Den s.k sjukvården i Sverige

Det är tyvärr skrämmande hur mycket pengar vår s.k "sjukvård" bränner på helt meningslösa aktiviteter istället för att vårda patienter! Läs vidare för en kortare inblick i hur sjukvården envisas med att bränna skattebetalares pengar till ingen nytta....hade de bara lyssnat på patienter hade vi sparat miljarder!


Det är väldigt, väldigt sällan jag är sjuk. Det måste jag ändå erkänna. Jag har på sin höjd tagit maximalt 10 karensdagar under hela min "karriär" ung som "gammal". Oberoende av vad jag jobbat med och vart jag har jobbat så har jag sällan varit sjuk. Eller i alla fall inte så sjuk så att jag behövde vara hemma från jobbet.

Min sjukdomshistorik är förmodligen väldigt bra. Jag har brutit delar i min hand en gång, vilket slutade med operation och lite skrot inopererat. Och jag har åkt på något virus en annan gång...men den gången jag verkligen var sjuk på riktigt så tog det mig 3 år att "reda ut"...förlåt...jag menar såklart TJATA på diverse vårdcentraler och läkare innan dem gjorde RIKTIGA utredningar som faktiskt visade sig vara "hjärtfel".


Som tur var så var det inget allvarligt men bara det faktum att jag behövde slå mig igenom minst 10 instanser av byråkrati och s.k läkare (nej dem är bara administratörer tills du lyckas få en remiss till en riktig läkare) var energikrävande nog. Speciellt om man mår dåligt och INTE känner igen sig själv!

Nu var det återigen dags att bli idiotförklarad av riktigt urusla "läkare" då sambon fått uppleva hur sjukvården (inte) fungerar i Sverige trots sinnesjukt höga skatter.



Hon kommer inte från Sverige utan från ett annat EU land med höga skatter så hon visste inte riktigt vad som skulle ske, trots mina varningar om hur dåligt den fungerar. Hon har, precis som alla andra utanför Sverige, hört historierna om "världens bästa välfärd i Sverige"...det var förmodligen i en annan tid för ingen jag känner har erfarenhet av den.

Det står ganska ofta i tidningar från diverse städer över hela landet om ungefär samma sak. Patienter misshandlas mer eller mindre p.g.a att "läkare" inte tror på sina patienter. Istället för att faktiskt erbjuda relevant vård och genomföra riktiga undersökningar så är universallösningen att skriva ut "antideppresiva" tabletter i hopp om att patienterna skall tappa sin ork och sluta höra av sig.


Eller i alla fall är det så det måste fungera för någon annan förklaring finns inte.

Låt mig först berätta att det tog TRE år innan jag fick min diagnos "Arytmi". Vilket skulle kunnat vara helt livshotande men visade sig vara helt ofarlig...i vilket fall som helst så var det oregelbundna hjärtslag orsakade av extremt mycket extraslag. Symptomen gjorde att jag sökte för yrsel och diverse diffusa symptom som var svåra att förklara...de uppstod "oregelbundet" och stämmer till viss del in på depression.

Varför spelar det roll att det tog TRE år?
Jo därför att denna blogg handlar om Ekonomi. Jag vill inte ens veta hur jäkla mycket pengar svenska skattebetalare fick betala helt i onödan p.g.a den byråkratiskt inkompetens jag fick slåss med innan jag till slut fick rätt diagnos och rätt medicin.

Ett sanslöst slöseri med skattepengar, läkares tid och framförallt min tid!!


Summering av mina utredningar som jag har sammanställt med kvitton och journalanteckningar:

• -26st besök på vårdcentral. De första 5 spenderade jag med att göra minst 100 olika blodprov och förklara för läkarna att jag absolut inte var deprimerad utan att jag faktiskt hade något värre. Jag kände mig dålig och hade ALDRIG varit sjuk tidigare. på 6:e försöket skrevs första remissen.
• -13st receptbelagda mediciner som jag aldrig ens hämtade ut. Allt från riktigt tunga grejer till starkare Ipren. De ville inte göra utredningar först utan ville laborera med mediciner och hoppas att jag inte hörde av mig igen.
• -5st av besöken spenderades med att göra vanligt EKG i viloläge trots att jag nämnde att jag känner mig OK om jag lägger mig ned medan jag hade symtom om jag rörde på mig. Givetvis fångade dessa ingenting.
• -6st besök till olika öron och ögonläkare. Helt ok då jag hade yrselsymptom. Jag gjorde diverse hörseltester och känseltester i samband med dessa så egentligen var det fler besök.
• -3st 24h EKG som inte visade något (trots att jag påpekade att jag just nu kände att jag hade en period då allt var OK).
• -4st 72H EKG som samtliga visade på "ofarliga extraslag". Trots att jag påpekade att jag hade problem med att jag tyckte att hjärtat "rusade och stannade upp extra länge" ibland. Förvisso symptom på extraslag men de lyssnade inte på HUR JAG KÄNDE mig!
• -5st ultraljud (förklaring kommer)
• -2st arbets EKG som påvisade relativt stora förändringar i min hjärtrytm av okänd anledning. (därav tillkom 2st ultraljud före och efter).
• -1st magnetkameraundersökning av hjärnbalken
• -5st vändor till akuten (eftersom vårdcentralen vägrade lyssna).

EN av gångerna jag var inne på AVC (akuten) så visade det sig att jag hade en period med enorma hjärtrusningar och "som tur var" lyckades de fånga ett s.k "AV-block" vilket innebär att hjärtat INTE slår just det slaget som skulle skett.

Jag hade redan vid FÖRSTA samtalet med vårdcentral och under SAMTLIGA läkarbesök förklarat hur jag upplevde det - nämligen som att hjärtat hoppar över hjärtslag ibland! INTE som extraslag!

Nu jobbar jag som tur var inte som budgetchef i min region för vård men det är skrämmande hur idiotiskt system vi har. LYSSNA PÅ PATIENTERNA FÖRST och gör sedan nödvändiga undersökningar baserat på det!


Det tog mig TRE år att reda ut något som skulle vart över på maximalt 3 månader och redan vid första vårdcentralbesöket skulle remiss skickats till en hjärtspecialist - om bara läkaren hade lyssnat på mig istället för på någor j-vla administratörer från läkemedelsverket eller vartifrån dem får sina rekommendationer.

Under denna perioden skickade de mig dessutom till flertalet samtalsterapeuter, psykologer samt t.o.m psykiatriker. Jag fick antidepressiva tabletter utskrivna inte mer än 7 gånger i olika doser under den här perioden från lika många läkare! Trots att jag varje gång påpekade att det ENDA jag kände mig ledsen över var hur dåligt behandlad jag hade blivit fram tills nu och att det gjorde mig sjukt irriterad! (vilket tydligen är ett symptom på depression).

Nu åter till min Sambos erfarenhet...

Hon förväntade sig sjukvård i Världsklass, det är trots allt det vi säljer internationellt och att vi är en välfärdsstat! Hon hade ungefär samma symptom som jag hade med hjärtklapplning, rusningar och "allmänt orkeslös". För den som inte levt med detta vill jag säga att det bryter ned även den starkaste då det kan komma precis när som helst oavsett hur du lever, äter eller beter dig!

Läkare besök #1:
Hon ringde till vårdcentralen 0830 (vilket var tiden de öppnade enligt hemsidan). Det visade sig att telefonslingan öppnade redan 0730 och då hade alla andra redan passat på så det fanns inga tider kvar...jag utelämnar vad hon tyckte av det men ni förstår nog.

Vi testade dagen efter igen, hon ringde 0730. Trots att hon ringde tidigt blev hon uppringd av en sjuksköterska vid kl 13...det var 5 timmar senare trots att hon var "först i kön". Utelämnar ännu en gång vad hon sa under tiden men ni förstår nog.

Vi fick i.a.f en akuttid och åkte dit på eftermiddagen. Hon beskrev sina symptom och förklarade att det har varit tillkommande under den senaste 9-10 mån perioden och att hon inte haft problem med det tidigare. Honv ar extremt tydlig med att säga att hon ville ha en remiss till en hjärtspecialist eftersom hon upplevde det som att hon inte hade någon ork, blev andfådd lätt, yr vid ansträngning, hög puls (200+ med pulsklocka uppmätt i viloläge ett par gånger).

Han visade hyffsat intresse av att lyssna , kollade hjärta, lungor osv. Beställde blodprov...urinprov...avföringprov etc...men inte f-n skrev han någon remiss till en hjärtläkare. Han tyckte hon var deprimerad och skrev ut antidepressiva tabletter. Vilken jävla pajas!

Hon började gråtade påvägen hem i bilen och undrade vad det var för fel på vår sjukvård....hon hade aldrig känt sig så liten tidigare då hon aldrig hade kunnat tänka sig att en läkare INTE lyssnar på sin patient!

Jag förökte trösta så gott jag kunde och förklara att det tog mig TRE år att få en riktig diagnos och att man måste försöka om-och-om-och-om igen tills dem gör det dem borde...nämligen LYSSNA!

....vi bytte vårdcentral direkt och gjorde ett nytt försök....

Läkare besök #2:
Samma procedur som tidigare, upp tidigt för att få tag i en tid. Beskrev symptomen...dem tyckte vi skulle åka till akuten men vi stod på oss och sade att det här har pågått ett tag och vi behöver bara kontrollera det och få en remiss till en hjärtspecialist.

Vi åker ner till "läkaren" och de börjar med att ta ett EKG. Hon ligger stilla i ca 1 min innan dem säger att det är klar. JAg frågar - varför tar ni inte 15-20 min? Dem svarade bara att "nä det räcker så, allt ser bra ut". Jag påpekade att 1 min, av erfarenhet med veckovis av EKG, knappast räcker för att se något allvarligt. Men dem tyckte vi skulle gå till läkaren och sluta förklara för dem hur dem skulle göra sitt jobb.

Redan här var jag måttligt irriterad.

Vi går upp till läkaren där vi beskriver exakt samma symptom som tidigare besök. Han gör lite tester, som är rätt meningslösa då vi sa att allt var bra vid tidigare kontroll av samma. Han blev genast irriterad och tyckte att vi inte skulle tala om förhonom vad han skulle testa.

Han upptäckte att hon hade något lågt blodtryck och skyllde samtliga symptom på detta. Vi påpekade i kanon att det inte stämmer. Då tyckte han att vi skulle ta och gå ett par vändor i trapporna upp och ned 6-våningar och sedan ta ett EKG till. Vi tyckte det var en bra idé men påpekade att vi också ville att dem skulle vara redo med EKG eftersom symptomen försvinner vid vila ganska omgående.

Vi sprang ett par varv där och enligt vår amatörmässiga pulsklocka var pulsen uppe i 180 och hon mådde riktigt dåligt, svimfärdig, yrsel, ville spy, kunde knappt gå osv....så vi staplade in vid receptionen igen...ingen brydde sig...jag spenderade säkerligen 5-10 min på att hitta den personen som skulle ta EKG på henne....när jag väl fick tag på honom undrade han varför vi skulle ta EKG igen?

Nu var jag riktigt irriterad...förklarade varför...under tiden hade sambon såklart vilat på stolen vid receptionen och 10 min efter att hon hade 180 i puls hade hon nu endast 80 och vi visste att det var totalt meningslöst att ta ett EKG till....men vi gjorde det ändå med starka protester att det inte kommer visa något.

Efter att ha pratat med läkaren igen påpekade han att EKG var normalt igen. Han ville verkligen INTE lyssna på att vi ville ha en remiss och började prata om att skriva ut...hör och häpna... antidepressiva igen!

Nu var jag irriterad på riktigt och sa till honom följande:

"Nu får du för f-n ta och skärpa till dig. Nu lyssnar DU på MIG. Hon är för helvete inte deprimerad. Vi har påtalat flera gånger nu hur allvarligt dåligt hon mår vid fysisk ansträngning och ibland däremellan. Hade ni bara följt med i trapphuset hade ni själva sett det, men istället valde du att dricka kaffe med din kollega. Hade ni dessutom tagit andra EKG direkt när vi kom tillbaks efter vår runda, istället för att låta oss vänta, så hade det i.a.f tagits vid rätt tillfälle men nu slösade DU bara VÅR tid och MINA skattepengar.

Jag går inte här ifrån innan DU skriver en REMISS åt henne för ett RIKTIGT arbetsekg!"

...det slutade med en relativt hätsk stämning och ordväxling utan dess like, men när jag började prata om lex-maria anmälan då det är vår rättighet som patient att du lyssnar på oss...då satte han sig ned tämligen arg och irriterad och skickade iväg en remiss.

Väntetiden är tydligen över ett år för utredning.

Läkare besök #3:
Jag kom hem, bokade privattid och fick tid redan på måndag.

Problemet är bara att jag inte skall behöva göra det, jag betalar redan skatt. Massvis med skatt. Men tydligen går det inte att anställa riktiga läkare till sjukvård som bekostas med skattepengar. Det är tragiskt, oerhört tragiskt.

Tyvärr vet jag att det inte är sista gången. Det står säkert en tidningsrubrik imorgon också om någon med liknande erfarenheter :(!