2020 - förväntningar

Det börjar bli dags att summera ett helt fenomalt börsår, men inte riktigt ännu. Julen brukar betyda en del välbehövlig ledighet och då finns det tid för reflektioner. Under ledigheten hittills så har jag läst en hel del intressanta artiklar om både det ena och det andra. Det har i sedvanlig ordning blivit mycket politiskt vinklade artiklar som har skapat en del debatt runt alla familjeträffar som äger rum. Men som jag brukar säga, fanatiker vill sällan ta till sig fakta - så på västfronten intet nytt.


Mycket inlägg om flyktingpolitik, miljöpolitik, räntor och marknadsekonomi har det blivit så jag blickar redan fram mot 2020 och vad jag har för förväntningar på kommande år!

Räntan är största nyheten för 2020

Ingen kan ha missat att riksbanken höjer reporäntan från en mycket låg nivå till en fortfarande obefintlig nivå.

Det påverkar alla oss med bolån oavsett vad bankerna försöker lura oss med. När riksbanken höjer räntan så höjer bankerna alltid räntan på ditt bolån - trots att det faktiskt inte finns något incitament för det så tar de chansen coh ökar på sina marginaler. Senast idag läste jag att i sedvanlig ordning hakar storbankerna på och kunderna förväntas betala utan att bry sig....det är tyvärr så bankverksamheterna fungerar - fler personer borde markera att detta inte är acceptabelt och helt enkelt byta bank!

För min egna del påverkar det mig med ca 200:-/mån så det är inga större summor direkt. Jag har i många tidigare inlägg argumenterat för att vi har en inkompetent regering och en riksbankchef som tydligt signalerar att det är billigt att skuldsätta sig - d.v.s att räntorna skall vara låga....det borde i praktiken vara betydligt dyrare att låna pengar så att folk åtminstone har en rimlig chans att betala av sina lån.

Själv betalar jag av 5000:-/mån på det lånet och ser ingen anledning till att minska på den summan oavsett ränteläget....snarare tvärtom, börjar räntan sticka iväg så är det nog dags att ammortera betydligt mer för att motverka effekten av kostnaden. Men i slutändan får man ändå resonera som så att det är otroligt billigt att låna pengar och man behöver i princip inte betala tillbaks sina bolån, räntenivån sätter månadskostnaden.

Så jag är absolut inte emot en räntehöjning, den borde kommit så otroligt mycket tidigare för att sätta stopp för galenskapen som råder på bostadsmarknaden! Problemet är att när man väntar så länge så blir tajmingen  helt fel. Samtidigt signaleras att vi inte kan förvänta oss en ytterligare höjning förrän slutet på 2021 eller t.o.m någon gång 2022.

I praktiken innebär det att vi fortsatt måste ha högkonjunktur i flera år till för att det skall bli "rätt tajming".

Sanningen är ju dock att det inte är mycket som tyder på det när man läser diverse kvartalsrapporter - avmattningen är redan här och det finns hur mycket signaler som helst som pekar åt det hållet.

Bolag tjänar fortfarande bra med pengar, men tillväxten har avtagit och på många större organisationer sker omfattande omorganiseringar (läs kostnadsbesparingar) vilket oftast är ett tecken på en avmattning.

Då hamnar vi i den jobbiga situationen att räntan helt enkelt inte går att sänka längre för den är redan på lägta nivån - samtidigt som det kommer bli ett tuffare marknadsläge.

Därmed är tajmingen totalt fel och ett exempel på hur otroligt korkat det är att fatta beslut baserat på statistik - den blir inte bättre än den svagaste länken och SCB verkar ha svårt med att presentera korrekt statistik. Sunt förnuft och att sända rätt signaler borde vara en regerings största uppgift snarare än att göda banker och medverka till att familjer förmodligen har skuldsatt sig över öronen för resten av sina liv.

Jag tror personligen att Sverige som nation/företag inte har en chans att reda ut den höga skuldsättningen som finns som en direkt följd av riksbankens trams och påhitt att fatta beslut på statistik baserat på bristfälliga uppgifter.

Precis som i vilket företag som helst så kan man inte fatta bra beslut utan tillgång till bra information. SCB kan man tycka vad man vill om, de har mycket intressant statistik som vem som helst har tillgång till. Den som kan något om mattematik vet också att man kan vända och vrida på statistik precis hur man vill. Det är sällan gemene man ifrågasätter insamlandet av data om det presenteras snyggt.

Det är dock mycket allvarligt att vi fattar nationella politiska beslut baserad på dåligt underliggande data. Som jag sagt tidigare så är det ofattabart kortat att låta räntorna ligga på så sjukt låga nivåer under så lång tid - oavsett vad statistik säger. Den skulle m.a.o höjts långt, långt mycket tidigare.

Vad händer mer under 2020 som påverkar min ekonomi?

• Jag har bytt jobb och med det kommer en hel del stora förändringar.
  
  Förutom att jag gör mig av med min privata bil så kommer mitt resande minska enormt (det är skönt!) men det innebär också att jag kommer få betydligt mindre i traktamente, övertid, restidsersättningar o.s.v så jag kommer dra ner på mina intäkter relativt mycket.

Det är lite tidigt att säga ännu men jag kommer nog få ut (netto) ca 2500:- mindre/mån. Inget jag gråter över då jag kommer få mer tid till att vara hemma istället för på hotell men definitivt en inkomstsänkning som kommer kännas. Att inte äga min bil längre kompenserar givetvis en smula här men jag tror ändå att det hade varit billigare att köra min egna bil i tjänsten på sikt.

Orsaken till att jag för ovanlighetens skull valde att plocka ut en bil är att våra S/MP/V fanatiker verkar tro att Sverige klarar sig på eldrift och att subventionerna är obefintliga (till skillnad mot i Norge). M.a.o en Elbil/Laddhybrid kostar i ca 500,000:-klassen och de flesta företag har riktigt stora rabatter hos biltillverkarna så i mitt fall gick bilen lös på "endast" 400,000:- så en besparing på ca 100k.

Jag rustar helt enkelt för framtiden utan att ta den stora investeringskostnaden själv, när det blir aktuellt "på riktigt" så kommer jag nog gå tillbaks till privatägande. Då jag förväntas pendla lite oftare än jag gjort 2019 så tror jag att det är en OK deal ändå att köra en laddhybrid som jobbet subventionerar. Det kommer dra ner mina bensinkostnader till nära noll (kan ladda under kontorstid och ute hos alla kunder).

• Jag håller fortfarande på med omfattande renoveringar och inför 2020 är planen att göra i ordning i köket så där kommer det nog gå ca 100,000:- till.Det här med att renovera är något som alla bostadsägare vet kostar pengar....mycket penga. Ibland finns möjligheten att tjäna igen pengarna vid en eventuell försäljning i framtiden - men det räknar jag inte med. Helt enkelt vill jag spendera mina pengar just nu för att göra mitt liv bättre för stunden. Där gör jag bedömningen att för att jag skall trivas så vill jag också bo precis som jag vill....jag spenderar m.a.o pengar för att trivas snarare än att snåla.
  

Jag förväntar mig att när 2020 går mot sitt slut så skall min lägenhet vara i det skick jag vill ha den. Då kommer jag säkerligen ha investerat en bra bit över 200,000:- i den - som jag förmodligen aldrig kommer få tillbaka. Men jag har inga som helst planer på att flytta ifrån under den närmsta tiden så jag ser det som en investering för en lång tid framöver.

• Min sambo trivs inte riktigt i Sverige och vi håller just nu på att diskutera om det bästa för framtiden för henne är att vara kvar i Sverige eller flytta tillbaks till Tyskland. Det är alltid känsligt att diskutera och det finns nog inga rätt eller fel.

För min egna del kan det påverka min ekonomi "positivt" men livet i allmänt "negativt". Just nu betalar jag för två personer men jag får väldigt mycket tillbaks för det. Så från ett rent ekonomiskt perspektiv så skulle det kunna pårverka mig positivt.

Där reflekterar jag som så att jag tjänar mer än tillräckligt för två personer och allt jag sparar varje år är egentligen "överskottspengar" efter att vi gör det vi tycker ger oss livskraft. Jag har varit väldigt tydlig med att det vi har att leva för är 80% av nettolönen och det har inte varit något problem.

Ni som läst några tidigare inlägg vet säkerligen att jag inte bryr mig allt för mycket om sparkvoter. Jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut om 10 år, men jag vet i.a.f hur jag vill leva just nu medan jag kan. På längre sikt vill jag definitivt ha möjligheten att jobba betydligt mindre.  Så därför är det inte så viktigt för mig om den hamnar på 0% eller 20%. 

Många andra räknar ju t.ex in både CSN och ammortering till bostadslån i sammanhanget, jag väljer att inte göra det samtidigt som jag vet om att det definitivt påverkar mina möjligheter långt in i framtiden att göra vad jag vill med min tid.

Helt ärligt så är målsättningen att investera 20% av min nettolön men jag gråter absolut inte om jag väljer att spendera mer pengar på t.ex lägenhet, resor eller något annat. Huvudsaken är att portföljen sakta men säkert växer sig större. Det gör den oavsett om man investerar 1:- eller 1000:-.

Vad är mina förväntningar på portföljen inför 2020?

Det är alltid svårt att spekulera om framtiden men jag gör ett kortare försök i punktform:

• Jag byter som sagt var jobb och minskar mina inkomster (förmodligen mycket)
  så 20% av min nettolön kommer vara någon tusenlapp mindre.
  
• Jag förväntar mig att kunna investera drygt 80,000:- fördelat över 12 månader
  (exklusive utdelningar).
  
• Jag förväntar mig att 2020 kommer att vända neråt och därmed dra ned totalvärdet på portföljen sakta men säkert men att insättningarna väger upp.
  
• Jag förväntar mig att utdelningarna kommer landa på mellan 20,000 - 25,000:-.
  Det krävs m.a.o att jag får 4% avkastning på insatt kapital samt minst 4% utdelningshöjning i befintliga bolag.
  
• Jag förväntar mig att varje månads utdelningar kommer att öka från 2019 trots en del sänkningar från portföljbolag. Det ser väldigt bra ut för mina bolag och det är egentligen bara Swedbank som kommer att sänka.
  
• Jag förväntar mig att min portfölj kommer att vara värd över 600,000:- vid årets slut.
  Det här är inget högt satt mål men som tidigare nämnts så tror jag att värdet överlag går sakta men säker nedåt under 2020 och det kan bli tufft att nå.
  
• Jag förväntar mig att lägga mig på en lägre belåning vid årets slut som ligger på ca 10% istället för 16%.

I det stora hela är det relativt låga förväntningar, 2019:s 30%+ på ett år motsvarar ju minst 3års avkastning så att det vänder är skrivet i sten - frågan är bara när. Jag planerar för att det sker 2020 och allt annat blir därmed positivt!

Redan nu börjar större svängningar bli stora summor i portföljen. En tanke som slagit mig är att endast en 10%-ig nedgång är närmare 50,000:-. Det påverkar också belåningsvärdet på portföljen...jag är alltid bekväm med att vara belånad men risken för en nedgång gör trots allt att framtida insättningar inte gör något annat än att motverka hävstångseffekten som kommer på köpet.

Det har varit mycket strategiskt lönsamt att vara belånad under 2019! Att börsen kommer att krascha så mycket som 60% på ett år ser jag som extremt osannolikt- skulle det hända så får jag omvärdera min belåningsgrad men jag gillar stora risker och i.s.f är chansen troligen stor att jag tar och lånar av det högre ränteläget för att vara med i uppgången som följer!

Med det sagt, jag ser fram emot 2020 och tror att det kommer bli ett steg närmare målet - med eller utan börskrasch!