österrike osv.

Så länge vi använder valuta/pengar så kommer folk med pengar att tjäna mer pengar på att ha pengar.

Och det är givetvis en sund tanke att ta bort pengar helt och hållet och istället byta tjänster med varandra precis som förr. Men inte ens då var det annorlunda. Det fanns "tjänster som var extremt attraktiva och därmed dyra" och så fanns det tjänster som precis vem som helst kan erbjuda som inte var särskilt attraktiva.

Skillnaden är att idag kan vi i.a.f värdera kunskap och omsätta det till värde med hjälp av pengar. Pengar kan sedan användas till att köpa tid.

Jag tror att det går fel i kommunisters tankeverksamhet någonstans där. De vill FRIGÖRA MER TID åt alla. Samtidigt skall det bekostas genom att ingen skall få investera pengar för att tjäna mer pengar. Samtidigt går det att köpa tid för pengar i den bemärkelsen att om man vill att folk skall jobba mindre så kommer dem att behöva köpa denna tiden någonstans.

De vill alltså ta det från folk som redan sålt av sin dyrbara tid p.g.a kunskap och skapat värde i form av pengar av det! Inte nog med det....dem vill dessutom begränsa möjligheterna för alla företag att tjäna pengar...de har nog missat att ju mer pengar ett bolag tjänar desto mer skatt betalas....vilket dem skulle kunna använda till att befria folk 2h om dagen.

Lösningen borde därför knappast vara att begränsa pengar utan snarare tvärtom - skapa förutsättningar att generera mer pengar över tid. Men det kommer dem inte komma på själva...tyvärr.

Nu verkar det dock som att Sveriges kommunister bestämmer om vi får en regering eller inte.
Den kommer i.s.f i mitt tycke vara ganska högervriden och äntligen ta bort en del saker som ingen kan förstå varför vi har (t.ex marginalskatt & värnskatt). Nu kan de ta bort reavinstskatt när de ändå håller på för den är den absolut tramsigaste! Men i sann kommunistisk anda skall staten ha betalt för att inte göra ett förbaskat skit när jag gör mina bostadsaffärer privat för redan skattade pengar!!

Jag skulle inte bli förvånad om dem säger nej men vi får snart veta! Det diskuteras ju trots allt om ett friår och det kan dem ju såklart inte säga nej till...

Personligen har jag för första gången någonsin inte något emot en del av dem reformerna som det diskuteras. Det måste ju faktiskt vara den mest "högervridna" diskussionen på länge...och det kommer från i princip bara vänstervridna partier.

....det luktar ugglor i mossen så det skriker om det!
Nä jag hoppas på att V faktiskt inser att det inte är bra för dem och röstar nej.
Det är dags för extraval så att vi kan bli av med lite idioter till överbetalda vuxna som beter sig som barn!


Tror du att Sverige skulle kunna fungera med Vänsterpariet i ledarstolen?

Investmentbolag - portfölj som en fond?

Det sägs att investmentbolag kan liknas vid en fond som man antingen betalar en premie för eller har en rabatt på. De allra flesta investmentbolag har underliggande innehav som värderas enligt börsens nuvarande marknadspris.

Vi kan kalla det för "investmentbolagets innehav/portförfölj" som du köper en andel i genom att köpa aktier i investmentbolaget. Om portföljen är DYRARE än investmentbolagets aktie handlas den till s.k substansrabatt. Om portföljen är BILLIGARE än investmentbolagets aktie handlas den till s.k premie.

Det är därför ofta det pratas om "substansrabatt/premie" när man försöker värdera ett investmentbolag. Relativt enkelt kan man säga att man försöker sig på att värdera om det är värt att köpa en andel i samtliga bolag i portföljen istället för en aktie av varje bolag i portföljen.

Det är nästan alltid dyrare att köpa EN aktie i samtliga bolag i ett investmentbolags portfölj än vad det är att köpa EN aktie i ett investmentbolag!

MEN det finns såklart investmentbolag som är DYRARE än sin underliggande portfölj. Då beror det ofta på s.k "onoterade bolag" som marknaden värderar "högre" än vad investmentbolaget faktiskt redovisar bolaget som.

Investmentbolag är komplexa att analysera och man bör i ärlighetens namn se dem lite mer som en fond med en aktiv förvaltare. Förvaltaren (investmentbolaget) ser till att förvalta den underliggande portföljen så att du som investerare får en så bra avkastning som möjligt.

Varför är dem komplexa? Det är väl bara att räkna substansrabatt/premie och sedan köpa?
Om det ändå hade varit så enkelt så hade vi alla vart ganska glada och dessutom behövt spendera betydligt mindre tid på att analysera bolag ;-).

Många tänker nog inte på de andra underliggande faktorerna som faktiskt påverkar hur ett investmentbolag fungerar.

Här är några viktiga punkter att tänka på vid köp av investmentbolag:

Aktiv förvaltning

Detta får man se som en långsiktig investering. Med aktiv förvaltning menar jag att investmentbolaget köper på sig en relativt stor andel i det underliggande företaget som de investerar i....tillräckligt stor för att kunna påverka bolaget i rätt riktning. D.v.s ett aktivt ägande där man utvecklar ett bolag under relativt lång sikt. Man investerar och aktivt förvaltar ett bolag för att få avkastning.

Passiv förvaltning

Det här är raka motsatsen till aktiv förvaltning. Det påminner betydligt mer om en traditionell fond där ett investmentbolag investerar precis som du och jag..köper aktier billigt...försöker sälja dyrt...för att få avkastning. Här menar jag relativt korta investeringar och då främst värdeinvestering. Köpa billigt - sälja dyrt.

Ledningen

Den kanske viktigaste punkten som många missar är ju ledningen. En inkompetent ledning kan sänka vilket bolag som helst. En kompetent ledning kan höja vilket bolag som helst. Men framförallt bör man ha koll på det så att man vet att investmentbolaget vet vad dem håller på med. Jag skulle t.ex aldrig investera i ett bolag vars ledning inte har erfarenhet av dem branscherna dem investerar i. Det skulle bara kunna gå åt ett håll.

Innehav i deras portfölj

Inte så jätteviktigt men det är absolut viktigt om du har en portfölj bestående av investmentbolag och andra bolag. Man vill kanske inte vikta jättemycket i en speciell bransch och du kanske redan äger bolag som ingår i ett investmentbolag? Värt att tänka på totalviktningen i din portfölj iaf!

Utdelning

Ett investmentbolag bör leverera en stabil avkastning i form av utdelningar. Det behöver inte vara mycket men enligt mig skall det absolut dela med sig av vinsten dem gör! Många värdeinvesterare tycker/påstår att utdelning av kapital hämmar utvecklingen av ett bolag. Jag påstår precis tvärt om, ett bolag på börsen är inte värd ett skit innan du genomför en säljtransaktion. En utdelning är i.a.f precis vad det låter som - utdelning av delar av kapitalet som bolaget har anskaffat sig! Om bolaget skulle bli värt luft/skit/ingenting så har man i.a.f fått lite utdelningar på köpet som plåster på såren. Utdelningar tycker i.a.f jag är en viktig parameter att värdera vid val av investmentbolag!

Med ovanstående resonmang....vilka investmentbolag kanske man kan titta vidare på?
Det finns en hel drös med investmentbolag, men om jag skulle fått sprida mina risker helt fritt och föredelat kapitalet symmetriskt (lika mycket överallt) mellan investmentbolag så hade jag övervägt en portfölj baserat på följande:

• Lundbergföretagen
• Industrivärden
• Öresund
• Investor
• Traction
• Svolder
• Latour
• Kinnevik

Det är egentligen ingen slump att en del andra stora tidningar för aktiesparare rekommenderar en likvärdig portföljkonstruktion. Eftersom jag värderar extrem diversifiering så får man med ovanstående portfölj en blandad kompott inom många olika branscher....stort som smått.

Skulle jag välja övervika något av ovanstående hade jag valt:

• -Investor
• -Svolder
• -Latour
• -Lundbergföretagen

Främst p.g.a deras enorma potential och skicklighet att skapa värde för oss som investerare. Det finns ju tom en hel del investerare som enbart investerar i investmentbolag av just den anledningen. Det är dock inte för mig då jag tycker det är lite roligare att sprida mina risker själv och lära av mina misstag!

Hur skulle du byggt upp en portfölj bestående av enbart investmentbolag?

Banker är giriga - småavgifter på allt!

Låt mig berätta lite om varför jag påstår att banker är giriga och inte bryr sig särskilt mycket om dig som kund. Jag tror att vi alla har någon form av erfarenheter från banker. Det är i alla fall MIN erfarenhet att i princip varenda bank agerar ungefär såhär:

De är verkligen EXPERTER på att vad jag kallar "hitte-på-avgifter" för absolut ingenting. Som privatperson är dom dock relativt låga men den som haft företag vet hur illa det är med avgifter till banken om man vill kunna erbjuda sina tjänster till privatpersoner!

Jag tror inte att det finns någonting en bank inte försökt sig på att ta ut en avgift för - samtidigt som du som konsument betalar mer och mer blir servicen bara sämre och sämre. Det går bara inte ihop...dyra avgifter SKALL förespråka extremt bra service och vice versa. M.a.o - en bank med låga avgifter får man räkna med är lite omständig att använda och en dyrare bank bör vara lite lättare att ha att göra med.

Eller?

Genom åren har jag provat rätt många banker (i ungefär denna ordningen):

• Swedbank
• Nordea
• Skandiabanken
• Handelsbanken
• ICA Banken
• Forex Bank

Ni som läst lite andra inlägg från bloggen vet att jag avskyr bankavgifter för att få tillgång till MINA pengar. Men i stort sett varenda bank kommer på nya sätt att införa avgifter. Anledningen till att jag bytt bank relativt mycket är för att man ofta får bra erbjudande som nykund. Vad jag kallar "lockerbjudande". Sedan när dem lockat in dig så börjar smyghöjningarna med i princip alla tjänster du nyttjar.

Samtliga banker listade ovan har haft ungefär samma tillvägagångssätt:

1.  Jag använder någon känd jämförelsetjänst för att kolla på samtliga avgifter. Jag väljer ut den banken som ger mig absolut billigast access till mina pengar för stunden.
2. Jag brukar i stort sett alltid förhandla om 0 kortavgifter vilket brukar vara 1-2 år innan man behöver tjaffsa om det igen - men som nykund vill de alltid bjuda på detta första året och ibland andra året.
3. Jag synar de flesta villkoren för samtliga tjänster och inser att de i princip när somhelst utan att behöva informera mig kan ändra sina villkor. De friskriver sig dessutom från de flesta typer av bedrägerier. De tar m.a.o betalt för en undermålig tjänst och lägger samtidigt allt ansvar på dig.
4. Jag räknar på det och inser att jag sparar pengar genom att byta bank så jag flyttar över samtliga mina tjänster till den nya banken. Detta är dock smidigt och den nya banken hjälper dig med hela flytten. Räkna med ca 1-2 veckor innan allt är klar och att du kan använda den nya banken. 
5. Nu när jag är en "nöjd" kund så hoppas den nya banken att jag inte skall bry mig om när de efter 1-2 år börjar smyghöja samtliga tjänster jag fick "gratis som en ny kund".
6. Här börjar diskussionen ungefär varje gång med min bank och jag behöver tjata om minsta lilla grej som absolut inte skall kosta pengar. De försöker hela tiden smyga in avgifter utan att informera mig i hopp om att jag skall vara en lathund och inte bry mig. Tro mig, jag bryr mig och jag har stenkoll så jag tar diskussionen DIREKT med banken när sådant händer!
7. Ungefär här har det gått ytterligare 1 år men nu blir banken för girig och vägrar ge mig rabatt på deras "utmärkta tjänster" med motiveringen att "du förstår väl att vi måste tjäna pengar på våra tjänster? ingenting är gratis?". 
8. Nu börjar resan om och jag går igenom punkt 1-7 igen.

Låt mig beskriva mina erfarenheter från punkt 5-7:

#5-#6

-Riksbanken sänker reporäntan. Min bank ligger kvar på den högre räntan och sänker inte. Varje gång måste jag ringa och klaga på att jag har rörlig ränta och att jag inte fick räntesänkningen. De korrigerar i stort sett varje gång efter klagomål men hade jag inte brytt mig hade de inte korrigerat.
-Riksbanken höjer reporäntan. Det tar ungefär 2 sekunder innan jag får den högre räntan. Konstigt att det fungerar när banken får sämre marginal, men inte åt andra hållet när jag som konsument får bättre marginal.
-Kortavgifter införs och helt plötsligt kommer en oannonserad avgift för mina visa/mastercard kort som jag redan förhandlat bort. 1-2 samtal behöver göras för att bli av med skiten igen i 1-2 år.
-Avgifter för internetbanken kommer oannonserat. Trots att jag förhandlat bort detta eftersom jag är "helhetskund" med relativt stort bolån. 1-2 samtal behöver göras för att bli av med skiten igen.
-Villkorsförändringar på mina kort vilket gör dem i princip oanvändbara. Kan röra sig av växlingsavgifter, kontantuttagsavgifter, transaktionsavgifter osv. Oavsett så är kortvillkoren INTE demsamma som när jag blev kund. Helt totalt oacceptabelt för mig!

#7

Det är ungefär här jag byter  bank direkt eftersom ingen bank verkar förstå att bankerna tjänar ENORMA pengar på att LÅNA UT PENGAR. För att LÅNA UT PENGAR måste det FINNAS pengar i form av kunder som SÄTTER IN PENGAR till banken!

M.a.o folk är rätt osmarta som inte byter bank och tydligt visar att det inte är OK att betala för tramsavgifter. Faktum är att det finns ingenting en bank tjänar så mycket pengar på som att just HA dig som KUND.

DU som KUND är en TILLGÅNG för banken! Så varför i h-lv-te skall vi då betala för bankens samtliga tjänster flera gånger om när dem redan tjänar tillräckligt på att bara ha dig som kund?

Vi har dem dyraste avgifterna i hela norden på banktjänster. Tittar vi utanför norden så är det löjligt hur dyra våra banker är i jämförelse. Samtidigt tjänar bankerna bara mer och mer pengar på dig som kund.

Graferna ovan är tagna från ett mycket bra inlägg från Avanza där det tydligt framgår hur oerhört lönsamma svenska banker är - Speciellt tack vare extremt höga marginaler på bolån.

Det är skrämmande att nästan ingenting av regeringens penningpolitik med extremt låga räntor har kommit ned till slutkonsumenter. Pengar är makt - vi är bara dumma nog att acceptera att bankerna får bete sig som riktigt giriga idioter på vår bekostnad.

Det ENDA som biter är dina pengar! Det enda du kan "hota" med är faktiskt att byta bank. En kund är ingen kund....men många bäckar små....företag har stora kapital att hota med, som privatperson har man betydligt mindre kapital. Det ironiska är att många gånger ser det ut såhär...

Men tänk på att ditt bolån är bankens absolut BÄSTA investering NÅGONSIN!!
Det är bolånet, om du har något, som du skall förhandla med. Bankerna tjänar som mest pengar på bolånekunder - det är en oerhört god marginal som synes ovan. 34600 per hushåll!

Bankernas vinst har nästan ökat med ca 9X per kund. Samtidigt betalar svenska medborgare mer än någonsin för bankernas tjänster - det borde vara exakt tvärtom. Vi bidrar mer och mer till bankernas vinster och borde därför få betydligt bättre service för den investeringen.

Jag har i.a.f förstått att bankerna är de mest giriga företag du kan anlita!
Med en vinstökning på 9x per kund så borde vi som privatpersoner också vara betydligt mer pålästa och förhandla om det mesta. det är inte rimligt att bankerna ökar sin intäkt på dig 9x medan du samtidigt ökar dina kostnader 9x för att nyttja deras tjänster.

Som avslutning vill jag reflektera att följande har hänt som resulterat i att du som konsument betalar mer och mer och får sämre och sämre service:

• -Bankerna slutar hantera kontanter. De hänvisar till kort...som hör och häpna...har en avgift!
• -Du kan i princip knappt plocka ut kontanter på banker idag - de är kontantlösa. Vill du trots allt ha kontanter hänvisar de ofta till bankomater....du måste använda ditt kort...oftast en uttagsavgift. Vill du hämta pengar på banken så kan du räkna med en serviceavgift.
• -Det går inte att sätta in pengar på ditt bankkonto utan att du åker på en "mynthanteringsavgift" som till början var på 1-2% men som nu börjar gå upp mot 10%.
• -Vi har lurats att göra bankens jobb genom att ha blivit hänvisade till internetbanken. Här gör du exakt allt det banken gjorde åt dig förut - givetvis får du dessutom betala en avgift för att göra bankens jobb. 
• -Banken har inget ansvar för dina pengar längre, de lägger allt ansvar till dig som privatperson och skyller ifrån sig på minsta lilla grej. Oftast löser det sig först när man gått till någon skvallerblaska och talar ut om händelsen - först då inser banken att det faktiskt är DERAS ansvar att säkra DINA pengar eftersom du SATT IN DEM hos banken!
• -Bankernas öppettider är i det stora hela fördelat till några få timmar 2-3 dagar i veckan, oftast när du jobbar så du i princip inte kan prata med dem längre.

Så varför skall inte jag vara girig tillbaks när bankerna tjänar tusentals kronor på att ha mig som kund? Det är i.a.f för mig totalt oacceptabelt att betala extra för grundläggande banktjänster när dem har så stora marginaler.

Mitt tips är att testa prata med dem och var informerad om att de tjänar enorma summor på dig som kund  - du kanske blir förvånad hur mycket du faktiskt kan få ner dina bankkostnader genom ett föra den argumentationen.

Funkar det inte?

BYT BANK IDAG!!

Det funkar garanterat och det är absolut inte krångligt. Bankerna måste lära sig att de inte kan trycka ner allt ansvar och jobb på oss som kunder och samtidigt ta hutlöst betalt för det!

Ibland undrar jag om det inte hade varit bättre med ett statligt alternativ som i.a.f var någorlunda reglerat....fria marknaden har uppenbart inte gjort sitt jobb i banksektorn - det har bara blivit dyrare för konsumenter istället för billigare!

Och genom historien har tyvärr vi skattebetalare räddat bankerna mer än en gång....det är dags för ett bankuppror tycker jag! Nordea visade ju tydligt hur mycket de brydde sig om att vi räddat dem 2 gånger :/.


Sist men inte minst....vad tycker ni om bankernas girighet?