Ni kan läsa artikeln här: Regeringen måste ta yrkesutbildningar på allvar
Jag tycker personligen att det är mycket viktigt att hela tiden vara attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har själv upplevt styrkan i att kunna ha valmöjligheter. Passar det inte där man är nu så kan man gå någon annanstans. Det går också alldeles utmärkt att ställa höga krav på sin arbetsgivare när det finns kompetens som de behöver inom dig.
Så det är självklart, tycker jag, att man bör hålla sig uppdaterad inom sin bransch. Alla som jobbar med IT vet hur sjukt stressande detta är och hur mycket tid man hela tiden behöver lägga på att plugga (på obetald tid såklart) in nya teknologier.
Jag har nog en fördel mot många andra då jag är otroligt nyfiken till min personlighet och gärna ifrågasätter ganska mycket för att kunna lära mig mer. Helt enkelt blir jag uttråkad när det blir rutin på saker.
Det jag tänkte reflektera över med det här inlägget var egentligen att jag håller med om att utbildning är otroligt viktig för att vara attraktiv på arbetsmarknaden.
Då kommer vi fram till problemet. Jag har nog varit arbetslös maximalt 3 månader under hela mitt liv så jag är helt klart fel person att uttala mig objektivt, men däremot är mina erfarenheter från den s.k arbetsmarknadsutbildningen så långt ifrån Aftonbladets artikel man kan komma!
Nära och kära har kämpat med dessa s.k utbildningar gång efter annan. Hade vi överhuvudtaget brytt oss om någon form av kvalitét på utbildningarna så hade vi givetvis skickat arbetslösa till respektive yrkesutbildningsprogram på gymnasiet. Vi hade också kunnat skicka arbetslösa på 6-12 månaders program på högskola/universitet. Det hade ju faktiskt inte varit så dumt, människor hade då fått en utbildning som FAKTISKT efterfrågas på arbetsmarknaden.
Men i sedvanlig politisk anda.....vad gör vi istället?
Vi gör bedömningen att arbetsförmodligen skall vara kompetenta nog att anlita "certifierade utbildare" och sätta ihop ett eget utbildningsprogram som är BÄTTRE än motsvarande gymnasie och högskolekompetens.
Vi gör dessutom, ironiskt nog, bedömningen att arbetsförmodligen som grädde på moset skulle göra det här betydligt billigare än respektive renodlad instans vi redan har för ändamålet.
Vad skulle kunna gå fel?
En snabb reflektion över mina kontakter. Jag jobbar mycket nära rekryterare och stora organisationer i mitt dagliga arbete. Som den duktige konsult jag är så småpratar jag ganska mycket med mina kunder. En ganska het fråga är kompetensbrist, politik och allt annat som irriterar för stunden.
IT-Branschen är speciell för där råder enorm brist på personal, speciellt kompetent sådan. Mina kunder kommer från i princip alla segment och sektorer i alla företagsstorlekar. Jag vill inte påstå att alla säger samma sak men brist på kompetens är det hos de flesta av mina kunder oavsett bransch.
Jag brukar beklaga mig över att jag själv inte hittar någon att rekrytera och då brukar jag få ungefär likvärdiga kommentarer från mina kunder. De har också otroligt svårt att hitta personal att rekrytera.
Ibland utvecklar sig denna konversationen till mer politiska diskussioner och det händer till och från att just arbetsförmedlingen kommer på tal. Här spelar det INGEN som helst roll vilken typ av bolag jag diskuterar med eller storleksordningen. Exakt alla med någon form av rekryterings eller personalansvar säger samma sak.
"Arbetsförmedlingen kan vi ju inte gå till, det var längesedan vi rekryterade där."
Nu återgår jag till just arbetsmarknadsutbildningarna som drivs av arbetsförmedligen. Nära och kära har berättat ungefär hur det går till och även om jag inte kan verfiera det själv så ligger det nog lite sanning i det i.a.f. Jag länkar istället till en del andra artiklar eftersom deras berättelser är väldigt lika dessa:
Det stora slöseriet
Detta är ganska allvarligt men bekräftas av mina nära och kära som gått de s.k "utbildningarna":
Jag känner igen mig från mina endast 3 månader på arbetsförmedlingen. Då var jag i 20-års åldern och tvingades göra rena trams saker och gå på RENT skitsnack till utbildningar. Det var TOTALT slöseri med min tid och skattebetalarnas pengar redan på den tiden. Jag tror knappast det har ändrat sig idag.
"Mikael suckar, lägger ifrån sig besticken och upprepar vad han sagt flera gånger.
– Jag hade ett jobb som väntade på mig. Men i stället kom jag till en lekstuga där jag nästan blev behandlad som en idiot.
– Jag kände mig förolämpad. Betraktad som en bråkstake, dessutom.
Var du det?
– Nej. Jag ville bli svetsare, punkt. Men i stället kostade jag bara skattebetalarna en massa pengar, helt i onödan."
Hård prispress i Industriutbildning
För mig som jobbar en del med statliga upphandlingar kommer det knappast som en överraskning att staten själva är med och pressar priserna och inte bryr sig ett skit om kvalitét. Man får vad man betalar för - så är det bara. Som grädde på moset så tror arbetsförmedlingen dessutom att de här skitutbildningarna ger någon form av anställningsbar kompetens i andra änden. Skit in ger skit ut (utbildningen = skit in).
"Minst två yrkeslärare, en extra pedagog, lokaler, utrustning och material. Går det verkligen ihop ekonomiskt att ta 1 780 kronor per elev och vecka i Malmö?
– Det är klart att det är lite gungor och karuseller. Men vår strategi är att varje ort ska bära sina egna kostnader. Varje uppdrag ska leverera ett överskott.
Så vad förlorar Lernia Utbildning pengar på, eftersom ni går med förlust?
– Det är ju en rätt stor portfölj. Men i huvudsak skulle jag säga att de kommunalt upphandlade utbildningarna är tuffare att hitta lönsamhet i.
Ligger man inte för lågt i pris då?
– Att det är för lågt skulle jag inte säga, men samtidigt finns det en gräns. Vi sätter inte priser som gör att vi inte kan leverera den kvalitet som ska till."
Det är lite komiskt i sig att det är staten själva som köper av sig själva och sänker kvalitéten till en sådan nivå att den är totalt oattraktiv. Men jag har aldrig tyckt att politiker kan analysera en situation och fatta bra beslut. Slösa mina skattepengar och arbetslösas tid är de däremot extremt duktiga på!
Jag hade kunnat välja att presentera andra källor än Dagens Arbete. Trots att den drivs av LO så tycker jag de håller en god ton och är rätt objektiva i sina intervjuer. Framförallt får man ibland höra hur läget egentligen står till ute bland LO's medlemmar.
En snabb googling över problemet och jag hittar mängder med liknande artiklar om hur otroligt dåliga dessa utbildningar här. Det är ett slöseri med resurser och skattepengar utan dess like.
Men rent politiskt så är man ju inte arbetslös om man är en deltagare på en arbetsmarknadsutbildning. Där är det riktiga problemet. Vi döljer de riktiga problemen istället för att lyfta upp det till ytan och ta tag i dem på riktigt!
Jag tycker därför det är rätt skrämmande när stora tidningar skriver propaganda som ger ett sken av att verkligheten ser ut på ett annorlunda sätt än vad den egentligen gör. Hade arbetsmarknadsutbildningarna varit så fantastiskt eftertraktade så hade företag vallfärdat till arbetsförmedlingens bank av välutbildade elever!
Själv tycker jag följande citat passar bra som avslutning:
"– Det är ju synd att kasta pengar i sjön, att använda väldigt stora ekonomiska medel för att satsa på något som kanske inte alls ger utdelning i andra änden, säger Malin Junestav, forskare i ekonomihistoria vid Uppsala universitet."
Vad tycker ni själva om arbetsmarknadsutbildningar och de enorma pengar som läggs på detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar