Bakgrund till diskussionen om Elbilar
Jag har haft en ganska trevlig tillställning med jobbet senaste veckan. Som alltid när man gör diverse teamövningar så får man chansen att prata med både kollegor, kunder & cherfer. Ibland får man t.o.m chansen att prata med personer som inte ens jobbar på samma företag som en själv.
M.a.o är det ett ypperligt tillfälle att vidga sina vyer och se världen från en annan synvinkel. Som traditionen brukar vara så håller jag inte käften där heller utan yttrar mig i både ur och skur, högt och lågt. Pratar helt enkelt med alla - om precis allt och ingenting.
Under denna tillställningen så kom vi in på ämnet om just Elbilar. Personen i fråga är extremt röd och grön och passar mina fördelar om vänster/gröna personer perfekt. Enligt mig, ganska naiva personer som tror att hela världen blir bättre bara man kör en elbil, höjer alla skatter och skänker allt du äger till fattiga....o.s.v. Helt utan sunt förnuft eller någon större plan - allt bara löser sig.
Efter en ganska långrandig diskussion om hur människor på jorden är som "kackerlackor" som bara förstör sin omgivning så kom vi till slut in på diskussionen om just Elbilar och hur stor samhällseffekten skulle vara om alla gick över till Eldrivna fordon.
Du måste räkna med hela kostnaden!
Jag brukar vara ganska aggressiv i mina diskussioner men saklig på sitt sätt. Rätt är rätt och fel är fel. Oavsett vem som gör si eller så. Det brukar jag vara tydlig med att påpeka också! Logiska beslut är oftast det korrekta beslutet och emotionella beslut är sällan korrekta. I alla fall från ett ekonomiskt perspektiv! Lägg min högerdrivna politiska inställning på toppen som pålägg och det kan bara smaka bra - eller hur?
Det skär sig ganska ofta mellan mig och andra personer och ärligt talat är det nästan alltid vänstervridna människor som blir aggressiva. I politiska diskussioner och manifestationer så är det sällan högervridna personer som står maskerade och kastar skit mot poliser, nästan alltid vänstervridna folkgrupper. Det är i alla fall min erfarenhet att när någon annan INTE tycker som dem så blir dem ganska aggressiva och anklagar en för både det ena och det andra utan saklig grund.
Men i det här sammanhanget menar jag inte att dem är hotfulla när jag kallar dem agressiva. Jag menar att dem "går på i ullstrumporna" om absolut ingenting, helt utan sakfakta. Ungefär som att döma en "brottsling" på endast indicier. Sällan argumenterar dem sakligt utan i princip enbart emotionella argument.
Min kollega och jag diskuterade som sagt var om Elbilar. Som en person med någon form av ekonomiskt intresse tycker jag alltid att denna diskussionen är intressant. För det spelar absolut ingen roll hur du vänder och vrider på saken - det går bara inte försvara El-bilar ur ett ekonomiskt perspektiv.
Dem är svindyra och med dålig räckvidd och för en privatperson finns det ingen som helst ekonomisk vinning i att köra en El-bil. I alla fall idag! Eftersom det här är en ekonomi-blogg i första hand så går jag inte ens in på miljöaktivisternas bristfälliga argumentation om vinster för miljön utan fokuserar på det ekonomiska.
Jag hade kunnat utveckla detta och diskutera nationalekonomiska perspektiv men jag tror att de flesta ändå inte bryr sig mer än om sitt egna hus.
Min kollegas argumentation:
-Tänkte köpa en ny el-bil för ca 500,000:-.
-Sparat 3000:-/mån för kontantinsats.
-Räknar på en 5-års period.
-Räknar värdeminskning över 5 år.
-Räknar med sparande som månadskostnad.
-Jämför med en oödigt stor och dyr Volvo/Mercedes/BMW-liknande bil.
Hela argumentationen bygger egentligen på en totalkostnad för bilen över 5 år och vill då jämföra med en onödigt dyr och stor bensin/diesel-driven bil. Jämförelsen är ju redan där totalt felaktig, men i sedvanlig socialistisk anda ville personen köra svenskt för att "rädda jobben" istället för att jämföra med en betydligt mer ekonomisk bil. Underförstått - han förespråkar svenska bilar av etiska och moraliska skäl och jämför enbart med sådana bilar.
Min egna argumentation:
-Tänkte köpa ny bensin/diesel-bil för ca 200,000:-.
-Sparat ihop till kostnaden för bilen.
-Räknar på minst 10 års ägande och förmodligen längre.
-Räknar inte på värdeminskning eftersom det är totalt felaktigt tills den dagen du säljer bilen.
-Skulle aldrig få för mig att titta på en Volvo, BMW, Mercedes eller likvärdig dyr bil.
Hela min argumentation bygger sedan på att en bils värdeminskning är ganska irrelevant förrän den dagen du väljer att sälja den. Helt enkelt är det ointressant förrän den dagen du gör en ekonomisk transaktion av bilen. Detta går aldrig att räkna ut men en tumregel är att en nybil tappar 50% av inköpsvärdet på 3 år. Min argumentation bygger också på att sparande knappast kan vara en del av en kostnad för en investering/ett köp.
Du måste räkna på hela kostnaden - säger min kollega och påpekar att han menar att sparandet för att kunna köpa bilen/kontantinsatsen också är en kostnad för bilen. Jag påpekar ganska omgående hans misstag i att bilen varken blir billigare eller dyrare att äga oavsett hur mycket eller lite han sparar.
Men han står på sig. Jag fortsätter och påpekar att en bil i 200k-klassen vs en bil i 500k-klassen är ganska stor skillnad mot. Det går många, många, många, många tankar bensin innan man kommer upp i 300k. Man kan utan vidare dubbla bensinpriset och du skulle fortfarande behöva köra 20k mil innan man kört upp dem pengarna.
Argumentationen fortsätter och han kontrar med att man måste räkna in värdeminskningen i bilen också. Självklart säger jag och går på min 50% regel att efter 3 år är hans El-bil värd max 250k och min bil värd max 100k. Enligt samma princip är min bil värd 50k efter 6 år och hans bil värd 125k.
Om vi forsätter ytterligare en gång så landar vi på en beräkning efter 9 år (nära 10 år) och då står jag där med en bil som är värd 25k och han med en bil som är värd 62.5k.
Jag påpekar att min värdeminskning endast är 175k mot hans som är närmare 440k. I rena pengar fortfarande 265k dyrare med El-Bil. Eller i ekonomiska termer....du måste spara in 265k på 9 år i rena driftskostnader innan El-bilen blir lönsam att köra.
Försöker pedagogiskt också förklara att det är ointressant vad du sparar i månaden för att köpa något, kostnaden kommer överhuvudtaget inte påverkas av ditt sparande. Jag frågade lite för nyfikenhetens skull hur hans månadskostnade ser ut enligt modellen ovan.
Den skulle bli:
- 0,3*500000=150,000
-150,000/5/12 = 2,500
-312000/5/12 = 5,200
D.v.s ca 7700:-/mån exklusive försäkring, service, laddning.
Det är synnerligen dyrt jämfört med en mer ekonomisk bil som då landar på ca 3083:- exklusive försäkring, service, laddning.
Vi fortsatte argumentationen ett tag till om just detta och många, enligt mig iaf, konstiga argument lyftes fram för att motivera den höga kostnaden han kom fram till. Jag stod på mig och påpekade att hur man än änder och vrider på det så är en El-bil inte ekonomiskt försvarbart idag som privatperson p.g.a den höga investeringskostnaden. Avkastningen på billigare bensin är helt enkelt tillräckligt hög för att tjäna tillbaka investeringskostnaden.
För den som är lite påläst vet dessutom att en El-bil har oerhört höga servicekostnader efter 10 år p.g.a batterikapaciteten medan driftskostnaderna fram till dess är lägre än en traditionell bil.
Man måste givetvis väga in samtliga ekonomiska parametrar i sina kalkyler och det tar tid. Men bli inte förvånad om du räknar på El-bil vs Bensin-bil och kommer fram till att det är väldigt dyrt att köra El-bil.
Vad var min poäng med detta inlägget egentligen?
Min poäng med detta inlägget var väl egentligen att visa att man inte skall, kan eller bör räkna med sparande som en kostnad. Det blir bara totalt missvisande. Min kollegas El-bil blev ju 2500:- dyrare i månaden än vad den egentligen är i praktiken.
Syftet var faktiskt inte ens att göra en jämförelse mellan El-bil eller Bensin-bil. Kanske orkar göra ett inlägg om just det i framtiden....men syftet var att lyfta upp hur olika personer resonerar om ekonomi.
Själv anser jag inte att man skall räkna med sparande/kontantinsatser som en månadskostnad när man beräknar vad en bil eller en pryl kostar att köpa. Om man förutsätter att man säljer prylen senare så är andrahandsvärdet betydligt lägre än nypriset. Här förlorar man pengar. Detta kan man räkna in i månadskostnaden.
Det här beror såklart på tid och tumregeln är att ju längre man behåller en pryl ju billigare är den per månad. Bilar är verkligen inget undantag. Men så som min kollega resonerar är det tyvärr många politiker som resonerar.
För att inte tala om dessa onödiga ekonomer. Dem ser saker som konstnader som överhuvudtaget inte är kostnader. Inte undra på att majoriteten har svårt för ekonomi när man inte ens vet vad som är en kostnad. Senast idag fick jag förklara för dem att personer som fakturerar mer än vad dem kostar i månaden knappast är en kostnad utan snarare en intäkt, men nej fick jag till att anställa fler! Dem kunde bara räkna på driftskostnader och matten var för svår för dem.
Borde jag bli orolig för framtiden? Resonerar ni också som så? Tycker ni det är rätt att räkna ett sparande som en kostnad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar