Pengar = Lycka

Blir man lycklig av pengar?

Det är i alla fall något som de allra flesta verkar tro. Anledningen till att jag vill skriva av mig lite om ämnet är att lycka för det mesta inte har någonting alls med pengar att göra.

Men trots det läser man ofta om människor som i princip skulle göra vad som helst för pengar....allting har ett pris heter det....är det verkligen så? Blir JAG verkligen lyckligare av att JAG har pengar?

Helt ärligt så är mitt svar på frågan utan tvekan: NEJ!!!

Men pengar UNDERLÄTTAR oerhört många saker i livet!!

Varför tror folk att jag är lycklig?

Vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till det men jag hör ofta av andra att jag är "lyckligt lottad" vad det nu innebär.

JA - jag är duktig på det jag gör och tjänar därför oerhört mycket mer pengar än många andra.
JA - jag har råd att göra ungefär vad jag vill varje månad, varje år.
JA - jag lever lite i "lyx" jämfört med många andra.
JA - jag bränner mer pengar på "skit" som många andra kanske inte ens skulle kunna drömma om.
JA - jag unnar mig själv att nyttja mina fördelar som livet ger av att ha en högre inkomst.
JA - o.s.v, o.s.v, o.s.v, o.s.v.....listan skulle kunna göras rätt lång av kommentarer jag hör till höger och vänster.

MEN...

JAG blir INTE lyckligare av att ha pengar till att göra allt det där!

Det som faktiskt gör mig lycklig är små saker som vem som helst kan unna sig. T.ex:
-Ha bra vänner som ställer upp för en i vått och tort (kostar inga pengar)
-Ha förstående föräldrar som låter mig begå mina egna misstag och samtidigt finns där när jag misslyckas.
-Mina två katter (ok dem kostar faktiskt en mindre summa pengar, men de flesta har nog råd).
-LAGA en god middag med min Sambo. Det behöver inte ens vara lyxigt - en sallad räcker, sällskapet gör kvällen!
-En "prata-skit-och-dricka-öl-hemma-i-soffan-kväll".
-O.s.v = Valfri aktivitet med goda vänner eller familj.

Många får för sig att jag blir lyckligare av att:
-Äta ute på restaurang (det är såklart trevligt, men jag är minst lika lycklig hemma med gott sällskap)
-Flyga till exotiska destinationer (Ja med familj och vänner, men i jobb är det bara en börda då man absolut inte ser ett skvatt av destinationerna).
-Bo på hotell och äta hotellfrukost (tro mig, första 10 gångerna är det rätt OK. Jag dricker en kopp kaffe och läser DI och ibland äter jag en fralla.) Reser man mycket i jobbet är det t.o.m som så att man helst INTE vill bo på hotell även privat!
-Köpa dyra kläder. (Jag måste ha kostymliknande klädsel på många möten men hemma är det mer casual som gäller)
-Köra exklusiva tjänstebilar. (avböjer tjänstebil varje år men de flesta kör något exklusivt, själv klarar jag mig på något säkert som tar mig från A-B
-Vara en "kändis" av något slag. (Jag blir tyvärr inte det minsta lycklig av att folk känner igen mig på diverse mässor och event)
...o.s.v = Fyll i valfri dyr pryl som du inte har råd med idag.

Trots att jag har RÅD att göra i princip vad jag vill så känner jag mig INTE lycklig av det.

Det har t.o.m funnits perioder i mitt liv där jag uppriktigt sagt har varit deprimerad - trots att jag aldrig haft problem med pengar. Jag har aldrig behövt oroa mig för om jag skall ha råd att äta. Om jag kan betala hyran...om jag har någonstans att bo....om jag kommer ha något jobb i framtiden ...o.s.v.

Jag vill därför passa på att säga att jag talar om erfarenhet när jag säger att man blir inte lyckligare av enbart pengar. Pengar kan såklart lösa många problem men i grunden löser det inga som helst bekymmer om du känner dig olycklig!

Det underlättar att göra det enklare i livet på många sätt, men det går *verkligen inte* att köpa sig lycka!

Om inte pengar gör mig lyckligare vad gör jag med pengarna?

Det här kommer kanske inte som en överraskning men jag gillar att hjälpa till där jag kan. Jag har t.ex:
-Betalt en hel del resor för nära och kära när dem inte haft råd för att jag gillar deras sällskap.
-Lånat ut pengar till nära och kära helt räntefritt, ibland tom skänkt större summor när det behövts.
-Hjälpt till att anlita diverse tjänster från företag som underlättar nära och käras vardag. (Rot/Rut)
-O.s.v

I princip så försöker jag hjälpa dem som har det svårare med det lilla jag kan....p.g.a avsaknad av tid (tyvärr ett resultat av att vara välbetald) så brukar det bli någon form av ekonomiskt stöd. Det uppskattas för det mesta, men inte alltid. Jag känner att det ger mig någon form av "lycka" av att se hur deras vardag underlättas av något som jag kan hjälpa till med.

Det kanske är just därför som så många blir lyckligare av att ge bort julklappar till barn? Jag känner i alla fall mig lite lyckligare av att hjälpa mina vänner när det krisar för dem. Det är trots allt DEM som gör mitt liv bättre - INTE pengar!