Många diskussioner mynnar ofta ut i att man beklagar sig över mål man aldrig uppfyllt p.g.a olika omständigheter. D.v.s det är lätt att skylla på någon annat eller något annat. Jag vill påstå att i de allra flesta fallen så handlar det om prioriteringar.
Personligen har jag offrat mycket med åren som många andra tycker är direkt själviskt och arrogant när jag diskuterar det. Ofta får jag höra att jag prioriterat helt fel och att ingen kan förstå varför. Jag gör ett tappert försök i detta inlägget att förklara varför jag har kommit dit jag är idag.
Många tror ofta att man blir framgångsrik genom en slump och att mycket har varit serverat på ett "silverfat". Tyvärr är sanningen som så att absolut ingen blir särskilt framgångsrik utan uppoffringar. Tänk på det nästa gång du tror att någon kommit dit dem är i livet utan att slita hårt för det!
Själv är jag nog extremt strategisk och extremt målmedveten - har jag väl bestämt mig för att genomföra något så kommer jag att se till att det blir så också! Dessutom planerar jag långt i förväg för att kunna ha de bästa förutsättningarna att mina mål uppfylls.
Det här har visat sig vara en vinnande strategi för mig många gånger genom åren. Men det som har varit en vinnande strategi för mig att uppnå MINA mål har ofta visat sig vara förödande för någon annan. Eller rätt och slätt...jag har sårat andra personer genom prioritera mig själv och mina mål och satt upp en plan för det.
En sak skall alla som jobbar med strategier veta. Absolut INGENTING händer om man inte gör förändringar! Man måste hela tiden konstant vara villig att förändra sitt nuläge för att uppnå sina mål. Detta pekar alltid tillbaks till någon form av planering och strategi. En god plan underlättar ALLTID att uppnå ett specifikt mål!
Det finns absolut INGENTING som är så ineffektivt som att "leva i nuet" och "ta dagen som den kommer". Man kan såklart vara otroligt ineffektiv i det man gör så länge man är medveten om att det får konsekvenser. Jag pratar inte nödvändigtvis om bara pengar utan det gäller övriga saker i livet också.
Däremot är det EXTREMT viktigt att förstå sambandet mellan detta om man pratar ekonomi. T.ex betyder ofta "att leva i nuet" att man inte bryr sig särskilt mycket om pengar och hur man spenderar dem så länge man mår bra i livet i övrigt. Detta kan tyckas vara helt oansvarsfullt men under vissa omständigheter kan detta vara rätt strategi. T.ex om du tjänar tillräckligt med pengar för att inte behöva bry dig eller på något annat sätt försöjer dig så att det inte får ekonomiska konsekvenser för dig.
Vad vill jag egentligen ha sagt med frågeställningen:
Vad har DU offrat?
Helt enkelt vill jag lyfta upp att för att komma någonstans vidare mot valfritt mål så måste man offra något. Här är t.ex några saker som jag offrat tidigare i livet för att komma dit jag är idag:
- -I mina yngre dagar offrade jag all tid med vänner/kompisar för att satsa på elitidtrott. Sedan blev jag skadad och då var det försent att återuppta dem relationerna.
- -Jag har flertalet gånger "offrat min trygghet" för att mina arbetsgivare inte betalar mig rätt lön eller gör större förändringar som påverkar min situation negativt. Jag byter jobb väldigt ofta eftersom det i princip är omöjligt att få ledare att ändra på sig (titta bara på politiker).
- -Jag valde att flytta till norge med "en vecka i Sverige" samtidigt som jag hade Sambo. Det lockade helt enkelt inte att jobba för våra låga lönder med värdelösa villkor och långa arbetsdagar. Såklart påverkade det min relation med min sambo i långa loppet och vi är inte tillsamman sidag.
- -Jag valde att plugga en 3-års utbildning på 2-år och satsa "ganska mycket" för att "tenta av skit jag redan kunde för att få det på papper". Givetvis påverkade det alla relationer privat och jag var nästan otillgänglig vissa perioder.
- -Jag har valt att konstant vidareutbilda mig och har idag en av marknadens absolut mest eftertraktade kompetenser och kan välja och vraka bland jobb världen över. Ofta "pluggar" jag på fritiden och prioriterar detta för att skaffa mig bättre möjligheter på jobbet. Detta använder jag sedan för att "slåss för min sak" hos min arbetsgivare.
- -Många gånger har jag pendlat 10-12 mil enkel väg till kunder och uppdrag för att "etablera mitt varumärke" vilket har gjort att jag varit hemma 20-21 vissa kvällar hela veckor.
Jag lyfter inte upp alla punkter här men jag väljer i alla fall att ta upp dem som personligt påverkat mig absolut mest. Nämligen att jag i princip inte har några "långvariga vänner" och helt enkelt offrat 2-3 relationer med partners på köpet.
Så frågan är - ångrar jag mina tidigare beslut? NEJ!
Jag har med mina tidigare uppoffringar faktiskt långsamt förändrat min situation och så som jag lever nu känns betydligt bättre än om jag inte hade gjort förändringar tidigare i mitt liv. Längs med resans gång har jag sakta men säkert insett att livet inte finns till för att jobbas bort. Nu har jag fantastiska möjligheter att förändra det på riktigt och dessutom hitta någon som delar mina värderingar.
Just nu känner jag inte riktigt att jag kan förändra så mycket mer med min karriär. Men jag hade utan tvekan aldrig stått här idag med dem möjligheterna JAG har i jobbet nu utan att offra i princip "alla vänner och partners".
Det låter kallt och hårt när jag säger "offra alla vänner och partners". Såklart är det inte så jag har valt att göra men det har varit en direkt konsekvens av att jag uppfyllt mina mål.
De flesta som träffar mig beskriver mig som en extremt målmedveten person. Så jag hade definitivt kunnat undvika alla konsekvenser ovan genom att ha en annan strategi och en annan plan. Men med en annan plan och en annan strategi hade jag förmodligen inte kommit dit jag är idag.
När jag tittar i backspegeln på de val jag gjort och hur de påverkat mig och mitt liv så känner jag ändå att jag har gjort rätt val för min framtid. Mina tidigare partners har absolut inte förstått poängen med att "bädda sin egna säng för framtiden". Att dem inte brytt sig särskilt mycket om pengar och pengars värde har säkerligen spelat sin roll också.
Mina vänner har å andra sidan inte gjort något fel. Dem har däremot gjort andra livsval samtidigt som mig som direkt har påverkar vår relation. T.ex kan det vara studier på annan ort, flytt, skaffat sambo/gift sig och barn m.m. Detta i kombination med att jag helt enkelt inte haft tid för dem har fått konsekvenser för både mig och dem.
Jag är övertygad om att dem har gjort rätt val för sig och även om det ibland kan kännas lite ensamt så känner jag inte att jag saknar dem. Tjejer använder gärna uttrycket "vi har växt ifrån varandra" och det är lite så jag ser på saken. Vi har sakta men säkert dragits åt olika håll med olika livsstilar och olika värderingar.
Idag har jag 2-3 riktigt nära vänner istället som jag fortfarande träffar med jämna mellanrum. Relationen har överlevt tid och rum trots våra individuella val. En av mina bästa vänner har gjort precis omvänd resa mot mig - han har gått från att vara ganska ekonomiskt oberoende till att skaffa fru, familj, hus och hela kitet på hans enda inkomst.
Så frågan är - vad har DU offrat?
Eller kanske ännu bättre - vad är DU villig att offra för att uppnå dina mål?
Oavsett om det är att bli ekonomiskt oberoende, hitta din perfekta partner, resa världen runt eller bli bäst på något....så MÅSTE något du gör IDAG förändras för att uppnå dina nya mål! Om det är riktigt tuffa mål så måste du garanterat OFFRA något också!
Det finns ett direkt samband mellan uppoffringar, måluppfyllnad och tid.
Ju mer du är beredd att offra ju snabbare uppfyller du dina mål.
Hade jag inte offrat allt jag listat ovan så hade jag förmodligen fortfarande:
- -Behövt jobba ruttna 07-16 på ett lager, industrijobb, kassa eller likvärdigt.
- -Inte haft råd att bo så "lyxigt" som jag gör idag.
- -Inte haft råd med alla resor tidigare i livet.
- -Inte varit en av marknadens mest eftertraktade konsulter.
- -Inte haft min höga lön för min ringa ålder.
- -Inte haft extremt goda möjligheter att påverka mina arbetstider, arbetsort samt förmåner.
- -Inte kunnat välja och vraka bland arbetsgivare.
- -Inte kunnat ställa krav på arbetsgivare som direkt påverkar min fritid.
Jag hade helt enkelt varit en traditionell "löneslav" utan något att säga till om och med i princip noll möjligheter att påverka min situation.
Förmodligen hade jag haft ett par vänner extra och eventuellt inte brutit upp med tidigare partners. Men jag väljer att ta till kvinnors klassiska citat istället.
Jag har offrat en hel del i mitt liv men också insett längs resans gång att vi har helt enkelt växt ifrån varandra!
Rätt eller fel? Vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar