Hantering av räkningar

Jag skrev tidigare om hur dyr min Januari månad är: Riktigt dyr månad - vad gör jag åt saken?

Där skrev jag om en del utmaningar jag har framöver och hur dem skall hanteras. Nu har jag grubblat på diverse alternativ och jag har kommit fram till att det enda rimliga alternativet, baserat på noggrann jämförelse av kostnader, kommer vara att helt enkelt dra på mig ränta från skatteverket.

Jag drar på mig extrakostnader och lånar pengar - varför?

Återigen...det här är nog en ganska så dålig sparblogg eftersom jag gör en hel del saker som många andra kanske skulle gråta en skvätt över? Men för mig är det självklart...jag kommer inte sluta jobba imorgon, det är en bra bit in i framtiden. Däremellan måste jag leva och sakta men säkert längs resans gång så kommer jag att vara nöjd med livet i övrigt och då minskar kostnaderna också p.g.a det.

Men just här och nu behöver jag ändå lägga ut drygt 67000:-, varför kan ni läsa om i tidigare inlägg.

Jag skrev tidigare att jag stod inför egentligen två val.
1. Dra på mig kreditkortsskulder och inte betala hela beloppet.
2. Dra på mig räntekostnader från skatteverket.

1. Vad hade det kostat med kreditkorten?

Jag har aldrig nyttjat krediten någonsin genom att delbetala. Räntan här var hissnade 12,5% så det var egentligen ett ganska lätt alternativ. M.a.o jag hade alternativet att betala så lite som 500:- här och sedan dra på mig 12,5% i extrakostnad på beloppet jag inte betalde. Hela beloppet på 19500 skulle betyda noll i ränta.

Företagskortet gäller nya regler för 2019 så där gick inte längre att delbetala, men där skulle det in 38500:-. Tidigare var det riktigt bra regler för detta kortet och det gick att betala över 3 månader till 1-2 % ränta. Men några kollegor missbrukade väl antagligen detta och nu är det spärrat.

2. Vad skulle det kosta från skatteverket?

Det här är såklart svårt att räkna på eftersom vi har en idiotisk politisk makt som anser det vara rimligt att jag skall gissa vad jag skall betala in FÖRE deklarationen istället för sunt förnuft - att jag väntar tills jag VET vad jag skall betala in EFTER deklarationen.

Troligtvis kommer min restskatt från tidigare bostadsaffärer att bli i runda slängar 120-150,000:-. Övertigande belopp på 30000:- tas ut en ränta på som för närvarande är 1,25% men kan justeras framöver. Dessutom är det inget ränteavdrag på den skulden så den är i praktiken något dyrare.

För min egna del så räknar jag iaf med att det kostar mig kanske 1-2000:- för 2019 att satsa på detta alternativet!






Jag väljer alternativ #2 såklart!

Varför?

Därför att betala 12,5% ränta på mitt vanliga kreditkort+uppläggningsavgifter ser jag som totalt orimligt. Att inte få delbetala mina utlägg i jobbet längre kapar det som alternativ.

Det enda rimliga är därför att låna betydligt MER pengar till en betydligt lägre ränta. Det är helt enkelt det mest ekonomiska beslutet att fatta i situationen!

Jag skulle såklart kunna gå till diverse långivare och lånat till kanske 3-4% ränta och löst situationen, men nu skjuter jag problemet framför mig i 5-6 månader till en väldigt låg kostnad. Det är helt klart värt det för mig!

Vad händer framöver?

Till att börja med så har mina vänner råd att betala tillbaks en större summa av det jag har lånat ut så jag kommer få tillbaks ca 30000:- i Februari. Då är min buffert i stort sett tillbaka där den var tidigare (försöker hålla den runt 50,000:-).

För det andra så har jag minst 6 månader på mig att samla ihop pengar till skatteverket från olika medel, jag kommer fortfarande inte att få tag i allt men jag kanske kan betala ungefär 50% direkt. Och resterande 50% kommer jag att få hantera då.

För det tredje så jobbar jag i en bransch där det är mycket resor. Det innebär att mycket av min mat är betald under resorna och det är en hel del traktementen. Förutom det är det bra övertidsersättning och många jobb/projekt genererar en hel del extra intäkter generellt sett. Jag ser m.a.o framför mig att det kommer att komma tillfällen då jag kan tjäna in dem här pengarna och få ner skulden till rimliga nivåer utan höga räntekostnader!

....men jag hade såklart gärna undvikt denna situationen helt och hållet, som man bäddar får man ligga! Jag går inte under för det - och det skall du inte heller göra även när det ser tufft ut i ekonomin!


Hur hade ni hanterat en situation som denna med ljuset i tunneln långt borta?

Riktigt dyr månad - vad gör jag åt saken?

210,000:- Mindre i bufferten redan nu :/!

Såhär i Januari-tider så brukar det dyka upp en hel del artiklar och nyhetssvep om hur tufft det är att leva under Januari månad. Jag får säga att det är sällan jag ställs inför några utmaningar rent ekonomiskt p.g.a min situation som relativt högt avlönad.

Men Januari 2019 kommer att bli tuff. Riktigt tuff! Jag har precis kommit tillbaks från semester och det är dags att börja jobba imorgon. Sista dagen på semestern har jag ägnat åt att sanera min ekonomi och titta på vad jag kan göra för att ha så låga kostnader som möjligt för helåret.




Ofta, men inte alltid, innebär det att jag går in på jämförelsesiter och väljer ut billigaste alternativen för i princip allt jag konsumerar. Försäkringar, banker, lån, el osv. Det betyder ofta att man får välja att betala ett helår istället för månadsvis men jag har på senare år valt att leta efter tjänster som erbjuder månadsvis till *ungefär* samma kostnad som ett helår, helt enkelt för att få ett jämnare kasssaflöde över helåret!

Men Januari 2019 bjuder på riktigt stora utmaningar i form av höga utgifter!
Det är sällan jag har behövt pussla med min privatekonomi och dra på mig extrautgifter till följd av att något oförutsett har hänt.

Starten på 2019 har börjat på följande sätt:

• -Jag har haft semester och av olika anledningar lånat ut en större summa pengar till en vän som följde med på resan, närmare bestämt 30,000:-. Utan att låna hade han inte kunnat följa med p.g.a händelser i livet som jag inte går in på. Jag kommer såklart få tillbaka pengarna men måste ligga ute med dem.
• -Jag har under 2018 även lånat ut pengar till en kontantinsats till en Bostadrätt åt min syster. I runda slängar runt 100,000:- som skall betalas tillbaks på 36 mån. Det är dem extrainkomsterna på 2000:-/mån jag redovisar i månadssammanställningarna.
• -P.g.a en riktig jäkla idiot till chef åt min vän som följde med på resan så fick vi boka hotell, flyg etc extremt sent under jul/nyårshögtiderna. Det ökade resekostnader med ca 20,000:-. Varför många chefer är idioter kan vi ta i ett annat inlägg - min chef är dock extremt bra!
• -P.g.a stamrenovering i min lägenhet har badrummet gjorts om en hel del. Givetvis passade jag på att göra en del tillval för att få det så som jag vill. Jag gjorde även en del andra tillägg utanför badrummet. Totalt gick kalaset på nästan 60,000:-.

Förutom alla utlånade pengar och renovering så sålde jag bostadsrätt under 2018 och flyttade.
Det innebär att jag behöver betala den absolut största tramsavgiften Sverige någonsin infört. Nämligen s.k "Reavinstskatt". Varenda gång jag betalar den så reflekterar jag över hur fruktansvärt jävla snedvridet vårt samhälle är. Hur helt galet det är att den som tar hela risken skall vara med och betala inte bara en gång utan två och tre gånger.

Det svider extra mycket varenda gång jag betalar en, enligt mig, totalt jäkla korkat snedvriden vänsterskatt på redan skattade pengar! Just reavinstskatten skall staten tydligen ha 30% av min vinst trots att samtliga pengar redan blivit beskattade eftersom vi handlar med nettopengar :(! Det som svider är att staten inte gör ett förbaskat skit och jag inte får ett förbaskat skit tillbaks av det!

Givetvis har våra fina röda partier sett till så att om du gör en förlust får du inte tillbaks pengarna. Det får du endast om du har en taxerad inkomst, i annat fall får du ta förlusten. Omvänt gäller såklart INTE om du gör en vinst!

För min del innebär det att 2019 skall betalas ca 110,000:- i hitte-på-skatt igen.
Inte nog med att det är en stor och saftig summa pengar, skatteverket vill ha in samtliga inbetalningar över 30,000 i Februari redan - trots att vi deklarerar i April för 2018.

Hur är det ens rimligt att innan jag vet vad jag taxerar, innan jag gjort mina avdrag, och innan ni faktiskt VET vad jag gjorde i vinst på min försäljning - så skall ni ha in pengarna?

Skatteverket har verkligen ingen verklighetsuppfattning. Till saken hör i alla fall att pengarna jag faktiskt hade avsatt för denna hitte-på-verksamhet som skatteverket många gånger är....är utlånade till bekanta som jag tycker behövde dem bättre än mig för stunden.

Nu står jag dock där med ett problem som jag måste ta tag i och då finns det ganska så få alternativ!

Alternativen jag har är egentligen ganska få:
-Jag kan välja att ta räntan på skatten och göra en avbetalningsplan, räntan är relativt låg men tillräckligt hög för att göra ett avtryck.
-Jag kan välja att betala mindre på mina "kreditkort" och därmed skjuta upp en betalning framåt till Februari. Detta kostar såklart en betydande del i ränta och andra avgifter men i det stora hela fallet detta vara det bästa alternativet.
-Jag skulle kunna ställa krav på mina när aohc kära att betala tillbaks samtliga pengar, men det kan jag inte stå för. Jag hade faktiskt inte lånat ut pengarna om jag inte visste hur jag skulle hantera situationen framöver!

Varför gör jag då såhär?
Kortfattat är för att visa att även om man har relativt goda intäkter så behöver man ibland reflektera över olika beslut och vad det får för konsekvenser. Jag sover inte sämre för det, jag får heller inte sämre ekonomi för det. Jag drar dock på mig lite onödiga kostnader till följd av detta.

Jag vet att många i min närhet skulle få magsår och knappt kunna sova om de befann sig i samma situation. Så jag vill därför visa att det finns ingen anledning att ligga och grubbla på saker såvida du inte tänker göra något åt saken.

Jag har också vid ett flertal tillfällen lite löst hintat om att det här är en relativt dålig sparblogg och här är ytterligare ett exempel på det! Det är inte så många andra som frivilligt skulle planera sin ekonomi och dra på sig lite högre ränteutgifter, om än bara för 1-2 månader, de skulle förmodligen sparat pengarna och inte lånat ut dem från första början.....speciellt om dem visste att dem behövde dem inom en snar framtid!

Med det sagt så är det här ingen kris! Däremor är det sällan jag ställs inför liknande utmaningar och jag brukar inte sätta mig i den situationen. Jag har dock det ganska gott ställt i övriga livet och jag tycker att min buffert var bättre investerad i mina relationer med nära och kära än vad dem var på mitt sparkonto i väntan på att jag skulle få det ännu bättre.

Så gör jag ibland....drar på mig lite extrakostnader för att hjälpa andra.

Jag lovar att följa upp med hur jag hanterar detta - men frågan är....hur skulle DU agerat både FÖRE och EFTER?