Då var det dags även för mig att få den årliga löneökningen enligt kollektivavtalet. Jag har spanat runt lite i bloggsfärens djungel och det verkar vara ett återkommande tema att det är just ett lönebesked.
Sällan föregås det av någon förhandling och den förhandlingen som görs kan du sällan påverka och företagen är extremt strikt styrda i hur dem får fördela pengarna. Det finns i princip nästan ingenting att göra om man vill premiera en anställd som gör det lilla extra.
För min egna del är jag ändå relativt nöjd med en ökning på 1308:-/mån. Det låter som att det är mycket pengar men det är inte mycket mer än 550:- efter alla skatter till bidragsbehövande. Jag tror faktiskt att det mer eller mindre täcker mina ökade kostnader för mat, försäkringar, räntor osv så jag får väl se det som någon form av inflationsuppdatering av inkomsten.
Men som sagt var är jag ändå positivt överraskad då jag hade förväntat mig betydligt lägre. Det är något man får lära sig som höginkomsttagare att man alltid kommer få ett taskigt lönebesked "eftersom du redan har så bra lön". Så heter det nästan alltid när man talar om fackliga förhandlingar.
Ingångslön spelar alltså en extremt stor roll för din löneutveckling eftersom du bara kommer att bli indexuppdaterad efter det. Så se för guds skull till att förhandla en vettig lön eller byt jobb!
Vidare kan jag också konstatera att mina utgifter för denna månaden kommer att landa på extrema 72000:-. Det är en hissnande summa för många men som tur är så har mina nettointäkter denna månaden blivit 85000:- så det blir i.a.f en slant över trots allt ;-).
Det är nu helt färdigrenoverat med dem större investeringarna och det är också därför som jag betalt klart alla hantverkare. Den räkningen landade på totalt 33000:- denna månaden. Så hade jag inte valt att renovera om i min lägenhet för över 100k så hade Juni månad varit den utan tvekan bästa månaden för mitt sparande någonsin.
Så trots mina höga inkomster så kommer det bli ett mindre sparande även denna månaden. Framöver ser det nu äntligen ut som att jag kan koncentrera mig på övriga saker i livet än renoveringar. Det är fortfarande mycket som jag vill göra men jag tror att det är dags att fokusera på att få upp min buffert mot 20,000:- igen samt att betala av mina privata lån.
Något som slagit mig hittills för 2019 är ju att det egentligen är sjuka summor i utgifter jag har haft....så frågan är.
Hur skulle ni känna er om ni haft liknande utgifter som mig? Skulle ni gråta en skvätt eller skulle ni också tagit det med en klackspark och blickat framåt?
För ett par år sen sålde jag och mina syskon en ärvd fastighet som ökat V.Ä.L.D.I.G.T mycket i värde sen inköpet för ett par generationer sen. Skatten, som betalades in i februari året efter (dvs före deklarationen) för att slippa ränta, gick på en halv miljon. Per person!
SvaraRaderaFortfarande om nån av oss nämner något om höga utgifter så säger de andra i kör: "femhundratjugotretusen åttahundratrettiosju".
Vi gråter en skvätt och blickar framåt.
Hej Anonym och tack för kommentar!
SvaraRaderaJag vet hur ni känner er. Reavinstskatten är något bland det absolut löjligaste vi har i Sverige och den är verkligen TOTALT ofattbar!
Själv är jag nog uppe i ungefär samma summor med åren jag handlat med bostadsrätter och det är skrämmande egentligen. Dock är det högsta engångsbeloppet jag betalt på drygt 220k.
så jag får väl säga som Mona Sahlin försökte lura i oss...."Det är häftigt att betala skatt."
Nej Mona...det är inte häftigt att betala skatt! Skatt på förvärvsarbete kan jag köpa men aldrig i hellskotta att jag kan ställa mig bakom att ni skall ha skatt utan motprestation!