fredag 27 september 2019

Kinnevik - hur tänker jag?

Jag har reflekterat en del över mitt innehav i Kinnevik och hur deras senaste utspel påverkar framtida utdelningar. I det stora hela så kommer det påverka min portfölj negativt räknat i antalet utdelningar. Det tar emot att äga ett bolag som är dåliga på att kommunicera och dessutom, på kort varsel, ändrar hela sin kommunikation till sina ägare.

Vad händer egentligen i Kinnevik?

Det här är inte lätt att svara på. Har man läst nyheterna senaste året så vet man att Kinnevik har tappat en betydelsefull person i ledningen, nämligen Christina Stenbeck. Där någonstans, tror i.a.f jag, började "nya kinnevik" ta fart.

Sedan dess har man långsamt ändrat sin strategi. Någonting hände i.a.f i Kinnevik efter att nyheten om Stenbecks avhopp fått fäste. Sakta men säkert verkar det som att strategin har gått från att ha en ryggrad av stabila bolag som genererar kassaflöden kombinerat med att bygga upp nya varumärken som man sedan kan sälja av (Zalando t.ex).

Backar man tiden ännu längre så har kinnevik varit med och grundat några, för Sverige iaf, välkända bolag som t.ex Viasat och Tele2. Man var även med och delvis bröt det svenska Telemonopolet genom att finurligt "koppla samtal manuellt". Man var även med och utmanade SVT och övrigt genom att sända TV från england via satellit som även hade räckvidd till Sverige.

Kinnevik har m.a.o en god historik av att "utmana" marknaden och har faktiskt lyckats väldig bra med att göra business på just det. Spolar vi istället fram tiden så har mycket av detta försvunnit och man har satsat på att försöka hitta tillväxtbolag att vidareutveckla. Man har dock alltid haft en stabil ryggrad att stå på.

Ryggraden har bestått av Tele2 och Millicom. Operatörer har i alla år varit kända för att vara "stabila men tråkiga" därför att kunder prenumererar på tjänster som genererar ett kassaflöde varje månad, år in och år ut.

En del av kassan som Tele2 och Millicom har genererat har aktieägarna av Kinnevik fått tillbaka i form av utdelningar. Denna policyn har nu i praktiken slopats helt. Man kan överhuvudtaget inte räkna med att få utdelningar ifrån Kinnevik framöver. I alla fall inte i form av aktieutdelningar i kronor och ören.

Ungefär samtidigt meddelade Kinnevik att man delar ut Millicom till sina aktieägare (efter att man inte lyckats sälja bolaget tidigare i år). I praktiken innebär det att endast Tele2 kommer stå kvar och generera stora kassaflöden till Kinnevik.

Jag tror dock att vi kommer att få se fler liknande utdelningar som Millicom framöver.

Varför skall man behålla Kinnevik?

Som jag var inne på ovan så har Kinnevik en god historik av att "utmana marknaden" och hitta på kreativa lösningar som genererar pengar...främst på marknader där det idag är monopol. Tror man att nuvarande ledning klarar av att göra samma sak så kommer Kinnevik vara ett utmärkt bolag att ha framöver i sin portfölj.

Tror man dessutom på att det är mer lönsamt att satsa på tillväxtmarknader och att bygga upp ett värde i ett bolag - då är Kinnevik rätt innehav. Man skall dock heller inte glömma att Christina Stenbeck, mer eller mindre, har lämnat en viktig post.

Varför skall man sälja Kinnevik?

Min personliga åsikt är att jag tror att man gör ett enormt misstag när man gör sig av med en så fet kassako som Millicom. Vad är nästa steg - att sälja av Tele2 också?

De har ändrat sin utdelningspolicy med kort varsel och de har i praktiken 0:- i kontant utdelning framöver. Om man kan lita på ledningen denna gången så kommer det heller inte att ändras.

Christina Stenbeck har dessutom lämnat styrelsen. Hon har dock ett fortsatt stort intresse genom att äga aktier via sitt holding-bolag.

Vi är onekligen påväg in i en Recession och att då satsa på tillväxtbolag är en mycket riskabel satsning enligt mig. Om man tror att tillväxbolag är riskabelt i en recession är Kinnevik inget bra innehav.

Andra risker som kanske inte är lika välkända?

Ni som läser min blogg vet att jag jobbar inom branschen som konsult. Ett av Kinneviks bolag (Tele2) har gjort enorma investeringar i form av två GALET stora köp (svenska mått mätt) nyligen.

Tele2 har köpt både TDC Sverige samt ComHem.

D.v.s Kinneviks enda kassako just nu befinner sig i enorm omställningsfas. Det är inte helt olikt det som Cygate och TeliaSonera gjorde för många år sedan. Det går inte sticka under stolen med att sådana ENORMA förvärv kostar pengar.

Risken, så som jag ser det, är tyvärr att Tele2 är ett teknikdrivet bolag och sådana här stora integreringar blir sällan lyckade. Man skall lyckas med konsten att konsolidera en "Mobile Service Provider" med ett rent Business-to-Business bolag (TDC) samt integrera ett Telefoni och TV-bolag (ComHem) i verksamheten.

Inom branschen kallas detta för "FMC" eller - Fixed Mobile Converged. På svenska betyder det att man kan komsumera sina tjänster överallt oberoende på om du har en fast eller trådlös anslutning till din operatör. 

Jag kan säga till er direkt - att det finns inga synergier överhuvudtaget mellan "business" och "consumer" (företag och privatkunder). Även om det har kommunicerats officiellt så är det inte så branschen fungerar. Företag är villiga att betala enorma summor för tjänster som privatpersoner aldrig skulle vilja betala för.

Det jag försöker säga är att Tele2 + ComHem har startka gemensamma likheter i sin kärnverksamhet. Man levererar tjänster till privatpersoner, dessutom med hög lönsamhet. Tele2+TDC är däremot två helt olika bolag. De matchar varken kulturellt eller tjänstemässigt. Både ComHem och Tele2 har höga marginaler - man säljer billiga tjänster dyrt till privatpersoner med låga krav på kvalitet.

TDC är mer eller mindre raka motsatsen. Där säljer man dyra lösningar av hög kvalitet till företag och det kommer med en låg lönsamhet.  För att sätta det i perspektiv så har man runt 25% marginal på privatsidan och i bästa fall 5% på företagssidan.

Till saken hör också att man avsatte Tele2s VD Alison Kirkby och ersätte med ComHems VD Anders Nilsson. Risken är m.a.o överhängande att man försöker göra en operatör av TDC. Inom branschen är TDC mest kända som en Integratör - vilket innebär att man jobbar med avancerade former av infrastuktur över ett brett spektrum av teknologier.

Det ser verkligen ut som en utmaning. Den stora risken är, enligt mig, att man driver bort tekniskt kunniga specialister för att man inte har förstått vad man har köpt. TeliaSonera gjorde exakt detta med Cygate för ett par år sedan. Det tog Cygate  ca 7-10 år att komma tillbaks från det snedsteget.

Vad tänker jag göra med mina Kinnevik?

Jag tror att det var relativt tydligt efter mina reflektioner ovan. Jag tänker behålla mina Kinnevik för att inkassera den sista utdelningen nu i November. Jag vill dessutom ha mina Millicom-aktier.

Sedan kommer jag att sälja av mina Kinnevik-aktier. Det kommer säkerligen att gå bra för Kinnevik framöver men dem platsar inte in i en utdelningsportfölj och jag kan verkligen inte se hur Tele2 ensamma skall stötta ett investmentbolags investeringar.

Förr eller senare kommer en sådan strategi att trilla ner på dotterbolaget (Tele2) och jag är inte villig att ta den risken. Däremot gillar jag Tele2 starkt som bolag och de får gärna fortsätta dela ut pengar till mig framöver, dem kommer troligtvis att generera ett fint kassaflöde när Kinnevik sätter press på dem.

I framtiden kanske jag kommer plocka upp Kinnevik igen, till skillnad från många andra äger jag en del Tech-bolag och satsar på bl.a Cisco, Intel, IBM, Apple. Kinnevik var tidigare ett bra komplement till den sektorn.

Vad tror ni om Kinneviks framtid? Rätt eller Fel?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar