Vad är det då som jag stör mig på?
Det klassiska. Man behöver skära ner på antalet s.k "FTE's" (Full Time Employees) för att dopa siffrorna och hålla aktiekursen uppe. Att i stort sett alla FTE:s behövs är det ingen som bryr sig om. Man tror helt enkelt att det bara går att göra sig av med anställda utan att det får konsekvenser någon annanstans.
I princip all min administrativa hjälp är som bortblåst. Jag är redan fullbelagt, långt över 100% och ett par veckors framförhållning i kalendern. Det finns m.a.o väldigt lite utrymme för extra uppgifter. Som vanligt är det sällan personer i ledande befattningar bryr sig, det är FTE:s som gäller.
När ett bolag börjar räkna FTE:s brukar jag dra åt mig öronen och ser mig om efter annat. Inget annat strategiskt beslut är så kopiöst fatalt dåligt som att stirra sig blint på antalet anställda. Skall man göra sig av med antalet anställda finns det i princip bara två orsaker som berättigar det:
- -Bolaget blöder pengar och behöver fatta ett tufft ekonomiskt beslut. Det finns helt enkelt inga pengar!
- -Man genomlyser en organisationsförändring och effektiviserar sin verksamhet. Det blir då övertaliga personer p.g.a effektiviteten har ökat, oftast blir detta chefer/projektledare och dylikt.
Jag räknar inte med när personalen beter sig dåligt och att det finns skäl för uppsägning p.g.a dåligt beteende. Men att bara fatta ett beslut som säger att "vi skall ha X antal FTE:s" och sedan plocka fram en osthyvel och göra sig av med personal helt utan någon som helst tanke bakom beslutet - det svider alltid i långa loppet även om det ser bra ut i det korta perspektivet på börsen.
Jag tänker inte stå och titta på när allt detta trillar ner i mina knän, för det gör det varenda gång förr eller senare. Det som sker nästan varje gång är att kompetent personal genomskådar beteendet och ser sig om efter annat. Följdkonsekvenserna blir nästan alltid att några tappra själar upprätthåller någon form av moral och försöker hålla skeppet flytande innan det sjunker. Inget extra erbjuds för den uppoffringen och det brukar pågå i 2-4 år innan det vänder igen. Tvärt om så brukar många förmåner strypas eller skäras ned på och man hoppas på ledningens förståelse för att det behöver besparas, trots att det trillar in miljarder i kassan.
Med nytt jobb kommer en ny bil - det kanske är värt det?
Ni som läst min blogg och tidigare inlägg vet säkerligen vad jag tycker om att bli förmånsbeskattad för att kunna utföra mitt jobb. Det går inte att plocka ut en bil i tjänsten utan att bli drabbad privat på något sätt - typiskt svenskt att bli bestraffad för att gå till jobbet.
Det går att kompensera med högre ersättningar och dylikt så att det inte känns i lönekuvertet. Problemet är just nu att de flesta bolag har problem att ordna fram ordentliga bilar, ytterligare ett tack till en inkompetent regering som tror att elhybrider och elbilar täcker ett tjänstebilsbehov.
För övrigt är ju hela konceptet med "tjänstebilar" en hel djungel att ta hänsyn till. Så låt mig inte lura dig och tro att det bara är förmånligt med en tjänstebil. Det finns helt enkelt för många varianter att ta hänsyn till.
Tjänstebil - ett urholkat ord
När jag använder begreppet "tjänstebil" så menar jag helt enkelt en bil som ingår i tjänsten och som är en löneförmån, även kallat "förmånsbil" i många diskussioner. Så länge du får betalt för bilen i någon form från arbetsgivaren så tycker jag att det är en tjänstebil.
Många företag har börjat använda sig utav s.k "personalbilar" som är s.k kostnadsneutrala för bolaget. I praktiken innebär det att du bör förhandla om en lön som täcker upp behovet för bilen så att avdraget även blir neutralt för dig. Man kan göra detta på många sätt och rekommendationen får nog ändå bli att förhandla om ett nettolöneavdrag för att skattetekniskt hålla nere förmånsbeskattningen.
Man blir såklart helt beroende på sin arbetsgivares bilpolicy och den styr allt i slutändan. I snitt får man ändå räkna med att en bil kostar dig ca 5000:-/mån i bruttolön oavsett hur man skattetekniskt väljer att bokföra det.
Räkna med att i.a.f vara beredd att ge upp ca 3500:-/mån i nettolön om du väljer att ta en bil. Så därför blir mattematiken ungefär såhär:
-Vill du få ett kostnadsneutralt upplägg för en bil bör du begära minst 5000:-/mån extra mot vad du faktiskt kan tänka dig att jobba för egentligen.
Exempelvis om du vill ha en månadslön på 50,000:-/mån och en tjänstebil, så bör du begära runt 55,000:-/mån för att du skall kunna ha en lön på 50,000:-/mån och få bilen på köpet. Det förutsätter dock att du kör en relativt trist bil utan mycket bling-bling. Du får lägga på 3000:- om du vill ha något bättre.
Såhär resonerar jag om just min privata bil just nu
Jag har i princip redan bestämt mig, erbjudandet ligger på bordet framför mig men jag har inte skrivit på det ännu. Förhandlar om smådetaljer innan jag är 100% nöjd. Jag har absolut inget som helst behov av två bilar så jag kommer att kunna göra mig av med min privata bil och i.s.f kommer det att generera ca 70,000 - 90,000:- "att göra vad jag vill med".
En anledning till att jag brukar förhandla upp lönen istället så att det blir kostnadsneutralt för mig är för att en bil kan i princip när somhelst sluta bli en förmån och det kan försvinna precis när som helst. Har du då förhandlat upp en högre grundlön från början så kan du ersätta den rakt av med privatleasing (nästan i.a.f) och ha samma kostnad som tidigare.
Så jag håller just nu på att gå igenom alla fördelar/nackdelar med privat ägande vs leasad-bil. Några tusenlappar mer i bruttolön spelar inte så stor roll vid löner på 50k+. Trots sopad värnskatt nästa år så ligger skatten fortfarande på 40%.
Något som man absolut inte får glömma är att i de allra flesta fall idag så är en tjänstebil s.k kostnadsneutralt för bolaget. Det innebär också att även om det "ingår" service i bilarna så skall Du som anställd betala det i form av en högre leasingavgift. M.a.o prenumererar man på en biltjänst där allt ingår och kostnaden är ca 5000:-/mån i Bruttolön.
Det borde vara ett lätt beslut att frigöra 70-90k till portföljen och fortfarande ha kvar en bil. Men jag är strategisk och tänker att om 3-5 år kanske jag inte jobbar kvar och då behöver jag en ny privat bil.
Tidigare har jag alltid resonerat som så att jag alltid köpt en privat bil och tagit den kostnaden själv och hållt min bruttolön uppe. Problemet är att just denna gången så har jag ganska få möjligheter att påverka resor och antalet dagar på kontoret själv, då faller min analytiska hjärna in och ser inte hur privat bil skulle bli billigare i längden med sådana krav.
Hur resonerar du? Skulle du ta 5000 mer i månadslön och köra privat bil eller skulle du tagit en tjänstebil?
Svår fråga. Allt beror ju på var man bor med tanke på parkeringar, hur mycket behöver man bilen privat och hur mycket kör du via jobbet. Jag var i samma funderingar när jag beslutade mig för att ta en leasingbil via företaget istället för att köra en privat bil. Inser nu efter 5 mån att leasing är billigare i längden för mig som egenföretagare med tanke på service, vinter- sommardäck, bensin mm. Jag valde i för sig en 2016 Passat som kostar mig styvt 2 lax/mån vilket är superbilligt.
SvaraRaderaSkulle jag inte ha företag så skulle jag välja högre lön och köra din 70´-90´ bil.
/Leva drömmen
Hej Leva drömmen och tack för kommentar!
SvaraRaderaDu har helt rätt att man måste tänka på både bilkostnaden och rörliga kostnader. Jag brukar dock personligen utgå från att min arbetsgivare får stå för de flesta/alla kostnader om det är ett krav att jag skall använda bil i tjänsten.
Att köra en 70-90k bil kostar ju också en hyffsad slant. Service och omkostnader går ju utan vidare lös på 500:-/mån exkl värdeminskning och bensin.
De flesta bilar jag kan tänka mig köra ligger på drygt 3500-4000:-/mån netto och det är nästan samma kostnad privat om man räknar med värdeminskning.
Tycker alltid att det är svårt att jämföra och jag brukar därför alltid förhandla lön före bil så att jag har möjligheten att skippa bilen. En ~350k bil går oftast lös på en 6k brutto ungefär med allt inklusive.
Jag tycker alltid att det är svårt men om jag byter jobb så är det i.s.f krav på att vara på plats och att ta bilen till kunder x antal dagar i veckan...då tycker jag inte det är så intressant längre med privatbil i tjänsten.
2k i månaden för bil är ju otroligt billigt, man får plocka av sig hatten och säga grattis till ett smart val :)!
Är absolut inte kräsen på bil heller det är transport i första hand men utbudet är snålt p.g.a tramsiga policies vilket väger över till privatalternativet.